Alla ideologier och trossystem ska i ett demokratiskt samhälle tåla skarp kritik, och islam är inget undantag. Detta kan förefalla självklart. Ändå finns det ständigt anledning att ifrågasätta om det är möjligt att rikta kritik mot islam på samma villkor som mot andra religioner.

Som om det inte räckte med att Lars Vilks tvingats begränsa sitt liv under polisbeskydd dygnet runt då han utnyttjat sin yttrandefrihet, så har hans död även föranlett en enorm hatvåg mot honom på svensk-arabiska sociala medier vilket bland annat DN och Bulletin rapporterat om.

Det är just de överdrivet indignerade reaktionerna, vars konsekvenser kan bli livsavgörande, som utgör den primära anledningen till fortsatt kritik av islam. Det här är egentligen en fråga som sträcker sig bortom Lars Vilks. Vad som är nödvändigt är en nyanserad diskussion om varför islam, i dess råa form, är så intolerant mot kritik och oliktänkande.

Detta är förvisso inget unikt för islam. Ingen religion gynnas av att främja ett kritiskt förhållningssätt eftersom detta utgör ett uppenbart hot mot religionens fortsatta sanningsanspråk. Däremot skiljer sig islam i det att den är djupt präglad av dogmatisk bokstavstro då koranen anses vara guds direkta ord. Var finns utrymmet att kritisera en skrift vars direkta avsändare är den allsmäktiga, allvetande guden?

Så länge den synen på Koranen råder bland muslimer så kommer en modernisering, och därmed en sekularisering av islam, i stort sett vara omöjlig.

”Det finns ”sekulära muslimer”.

Vad menas med det? Muslimer som dricker, har sex, äter gris, umgås med det motsatta könet, skippar bönen, klär sig fritt? Allt detta är saker som strikt fördöms i koranen och sharialag.

Många muslimer stoltserar gärna med det faktum att Koranen förblivit densamma genom åren och använder detta som bevis för sanningshalten i innehållet. Jag menar att det är just det som utgör ett stort problem. Därför krävs kritik och förändring.

Ta till exempel vilken Koran-vers som helst som förespråkar våld. Varje gång man hänvisar till någon vedervärdig vers så beskylls man för att ta saker ur sin kontext. Min fråga är alltid densamma: Vilken kontext kan rättfärdiga versen?

Men varför råder det så mycket ignorans och motstånd mot kritik i den muslimska världen? Faktum är att det finns två faktorer som ställer betydande hinder i vägen för en islamisk reformrörelse.

Svar: 1. Brist på utbildning kan vara en förklaringsfaktor till stark religiös tro då det leder till att man inrättar sitt liv efter religionen snarare än vetenskapen då denna är otillgänglig.

Länder som har låg utbildningsnivå har också stark tro, och länder med hög utbildning har svagare tro. Detta betyder ju självklart inte att en person inte kan tillhöra en religion och samtidigt ha högre utbildning. Men faktum är att majoriteten av forskarsamhället identifierar sig som ateister.

2. Brist på möjlighet till kritiskt tänkande – som dessutom är relaterat till en sekulär och vetenskapligt baserad utbildning vilken främjar kritiskt tänkande. Möjligheten till ett kritiskt förhållningssätt försvåras av det faktum att islam är en religion man ärver, inte väljer.

Om du som muslim kritiserar eller lämnar islam så innebär det att du också kritiserar gud, för vilket straffet i bästa fall är social isolering och i värsta fall döden (stöd i Koranen, guds direkta ord och hadither, profetens ord). Eftersom du inte får kritisera koranen, och inte heller lämna utan att betala ett högt pris, så väljer många att inte tänka kritiskt.

Men det finns även andra faktorer. Hederskultur och Kollektivism spelar en avgörande roll i förtrycket av oliktänkande. I vissa länder är apostasi dessutom förenligt med både fängelse-och dödstraff.

Oviljan att ta till sig kritik och oförmågan att förhålla sig kritisk till sin egen religion, leder ofelbart till ett sorts grupptänkande av miljontals följare som resulterar i förtryck och hot av oliktänkande. Detta förhindrar egen utveckling och emancipation.

Utan kritik, ingen utveckling. Hade inte väst gjort upp med kyrkans makt hade vi i dag inte varit det sekulära och fria samhälle vi är. Om en ideologi gör anspråk på att säga hela sanningen och sedan dessutom hotar dig med straff om du inte tror på den sanningen, då finns det anledning att kritisera.

Därför är det av yttersta vikt att vi andra inte är med och vidmakthåller den galenskap som religion för med sig. Vi ska använda vår yttrandefrihet som vi önskar (inom lagens ramar) och aldrig sluta kritisera. Jag är beredd att anföra en diskussion om ansvar. Allt annat vore ett svek mot de människor som fått offra allt för sin frihet att yttra sig fritt, däribland Lars Vilks.

Särskilt tänka på barn vars rätt till frihet från religion ofta går helt försvarslös, där man ser barnen som en förlängning av föräldrarnas tro.

Vilks yttrandefrihet har kostat skattebetalarna miljonbelopp, men framför allt har det kostat honom ett liv fritt från dödshot och otrygghet.

Detta är sammantaget ovärdigt en sekulär och demokratisk stat som Sverige.

Frågan är, vem står näst på tur?

―

Samar Kurdi är student, islamkritiker, och apostat.