
Den svenska vänsterns stöd för palestinska terrororganisationer har pågått i årtionden. Nu visar Hamas attack mot Israel att det är dags för uppgörelse med historien, skriver Axel Otterberg.
Den 7 oktober 2023 invaderade den palestinska terrororganisationen Hamas södra delar av Israel och mördade, lemlästade och våldtog tusentals civila israeler. Denna terrororganisations motiv var att försöka utrota Mellanösterns enda demokrati och den enda existerande judiska staten i världen.
Den palestinsk-arabiska konflikten med Israel har inte sin grund i varken israelisk ockupation eller i israeliska bosättare. Detta är snarare ett resultat av den arabiska sidans motvilja till fred, dess brist på demokrati och dess terrorverksamhet mot Israel.
Att det blir spänningar mellan israeliska medborgare och arabiska medborgare är inte förvånande. Den palestinsk-arabiska sidan har i årtionden målat upp israeler och judar som monster som medvetet vill skada deras barn. Denna propaganda väcker obehagliga historiska minnen.
Även om israeliska medborgare begår övergrepp mot araber på Västbanken måste man komma ihåg att staten Israel åtalar och dömer de som misstänks för övergrepp. Israel är en demokratisk rättsstat till skillnad från övriga arabstater i Mellanöstern.
På Västbanken hyllas istället våldet mot ”sionistiska ockupanter” och uppmanar till fortsatta attacker. Den palestinska sidan eftersträvar ett judefritt Palestina. I Israel bor däremot två miljoner araber som har samma rättigheter som andra medborgare - judar som araber, muslimer som hinduer.
Hamas i Gaza har sedan 2006 fortsatt sprida antisemitisk antisionism, något som flera ledande socialdemokrater indirekt stödde. Under 1983 bjöd Socialdemokraterna med Olof Palme in Arafat till Sverige och framställde honom som en demokratisk statsman. Detta var djupt felaktigt - Arafat tog inte avstånd från terrorism förrän 1988.
Yassir Arafat använde ett antisemitiskt språkbruk på hemmaplan medan han framställde sig som fredsduva internationellt. Detta lever kvar hos Fatah’s ledare Mahmoud Abbas, vars parti räknas som socialdemokraternas systerparti.
På partikongressen 2013 hyllade Stefan Löfvén öppet Fatah som ”kärt systerparti”. Att partiet omfattar antisemitism och uppmanar till terrorism tycktes inte besvära vare sig Löfvén, Margot Wallström eller Socialdemokraterna.
Dessa uppfattningar lever kvar i partiet av ett tydligt skäl: Röster från väljare med rötter i Mellanöstern, där antisemitism är normaliserad, är avgörande för socialdemokraternas maktambitioner.
Den svenska vänsterns påstådda princip om alla människors lika värde tycks inte gälla israeliska medborgare. De verkar inte förstå att sionism handlar om Israels rätt att existera och det judiska folkets rätt till självbestämmande.
Den bild av sionism som vänstern och pro-palestinska grupper sprider kommer från islamistisk antisemitism och sovjetisk propaganda. Denna syn delas av högerextrema grupper som Nordiska motståndsrörelsen - ett faktum som borde oroa varje demokrat.
Det är dags för vänstern, särskilt socialdemokraterna, att inse att detta accepterande av antisemitisk antisionism måste upphöra. Att ett maktparti är så desperat efter att återta makten är inte bara skamligt utan också ett hot mot rikets säkerhet.
Pro-palestinska grupper har vuxit ur en antidemokratisk ideologi och bör ses som ett hot mot demokratiska principer. I nästa riksdagsval hoppas jag att väljarna röstar på partier som står upp för västerländska och demokratiska värderingar, inte de som indirekt stödjer antisemitism och terrorromantik.