Det är känslomässigt frestande att klämma åt de rika med en ”Robin Hood-politik”, men som de flesta roliga saker så är det sämre på lång sikt. Problemet ligger i att de rika i högre utsträckning använder sina pengar till investeringar. Dessa investeringar gynnar hela landet, även de fattiga. Detta skriver Hans Jensevik, ledare för riksdagspartiet Sverige i valsamverkan.
Det svenska politiska dramat har denna höst tre aktörer:
Först finansminister Elisabeth Svantesson, som för några veckor sedan lade ett budgetförslag med sänkta skatter med motiveringen att det ökar den ekonomiska tillväxten.
Sedan i opposition har vi socialdemokraternas ekonomiska talesman Mikael Damberg, som tycker det är störande att höginkomsttagarna får en större skattesänkning än låginkomsttagarna.
Allra sist Public service, SVT 1, SVT 2, samt TV 4, som är de övriga etablerade mediernas riktkarlar som sätter dagordningen. De bestämmer och formar opinionen som politikerna har att följa.
Familjen Medelsvensson kan få sina inkomster ökade antingen genom fördelningspolitik eller ekonomisk tillväxt.
De fyra vänsterpartierna förespråkar fördelningspolitik, och tycker som Mikael Damberg att man kan tillämpa Olof Palmes Robin Hood-politik. Man tar från de rika och ger till de fattiga. Svaga grupper röstköps med politiska gåvor som betalas genom högre skatter på de rika.
Detta anses sedan länge legitimt, för enligt kommunismen utsuger kapitalisterna arbetarna. I Dambergs socialistiska värld är de fattiga de goda och de rika de onda. Den politiska retoriken är enkel skolgårdsmobbing. Den klarar de måttligt begåvade politikerna som väljs.
Diagram: Direkta skatter i olika inkomstgrupper:
Med Palmes ideologiska Robin Hood-politik tas det från de onda och ges till de goda. Höga skatter på höginkomsttagare blir till bidrag för låginkomsttagare.
Männen med de tio procent högsta beskattningsbara inkomsterna betalar in i genomsnitt skatter på nivån 400 000 kronor. För kvinnorna i den högsta decilen är motsvarande nivå 340 000 kronor. Visst sticker detta i ögonen på dem som indoktrinerats att känna avundsjuka och inte anser att äganderätten tillhör de mänskliga rättigheterna.
Vad är haken? Missuppfattningen ligger i att om de rika beskattas mer så måste de minska sin konsumtion, och då blir det mer rättvist. Det är det som inte är sant! Det är inte de rikas konsumtion som minskas. Istället behåller de sin konsumtionsnivå och drar ner sitt sparande.
Den fattige arbetaren har bara disponibla inkomster till konsumtion. Denne förstår inte att de rika som sparar är samhällets kapitalister, som alltså bidrar med sitt sparande till investeringar.
Man tar alltså det som sparas och delar ut det till de behövande. Sparandet konsumeras och de medel som skulle gå till investeringar är borta. Ekonomin kan inte växa. Det blir stagnation. Sverige är det land i EU som nu har lägst ekonomisk tillväxt. Men absolut rättvis fördelning är ett känslomässigt argument som trollbinder massorna!
Extremvänstern har sedan studentrevolten 1968 utnyttjat detta och bedrivit en hård fördelningspolitik. Denna höst går Sverige in i en konjunktursvacka med nolltillväxt, samtidigt som en vänster hetsas av en ansvarslös Public service att driva mer Robin Hood-politik.
För få funderar över varför finansminister Elisabeth Svantesson underlåter att förklara sin politik, hur skatter påverkar den ekonomiska tillväxten. Den arenan förfogar hon inte över. Den har vänsterjournalisterna i sin hand och för dem gäller det makten. Socialdemokratin är idag ett maktparti. Folkets väl är inte deras uppgift som det var före 1970 och Olof Palme.
I Sverige finns idag 12 miljoner som konsumerar den offentliga sektorns tjänster. Av dessa är 4 miljoner importerade invandrare sedan 1990. Detta kan visas i en befolkningskalkyl.
Dessa 4 miljoner invandrare är inte i genomsnitt självförsörjande, utan kostar de offentliga kassorna cirka 300 miljarder kronor per år. De är vänsterns bidragsröstare.
Tänk om de rika i den tionde decilen ovan, både män och kvinnor, tar sina företag och sitt sparande och lämnar Sverige? De röstar med fötterna när de inser sin sanna roll i landet!
Man kan även fråga kvinnorna i LO- och TCO-kollektiven som mestadels vaneröstar tillsammans med invandrarna på Socialdemokraterna & Co vilka som ska betala dessa 300 miljarder kronor via sina skattsedlar om de rika i decilen tio börjar massutvandra?
Hans Jensevik är pensionär. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH.
