”Jag vill vara tydlig med att vi har religionsfrihet i det här landet. Vi har otaliga kyrkor, vi har inte alls lika många moskéer. Så självklart behöver vi bygga fler moskéer så länge det behövs för att man ska kunna utöva sin religion”. Så lät det när socialdemokratiska finansborgarrådet Karin Wanngård höll pressträff i Tensta i november 2024.

Uttalandet mötte kritik. ”Oförsvarligt av Wanngård att öppna för utländska finansiering av moskéer”, skriver moderaterna. ”Socialdemokraterna talar med kluven tunga”, skriver expressens Ann-Charlotte Marteus. ”Jag förstår inte det argumentet alls faktiskt” säger terrorforskaren Magnus Norell.

Varför gör Wanngård detta? Svaret är att hon vill visa sig god. Hon uppfattar de närvarande som diskriminerade av sekulära Sverige. Mer angelägen om sin profil än försvaret av den sekulära ordningen vill hon ställa sig in hos dem hennes parti välkomnat hit.

Wanngård är inte ensam, så har nu hörts och synts i decennier. Slöjor synliga överallt, demokratifientliga aktiviteter, ifrågasättande av våra lagbundna fri- och rättigheter, städer fyllda av källarmoskéer. islams framflyttade positioner är många.

I magisteruppsatsen ’Bakom Religionsfrihetens Slöja’ (Jakob Norrhall, Uppsala universitet, 2024) prövas frågan om en domare kan vara iklädd muslimsk slöja i domstol. Redovisningen mynnar, inte utan att den känns förutbestämd, i en avgörande miss som diskvalificerar såväl slutsats som själva bruket av ’religionsfrihet’.

Tolerans är ordet som skapade religionsfriheten. Rätten att tro och avstå från tro, en motor för frihet att beviljas. Tankar från tid då gudstro hade betydelse, då majoriteten tillhörde en officiell religion. Demokratin skulle inte nyttjas för att majoriteten skulle dominera minoriteten.

Med banden till kyrkan upplösta är religionen irrelevant. Frågan om sekulär stat i Sverige är överspelad. Tro är en icke-fråga. Kyrkan är (sedan år 2000) skild från staten. Varför? Jo, därför att tro inte skall påverka samhällsutvecklingen som skall bygga på fakta och rationalitet.

Religionsfriheten ger rätten att tycka och tro. Men inte var, när och hur som helst. Yttrandefriheten får inskränkas (23§) ”med hänsyn till rikets säkerhet” samt ”om särskilt viktiga skäl föranleder det”.

Bärande av muslimsk slöja är en markör, en symbol för tro/åsikt/ideologi. Den inskränkande domen i Frankrike 2008 betraktade slöjan som symbol för lojalitet med islam, inte med franska staten. Av samma skäl borde det, mot bakgrund av vår sekulära ordning, dras samma slutsats här.

I religionsfriheten bor ett vapen vänt mot oss själva. Ett verktyg, en bakväg för en auktoritär, totalitär, homo-, kvinno- och demokratifientlig ideologi att ta sig in i fundamenten för våra livsvillkor.

Om vi tror på undervisningens väg till lärande och medias betydelse för åsiktsbildning, måste vi lika självklart inse religiösa markörers effekt. Bruket av symboler för det önskade fungerar även för det oönskade. Liknande manifestationer hade aldrig accepterats för andra frihetsfientliga ideologier.

Student Norrhalls slutsats lyder: ”Inskränkningsansökan är inte tillräckligt adekvat för att beviljas eftersom den skulle hämma ett öppet och ärligt sekulärt statsskick”. Min analys: är det inte tvärtom?!

Slutsatsen siktar mer på skada för enskilda än på skada för samhället som helhet. Norrhall ägnar generöst utrymme åt troendes behov men lite om krav på troende. Om de, när de kan välja religion, inte också kan välja bort? Varför är gudstro så viktigt? Att den skall ha inflytande över oss andra?!

Om tro är privat kan den väl också hållas privat?! Sverige fungerar utan! Varför skall vi sekulära backa? Varför skall troende ha en gräddfil att slå in en kil i kraven på saklighet och rationalitet?

Gudstrons hot mot rikets säkerhet, med efterspelet från Koranbränningarna som tydligaste exempel, är nu så vanligt att läget måste betraktas som akut. Religionsfrihet har passerat bäst-före-datum. Det måste bli ett slut på frispelet att flytta fram gränsen för det intoleranta.

Lagen om religionsfrihet är en amöba, tänjbar och lösaktigt applicerbar beroende på vem som tolkar. Att en magisterstudent tolkar den illa är illa. Att en folkvald politiker gör det är förrädiskt och samhällsfarligt.

Religionsfrihetslagen bryter mot den sekulära statens premiss om trons irrelevans. Att den ens finns i lagstiftningen är ett brott mot sig själv. Bästa sätt att desarmera vidare missbruk är att skrota den för frågor om tro att behandlas under Yttrandefriheten pkt1, för tydligare bedömning mot §23. Lagen om religionsfriheten måste bort.

Björn Schaerström, Vallentuna