Genom att höja riksnormen så höjer den nya regeringen även försörjningsstöden med 8,26 procent. Detta lägger en tung börda på redan pressade kommuner och gör steget från bidragsförsörjning till arbete ännu större, skriver dagens debattörer Åsa Tallroth och Lennart Göranson från Medborgerlig Samling.
I början av november beslutade den nya regeringen att från den första januari höja riksnormen – och därigenom även nivån på försörjningsstödet – med 8,26 procent. En enorm höjning som står i bjärt kontrast mot retoriken i valrörelsen, där man upprepade gånger påtalade att det måste löna sig att gå från bidrag till arbete.
En höjning av försörjningsstöden med 8,26 procent innebär att kommunerna får stora utgiftsökningar samtidigt som mottagarna får motsvarande förbättring av sin ekonomi. Lönerna ökar däremot inte i samma takt. För 2022 ligger den genomsnittliga löneökningen på 2,5 procent och inför avtalsrörelsen 2023 innebär industrifackens utgångspunkt att löneökningarna inte kommer öka på långt när i samma takt som riksnormen.
De höjda försörjningsstöden blir ett hårt slag mot kommunerna där många redan dras med höga kostnader på området. För att hantera de ökade utgifterna kan kommunerna antingen skära ner inom andra områden, eller så tvingas de höja skatten - vilket då leder till ännu sämre ekonomiska incitament att jobba.
Sveriges samhällsmodell bygger på att den som kan arbeta ska göra det. Den ordningen håller dock på att urholkas då det många gånger inte lönar sig att ta ett arbete, vilket även låser fast människor i långvarigt bidragsberoende.
Andelen av de arbetslösa som är långtidsarbetslösa visar en stadigt uppåtgående trend och ligger nu på omkring 40 procent. För att bryta utvecklingen måste incitamenten att gå från försörjningsstöd till osubventionerat lönearbete förstärkas. Ett generöst bidragssystem motverkar viljan att ta de arbeten som finns tillgängliga. Det finns således goda skäl för ett stramt bidragssystem.
Medborgerlig Samling vill se en reformering av nuvarande form av försörjningsstöd. På sikt vill vi att det monetära stödet fasas ut och ersätts med ett behovsprövat icke monetärt basstöd som ska täcka det mest grundläggande uppehället. Det behöver dock ske i kombination med en reformerad arbetsmarknad där den som är frisk, i arbetsför ålder och kan arbeta ska kunna försörja sig själv och sin familj utan tillskott av skattemedel.
Dagens bidragssamhälle passiviserar människor, samtidigt som det drivit på en stor immigration. Medborgerlig Samling vill göra det mer lönsamt att jobba genom att sänka skatter på arbete och företagande och samtidigt strama åt bidragen.
Effekten av att riksnormen för ekonomiskt bistånd nu ökar betydligt mer än lönerna är oundvikligen att det blir mindre fördelaktigt att gå från bidrag till arbete och är helt orimligt för den som på allvar menar att en arbetslinje ska råda. Det gör det onekligen en smula ironiskt att en nytillträdd högerregering som genom hela valrörelsen talade sig varm om bidragstak och att det ska löna sig att gå från bidrag till arbete nu beslutat om en av de största ökningarna av försörjningsstödet i modern historia.
Läs även: Migrationsverket kan få utökad roll kring arbetskraftsbehov
Åsa Tallroth
Vice partiordförande Medborgerlig Samling
Lennart Göranson
Marknadspolitisk talesperson Medborgerlig Samling