Den socialdemokratiska partikongressens nya grundsatser förordar en hård vänstersväng mot demokratisk socialism och planekonomi där ”demokratins ideal” ska styra hela samhällsordningen och privat företagande kraftigt begränsas. Det skriver Leif V Erixell, med anledning av den kommande S-kongressen.
Inför den kommande socialdemokratiska kongressen finns det goda skäl att analysera de grundsatser som ligger till grund för partiets nya partiprogram. Det har rubriken ”Allmänna grundsatser. Vad socialdemokraterna vill”. Vilken filosofisk verkshöjd har dessa ”grundsatser” och hur står de sig efter en analys av dess konsekvenser för frihet och välstånd? Svar nedan.
”Socialdemokratin vill forma ett jämlikt samhälle grundat på alla människors lika värde och lika rätt.”
En mer frihetlig formulering hade varit: ”Ett samhälle grundat på likhet inför lagen och allas rätt till sin personliga sfär och värdighet”. Det hade implicerat respekt för olika utfall beroende på intressen, talang och motivation (meritokrati), implicerat berättigad kritik mot ideologier som befordrar ojämlikhet som till exempel islam samt säkrat människors rätt till privatliv och skydd mot statlig paternalism.
”Lika värde” är, som de flesta numera insett, en felöversättning av FN-stadgan som talar om allas rätt till sin ”värdighet” (personliga sfär): ”All human beings are born […] equal in dignity and rights”.
Vidare i samma stycke: ”…demokratins ideal ska sätta sin prägel på hela samhällsordningen” och ”människors inbördes förhållanden”.
Demokratins grundläggande funktion och huvudsakliga motivering är att de som innehar makten över våldsmonopolet ska kunna bytas ut utan inbördeskrig. Det är demokratins själva existensberättigande. Talet om att ”demokratins ideal” – röstning om lagar, regler och statsledning genom majoritetsbeslut – ska sätta sin ”prägel på hela samhällsordningen” är inte genomtänkt som ett normativt ”ideal”.
Det politiska beslutssystemet som demokrati är har ingen inneboende moral eller dito normsystem. Inom en demokratisk nation kan strikta ultrakonservativa normer råda eller lössläppt hedonism, wokeideologi, et cetera. Det är heller ingen garant för genomtänkta beslut som vi alla sett gällande till exempel invandringen eller nedstängningen av fungerande kärnkraft.
Om ”demokratins ideal” ska råda på ”hela samhällsordningen” innebär det i förlängningen att beslut inom en familj eller ett företag bör fattas genom handuppräckning och majoritet, inte av någon eller några vuxna eller ett företags ägare – hur detta ska kunna leda till ”ett rikt, tryggt och meningsfullt liv” för medborgarna är en gåta och följer inte på något sätt av premissen om hävdandet av ”demokratins ideal”.
Att man svänger mot socialism visas även av nästa stycke där man menar att ”målet för den demokratiska socialismen” är att alla blir ”delaktiga” och lever ”fria och jämlika”. Frågan är vad de i så fall är delaktiga i och vilka som är ”alla” och hur ”fria” de kommer att känna sig? Finns det någon realistisk möjlighet att företagare och borgerliga väljare kan känna sig delaktiga i en ”demokratisk socialism? Frågan är retorisk.
Det hela är en omskrivning för att vissa kommer att känna sig sig mer ”jämlika”, ”delaktiga” och ”fria” än andra och att friheten innebär ”friheten” att acceptera socialism, annars väntar ofrihet. Någon ”ömsesidig respekt” kan nämnda grupper därmed inte förvänta sig.
Man talar vidare om att de som ”bygger landet” inte ska ”kapitaliseras” på av vad som måste förmodas betyda privata entreprenörer. Det privata företagandet kommer således att hålla kort eftersom skrivningen med nödvändighet innebär att en kapitalägare, genom att starta ett företag som ger arbetare jobb (de som ”bygger”) inte, enligt grundsatserna, ska kunna ta ut vinst för de behov deras företag mött på en marknad – och därmed tjäna pengar/”kapitalisera”.
Hur detta ska kunna ge ”kommande generationer” en rätt och möjlighet till ”ett gott liv” finns det inga varken hållbara ekonomiska argument för eller historiska exempel på.
Att människors ”gemensamma vilja” ska ha företräde ”framför marknaden” kan inte tolkas på annat sätt än att ”gemensamma vilja” är lika med staten och att marknaden, som de facto är det mest demokratiska ekonomiska system som finns i och och med att konsumenterna med sina handlingar röstar om vilka produkter och priser de vill ha och är beredda att betala för, ska ersättas med någon form av planekonomi. Tala om vänstersväng!
Fortsättning följer!
Leif V Erixell,
Författare med inriktning på kultur- och samhällsanalys. Bland hans böcker kan nämnas Om den civila freden (nu även på engelska), Omstart Sverige, Samhällspolitisk ordbok och Den svenska statsideologin.
