Det som just nu sker i Iran är inte en protest. Det är en revolution.

Inte för att omvärlden har bestämt det, utan för att folket har gjort det.

Över tusen människor uppges nu ha dödats i samband med protesterna. Regimen hotar demonstranter med dödsstraff. Anhöriga får inte ens veta var deras döda begravs. Kvinnor, som redan i decennier levt under systematiskt förtryck, möts av brutalt våld när de kräver något så grundläggande som rätten till sina egna liv.

Internetavstängningen är ett vapen

Och nu har regimen tagit ännu ett steg:

Iran har stängt ner internet.

Det är inte en teknisk åtgärd.

Det är ett politiskt vapen.

När internet släcks handlar det inte om säkerhet. Det handlar om kontroll. Om att göra ett folk osynligt. Om att bryta kontakten med omvärlden och kväva vittnesmål från dem som vägrar lyda.

Detta är vad auktoritära regimer gör när de fruktar sitt eget folk.

Detta är ingen protest. Detta är revolution

De modigaste av alla är kvinnorna i Iran.

Kvinnor som bränner sina slöjor på gatorna, inte som en symbolisk gest, utan som en livsfarlig handling av motstånd. I väst har vi ibland romantiserat slöjan i toleransens namn. I Iran bränner kvinnor den för att överleva. För dem är detta inte teori eller identitetspolitik – det är frihet eller förtryck.

Detta är äkta feminism.

Inte slogans. Inte poserande.

Utan mod.

Äkta feminism är att stå på de förtrycktas sida.

Inte på förtryckarna.

Det här är inte islamofobi. Det är humanism.

Detta handlar inte om islamofobi. Det handlar om humanism.

Att kritisera kvinnoförtrycket i Iran är inte ett angrepp på muslimer. Miljontals muslimer världen över lever i demokratiska samhällen och delar samma värderingar om frihet och människovärde. Problemet är inte tro, problemet är när religion används som politiskt maktmedel.

I Iran används islam för att legitimera våld, kontrollera kvinnors kroppar och tysta opposition. Det är inte fromhet. Det är maktmissbruk.

Tystnad är ett ställningstagande

När ett folk riskerar sina liv för rätten att tala fritt, då är neutralitet inte mod.

Då är tystnad ett ställningstagande.

Alltför ofta har omvärlden – även Europa – svarat med passivitet. Med uttalanden utan handling. Med oro utan konsekvenser. Historien visar att diktaturer inte faller av försiktighet.

USA har nu tydligt markerat att regimen i Iran inte kan fortsätta utan konsekvenser. Det är ett ställningstagande som förtjänar respekt. Inte för att militär makt är önskvärd, utan för att tydlighet är nödvändig när människor massakreras.

Demokrati tillhör inte en ideologi – den tillhör folket

Demokrati är inte vänster eller höger.

Den tillhör inte radikala islamister, generaler eller moralpoliser.

Den tillhör människorna.

När ett folk riskerar sina liv för rätten att välja, tala och leva fritt, då är passivitet inte försiktighet. Då är den feghet.

När världen tvekar behövs ledarskap

När världen tvekar måste någon våga stå rakryggad.

Det internationella samfundet har gång på gång misslyckats genom passivitet.

Fördömanden utan konsekvenser och sanktioner utan handling har aldrig störtat en diktatur.

Irans folk behöver mer än ord.

De behöver att makt används för att skydda dem som inte kan skydda sig själva.

Iran försöker ljuga genom att släcka sanningen.

Vårt svar måste vara att vägra tystnad.

Var deras röst när de tystas.

Stå på folkets sida.

Stå upp för frihet.

Free Iran.

Eddie Wallin