Upp emot 240 000 unga i Sverige beräknas leva under hedersförtryck. Ändå väljer politiker att likställa tvångsburen hijab med svenska klädtraditioner. Det är en jämförelse som varken håller historiskt eller moraliskt, skriver Birger Salt.
SD har lagt fram ett förslag om totalt slöjförbud i Sverige, vilket har väckt debatt. Man får tycka vad man vill om förslaget. Problemet uppstår när vänstern försöker släta över hedersförtryck genom att likställa hijab med svenska kvinnors folkdräkter, kristna nunnors dok och brudslöjor. Exempel finns hos Hanna Gunnarsson (V) och Annika Strandhäll (S) på X.
För att ge en bild av problemets omfattning uppskattar forskare att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersförtryck (Astrid Schlytter m.fl., Aftonbladet 2017). Ändå har endast några hundratal fall gällande det specifika brottet hedersförtryck prövats i domstol. Det understryker att det handlar om ett stort och systematiskt problem som inte får tillräckligt fokus. Att tvingas bära hijab är ett brott som vissa politiker vill relativisera bort.
Det är orimligt att jämföra hijab med svenska klädtraditioner. I Sverige har det aldrig funnits något tvång att bära slöja eller huvudduk – varken från staten eller familjen. I det kristna bondesamhället bar gifta kvinnor ofta huvudduk, sjalett eller huckle som frivillig sedvänja för att visa ärbarhet, särskilt i kyrkan. Men ingen svensk etnisk kvinna har kallats hora, uteslutits ur familjen, misshandlats eller hotats med stenning för att hon vägrade skyla sitt hår. Som svensk etnisk kvinna kan du klä dig precis som du vill.
I många muslimska familjer i Sverige är det tvärtom: vägrar du hijab riskerar du psykiskt och fysiskt straff. På vissa skolor med hög andel elever från hederskulturer kallas svenska etniska tjejer för “horor” eller “svennehoror” just för att de inte döljer håret (enligt vittnesmål till GAPF och polisen). Jag som etnisk svensk tycker att jämförelsen mellan hijab och svenska traditioner är både orättvis och vidrig.
Att jämföra hijab med nunnekläder är lika felaktigt. Att bli nunna är ett medvetet kall och yrkesval för myndiga kvinnor (minst 18 år). Ingen kan tvingas dit. Föds du däremot i en konservativ muslimsk familj är det ofta pappan som bestämmer när dottern ska börja bära hijab.
Svenska feminister har under andra vågens feminism (1960–1980-talet) energiskt bekämpat traditionella kvinnliga ideal som hemmafru- och husmorrollen, eftersom de sågs som förtryckande strukturer. Hijab representerar i många sammanhang en av de mest påtagliga och synliga symbolerna för kvinnlig kontroll inom konservativa tolkningar av islam. Därför vill jag lägga en del av ansvaret på både frivilliga slöjbärare och feminister.
Hur tänker ni som bär hijab trots att ni inte behöver det? De som har friheten har ett moraliskt ansvar att tydligt ta avstånd från tvånget – till exempel genom att offentligt visa solidaritet med iranska, afghanska och andra kvinnor som bränner sin slöja. Det vore ett äkta stöd till dem som lever under förtryck och hedersvåld.
Vill du bära hijab finns det runt 50 muslimska länder där det är tillåtet och ofta uppmuntrat. Det finns bara ett Sverige. Om vi ska hålla hederskulturen borta måste vi sluta stryka den medhårs. Jag skulle helst slippa en slöjlag, men om den avskräcker människor som vill leva under hedersnormer från att komma hit – då kan det vara nödvändigt.
