Självklart: sex måste vara frivilligt. Utan frivillighet är det inte sex. Punkt.

Men när debatten om samtyckeslagen kokas ner till “fokus måste vara att män inte ska våldta” blir det både förenklat och farligt. Farligt därför att det flyttar tyngdpunkten från faktisk bevisprövning till moraliska berättelser om kön. Och ett rättssamhälle kan inte döma människor på berättelser och känslor – utan måste göra det på robust utredning och prövbar bevisning.

Rättssäkerhet är inte ett hinder för brottsoffer – det är fundamentet för rättvisa

Det är fullt möjligt att både vilja skydda dem som utsatts och samtidigt kräva att domstolar inte glider mot en ordning där gränsfall avgörs av “känsla” och efterhandskonstruktioner. När bevisläget är oklart, när utredningar är bristfälliga och när berättelser ändras – då är det inte rättssäkert att kompensera genom att sänka ribban för fällande dom.

Vill man stärka skyddet för brottsoffer ska man stärka utredningskvaliteten, inte urholka principerna.

Samtycke kan i verkligheten inte kräva tankeläsning

I många av de fall som diskuteras handlar det om “missade signaler”. Men ett jämlikt samhälle kan inte bygga sexualetik på att en ung, oerfaren person ska vara tankeläsare.

Det måste vara möjligt att säga det uppenbara utan att debatten spårar ur:

• Den som vill fortsätta sexuella handlingar har ansvar att säkerställa frivillighet.
• Men i ett jämlikt ideal finns också ett ansvar att kommunicera gränser i realtid – inte i efterhand.

Om normen blir att tystnad eller passivitet kan tolkas fritt i efterhand, då skapar vi en rättsordning där unga människor riskerar fängelse för att de inte förstod något som aldrig uttrycktes tydligt. Det gynnar ingen – varken brottsoffer eller rättssäkerheten.

Christian Grey-effekten

Debatten undviker en obekväm sanning: populärkulturen har länge sålt in sexuella manus där “han tar för sig”, där gränser är del av dramat och där maktspel romantiseras. Fifty Shades of Grey är symboliskt här – biograferna var fulla, trenden blev mainstream, och vissa praktiker och dynamiker paketerades som spänning och attraktion.

När sådana manus flyttas från fiktion till verklighet utan ramar – utan tydliga samtal, utan trygghet, utan erfarenhet – kan det sluta i skam, besvikelse och efterhandsomtolkningar. I stället för att beskriva det som otydligt, dåligt eller ångerfyllt sex, finns en risk att det omdefinieras som brott.

Det här är inte att ursäkta övergrepp. Det är att säga: om samhället menar allvar med förebyggande arbete måste vi prata om hur kultur skapar gråzoner – och ge unga verktyg för tydlig kommunikation, inte bara slogans.

Utbildning ska inte vara könskrig – den ska vara kompetens för alla

Ja, unga behöver mer kunskap om samtycke. Men kunskap ska inte läras ut som ett könat skuldbudskap där pojkar pekas ut och flickor placeras i en evig offerroll. Både tjejer och killar kan vara osäkra, gränslösa, påverkade, traumatiserade, impulsiva, manipulativa eller sårbara. Att låtsas något annat är inte jämställdhet – det är ideologi.

Vill man minska sexualiserade kränkningar ska man lära ut:

• hur man frågar,
• hur man säger nej,
• hur man pausar,
• hur man checkar av,
• och hur båda tar ansvar för tydlighet.

Sluta blanda ihop allt

Våldtäkt med tvång, hot och våld är ett av de grövsta brott som finns. Det måste bekämpas kompromisslöst.

Men att blanda ihop det med alla gråzoner där unga varit oerfarna, berusade och kommunikationen varit bristfällig riskerar att urvattna begreppet våldtäkt – och driva debatten mot moralpanik. Då får vi mer polarisering, fler felbedömningar och mindre respekt för både rättsväsendet och dem som faktiskt utsatts för övergrepp.

Frivillighet är grunden. Men jämlikhet kräver ömsesidigt ansvar och tydlig kommunikation. Och rättsstat kräver bevis, kvalitet och proportionalitet.

Vill vi ha en samtyckeskultur ska vi bygga den med kunskap, bättre utredningar och mindre könsideologisk retorik – inte med förenklingar som gör unga män till symboler och unga kvinnor till eviga brottsoffer.

Kada Karlsson

Jurist, debattör, före detta riksdagskandidat, medlem i Mannaminne