Ja, det går att skilja på islam och islamism, och i akademiska sammanhang kan det finnas ett värde i det. Men ute i verkligheten gäller det att vara pragmatisk och undvika förvirring, skriver Caroline Thelning.
Detta är en replik på: Sjölander: Egyptson har rätt
Jakob Sjölander har rätt i en viktig sak: det är skillnad mellan tanke och handling. Alla som delar vissa uppfattningar är inte politiska aktivister, och alla som bekänner sig till islam är inte islamister.
Begrepp kan behövas för precision, särskilt i akademiska sammanhang. Men här riskerar de att flytta fokus från det avgörande: att förstå islam som både religion och samhällssystem – och vad som ligger till grund för både dess idéer och handlingar.
Sjölander använder dessutom två olika sätt att beskriva islamism, vilket riskerar att förvirra. Han skriver om islamism som “islams politiska ideologi, organisering och aktivism”, där islamism framstår som ett innehåll – en idévärld. Samtidigt skriver han att “en vanlig muslim kan ha samma åsikter som en islamist, men ändå inte vara en islamist om denne inte engagerar sig politiskt”, vilket gör att islamism i stället beskrivs som något man gör. Det gör analysen oklar, eftersom det blir otydligt om skillnaden handlar om idéer eller handling.
När fokus hamnar där riskerar själva begreppsdiskussionen att ta över och det viktiga hamnar i skymundan. För den som vill förstå frågan i praktiken är det inte avgörande hur vi definierar islam och islamism. Det avgörande är vad som formar de normer och föreställningar som sedan påverkar både privatliv och samhälle. Det är där frågan om sharia kommer in.
Sjölander skriver själv att samma uppfattningar kan finnas hos både en troende muslim och en islamist. Det är en viktig iakttagelse, men då handlar skillnaden inte om vilka idéer man har, utan om hur de används – i privatlivet eller som grund för att påverka samhället. Den gränsen är svår att dra, eftersom vi inte kan veta när en övertygelse stannar i tanken och när den övergår i handling.
Det är just därför frågan inte bör fastna i hur vi drar den exakta gränsen mellan islam och islamism, utan i att förstå sharia som ett norm- och rättssystem som styr både idéer och handlingar. Samma religiösa källor används både som personlig vägledning och som grund för normer om familj, könsroller, klädsel och social ordning. Det är också detta system som behöver synliggöras, granskas och prövas mot svensk lag – inte minst i frågor som rör kvinnors lagstadgade fri- och rättigheter.
Det är inte fel att diskutera skillnaden mellan islam och islamism – den diskussionen har sitt akademiska värde. Men samtidigt måste också sharians roll lyftas fram som avgörande för båda begreppen. Annars riskerar analysen att stanna vid begrepp i stället för att förklara det som faktiskt formar både idéer och handling.
Caroline Thelning
Projektledare reklam & kommunikation
Grundare av Kvinnokraft 4.0
