I svensk offentlighet råder en märklig föreställning att pengar kan vara politiskt laddade i ena stunden och fullständigt neutrala i nästa. Allt avgörs inte av vad som betalas, eller varför, utan av vem som står som avsändare. Samma handling kan beskrivas som ett demokratiskt haveri eller som ett administrativt rutinärende – beroende på vem som håller i plånboken.

Det blev tydligt när Jimmie Åkesson valde att ekonomiskt bidra till rättegångskostnader för Sara Nilsson på Dumpen. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Debatten exploderade, ledarsidor målade upp hotbilder och handlingen beskrevs som en farlig förskjutning av politiska gränser.

SE ÄVEN: SD: Vi betalar dumpens rättegångskostnader

Här sades pengar plötsligt vara mer än pengar, de blev symboler, signaler och ideologiska ställningstaganden med långtgående konsekvenser.

Samtidigt, i ett uppmärksammat rättsfall där SVT står för juridiska kostnader i ett mål kopplat till flyktingsmuggling, var tonen en helt annan. Där reducerades betalningen till en fråga om arbetsgivaransvar och pressetiska principer. Diskussionen hölls inom snäva, tekniska ramar. Inga breda moraliska fördömanden. Ingen oro för vilka signaler som sändes till allmänheten.

SE ÄVEN: ”Måste hålla isär migrationsrätt och straffrätt” - SVT-journalisten fälls för människosmuggling - Dagens Juridik

Förklaringen som ofta ges är att jämförelsen är orimlig. En partiledare agerar politiskt, medan ett public service-bolag agerar institutionellt. Men det resonemanget förutsätter att institutioner är värdeneutrala och att pengar förlorar sin betydelse så snart de passerar en ekonomiavdelning. Det är ett antagande som inte håller för närmare granskning.

I båda fallen används ekonomiska resurser för att skydda individer och möjliggöra fortsatt verksamhet i sammanhang som väcker stark debatt. Skillnaden ligger alltså inte i pengarnas funktion, utan i hur vi väljer att läsa in motiv och moral beroende på avsändare. När stödet kommer från ”fel” håll ses det som ideologisk legitimering. När det kommer från ”rätt” håll tolkar man det som ansvarstagande.

Detta pekar på ett stort problem i den svenska debatten. Vi har skapat ett system där vissa aktörer tillåts agera utan att deras handlingar politiseras, medan andra inte kan göra någonting utan att tillskrivas dolda agendor. Det är inte konsekvent, och det är inte intellektuellt hederligt.

Antingen måste vi acceptera att pengar alltid bär med sig värderingar, signaler och konsekvenser, även när de betalas ut av stora, etablerade institutioner med högt förtroendekapital. Eller så måste vi sluta använda moral som tillhygge selektivt, beroende på vem som förväntas stå i skamvrån.

SE ÄVEN: Sparf: Åkesson tar efter Trump

Alla ekonomiska handlingar sker i ett sammanhang. Alla betalningar påverkar det offentliga rummet. Alla pengar är politiska.

Men i Sverige låtsas vi fortfarande att det bara gäller när fel person swishar.

Lars Ört