
Den iranske kronprinsen i exil, Reza Pahlavi, är den bäste kandidaten att leda Iran på vägen mot frihet, lagstyre och välstånd. Detta skriver Nilofar Karlsson och John Lidén.
Reza Pahlavi har nu lämnat Sverige efter att ha genomfört ett tvådagarsbesök i landet, tack vare inbjudan från Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Återigen har Pahlavi betonat att en övergångsregering ska säkerställa fria, demokratiska val som ska leda till ett sekulärt styre. Själv kommer han dock inte att ställa upp som en valkandidat.
Läs även: Iranske exilprinsen Reza Pahlavi kommer till Sverige
Kronprinsen Reza Pahlavi är en av de mest erkända iranska oppositionsledarna internationellt och bland delar av den iranska diasporan. Hans erkännande förstärks av det faktum att det råder ett ledarskapsvakuum i Irans opposition – ingen enskild grupp har bred legitimitet. Vid vissa tillfällen har oppositionen inne i Iran lyckats ge uttryck för sitt stöd till Pahlavi symboliskt under de tidigare demonstrationerna, som lämnade mellan 30-50 000 döda när de slogs ner brutalt av islamisterna i Teheran.
Bland det som iranierna ställer sitt hopp till när det gäller Pahlavi är att han förespråkar ett sekulärt, demokratiskt system som ska beslutas genom folkomröstning. Det ska inte nödvändigtvis återinföra monarkin. Hans tydliga väg är att det enda alternativet för Iran är en övergång till demokrati, vilket många alternativ inom oppositionen saknar vision för.
Valet att Reza Pahlavi ska leda en övergångsregering har då sin grund i att han är både känd och erkänd, och positionerar sig med en klar vision om ett demokratiskt Iran.
Pahlavi positionerar sig som en neutral övergångledare, insisterar inte på att återinföra monarkin, och stödjer en folkomröstning för att avgöra vilken styrelseform ett framtida Iran ska ha, republik eller monarki. Detta ger honom en strategisk position där monarkister kan stödja honom och republikanerna kan tolerera honom.
Till sist, det finns inget starkare alternativ än Reza Pahlavi när det inte finns någon annan oppositionsledare som har en bred legitimitet. Tyvärr finns ingen organiserad demokratisk rörelse i Iran som dominerar nationellt. I det vakuumet blir Pahlavi ett naturligt val per automatik.
Han har visat att han är en teamspelare då han har försökt ena den splittrade oppositionen som bland annat består av de tidigare nämnda republikanerna och monarkisterna, men även av sekularister, nationalister, liberaler och kommunister.
Nilofar Karlsson
Pedagog och människorättsaktivist, aktiv i Setadepad Sweden med fokus på frihet och demokrati i Iran
John Lidén
Samhällsdebattör