I Region Stockholm avsätts i dag en procent av investeringskostnaden för ny-, om- och tillbyggnationer till konstnärlig gestaltning. För vårdlokaler är andelen hela två procent. Principen tillämpades första gången av riksdagen år 1937 och av dåvarande Stockholms läns landsting år 1971.

Regeln kan vid första anblick framstå som rimlig och behjärtansvärd, självklart kan en viss del av budgeten gå till konst, vem vill inte ha trivsamma och vackra offentliga miljöer?

Problemet är att systemet är missriktat. Konstanslaget styrs inte utifrån vilket behov som faktiskt finns, till exempel byggnadens storlek, utan av hur dyrt byggprojektet är. Om kostnaderna för material, entreprenader och teknik stiger ökar också summan som går till konst. Inte för att mer konst nödvändigtvis behövs, utan för att notan för själva bygget blivit högre. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att använda skattebetalarnas pengar.

Som ett tankeexperiment kan vi föreställa oss två sjukhus som är identiska i storlek och utformning, men där det ena är dyrare att bygga för att det uppförs på svårbebyggd mark. Den nuvarande ordningen ger alltså olika stora anslag för utsmyckning.

Nya Karolinska är ett tydligt exempel på de kostsamma konsekvenserna av procentsregeln. Där uppgick kostnaden för konstnärlig gestaltning till över 100 miljoner kronor, på ett projekt som uppmärksammades just för att det blev så dyrt.

Sverigedemokraterna delar den väletablerade uppfattningen att konst bidrar till lugnare, mänskligare och mer välkomnande miljöer, inte minst i vården. Konsten kan ha betydelse för såväl patienter som anhöriga och personal. Men det i sig legitimerar inte rådande system, där kostnaden inte står i proportion till den faktiska nyttan.

Procentsregeln blir ännu svårare att försvara då kulturen redan finansieras genom ordinarie budget. För 2026 avsätts 647 miljoner kronor till kultur i Region Stockholm. Under 2025 höjdes dessutom kulturnämndens verksamhetsstöd med elva procent. Det går alltså inte att hävda att kulturen lämnas utan resurser.

Det måste också understrykas att en välfungerande och estetiskt tilltalande miljö inte i första hand skapas genom dyr konst. Det avgörande är god arkitektur, genomtänkta materialval, hänsyn till grönområden och en planering som sätter funktion, tillgänglighet, skönhet och trivsel i centrum. Dålig utformning kan inte räddas med dyr utsmyckning.

Procentsregeln infördes i en annan tid. I dag är den stelbent, kostnadsdrivande och dåligt anpassad till en region där kärnverksamheten redan är hårt pressad. Varje skattekrona måste vägas mot vad regionen faktiskt är till för: sjukvård och kollektivtrafik. När vårdköerna är långa, bemanningen pressad och ekonomin ansträngd kan vi inte ha regler som automatiskt skickar mångmiljonbelopp till konst.

Region Stockholm bör därför avskaffa procentsregeln. Konstnärlig gestaltning ska inte avskaffas, men den ska prövas utifrån verkliga behov, rimliga kostnader och respekt för skattebetalarnas pengar.

Christian Delhage (SD)

Ledamot i kulturnämnden