I Sverige bor mellan 20–40 000 samer. Någon faktisk siffra finns inte eftersom Sverige inte för register varken över samer, romer eller andra folkslag då det i vårt feministiska land anses rasistiskt.

Av dessa 20–40 000 är enligt Sametingets renmärkesregister cirka 5 000 renägare varav endast cirka 1000 är yrkesverksamma / renägande renskötare. Dessa 5 000 renägare är organiserade i 51 Samebyar som med stöd av sin status som ursprungsbefolkning i olika hög grad har bestämmanderätt över jakt, fiske och företagsetableringar på cirka 40 procent av Sveriges yta (rennäringsområdet) trots att de endast utgör 0,5 promille av
Sveriges befolkning.

Renbetesmarkerna är främst belägna på statlig mark men inte ens staten får inom vissa områden upplåta småviltsjakt eller fiske på egen mark. På privatägd mark inom renskötselområdet kan det råda en så kallad dubbel jakträtt, där både markägaren och samer har rätt till jakt, vilket ofta är en källa till konflikt.

Rennäringen och därmed renägandet är djupt rotat i den samiska kulturen, men samtidigt ingår så oerhört mycket mer i den samiska kulturen och identiteten. Det borde vara den mångåriga samiska kulturen för alla 20–40 000 samer som prioriteras när vi pratar om rättigheter för en ursprungsbefolkning, och inte favorisering av just renägande samer som nu är fallet.

Kristdemokraterna har föreslagit att slopa rennäringen som riksintresse och reducera fokus på renägande till förmån för själva grunden för samisk kultur, språk, identitet och överlevnad.

När rennäringen för ynka 5 000 renägare idag har mer eller mindre bestämmanderätt över jakt, fiske och företagsetablering så håller dessa 5 000 individer, baserat på sin rätt som ursprungsbefolkning, resterande Sveriges 10 miljoner invånare som gisslan. Ingen av dessa 10 miljoner svenskar kan ens mot dyra arvoden få jaga eller fiska
på 40 procent av vårt hemlands yta.

För vissa kommuner och städer belägna inom rennäringsområdet uppstår konsekvent konflikter gällande renbetet. Kiruna, som exempel, är i högsta grad omgivet av och delvis beläget på renbetesmark, vilket skapar en komplex situation där stadsutveckling, gruvbrytning och renskötsel ständigt krockar.

Kiruna är idag efter flytten i stort sett omgärdat av renbetesmarker, och nyligen upphävde Mark- och Miljödomstolen detaljplanen för ett nytt Biltema-varuhus med argumentet att etableringen skulle orsaka påtaglig skada för rennäringen. Den uteblivna etableringen har skapat en het debatt där åsikterna går isär om behovet av handelsområdet kontra samebyns rättigheter.

I Kiruna finns det en ständigt pågående dialog och konflikter om markanvändningen, där behovet av malmbrytning och stadens expansion ställs mot rennäringens behov av betesmarker och flyttleder, och hitintills är det rennäringen som vinner.

Den klart större gruppen samer, som inte har förmånen att vara renägare, torde fråga sig varför just renägande samer är privilegierade – de är ju alla svensk ursprungsbefolkning. Samtidigt torde resten av Sveriges 10 miljoner invånare ställa sig frågan varför dessa 5 000 renägande samer i stort sett har en klart överdriven förmån med i olika hög grad ensamrätt på jakt, fiske och företagsetableringar på en oproportionell stor del av Sveriges yta just bara för att de räknas som ursprungsbefolkning.

En fråga som måste lösas är i vilken utsträckning samhället ska vidta särskilda åtgärder i syfte att bevara, skydda och utveckla samers särskilda rättigheter. Att ha tillgång till sitt språk och sin kultur är ett traditionsbärande levnadssätt före rätten att bedriva omfattande renskötsel på statlig mark. Om privilegierade samer som bara äger renar, men inte bedriver renskötsel, avvecklar sitt ägande så skulle det innebära att renstammen och därmed de ytor som tas i anspråk kunde minskas med 80 procent till nytta för de 1000 samer som faktiskt bedriver och är beroende av renskötsel.

Leif Kullberg