
Sverige har den fria världens mest ofria alkoholpolitik. Har vi verkligen så lågt förtroende för oss själva? På många sätt är politiken till och med kontraproduktiv, skriver Leif Kullberg.
Svensk restriktiv alkoholpolitik har alltid legat ett eller ett par århundrade efter den kontinentala utvecklingen, något som regeringen med stöd av Sverigedemokraterna nu vill delvis råda bot på genom att tillåta alkoholförsäljning utan tvång på matservering. Den svenska nykterhetsrörelsen har sitt ursprung i medlemslöftet hos den första svenska godtemplarlogen 1879 och inte mycket har förändrats sedan dess.
I Sverige finns en uppsjö olika nykterhetsorganisationer som bland annat Blå Bandet, Vita nykter, och Motorförarnas helnykterhetsförbund. Att Sveriges klart största nykterhetsorganisation IOGT-NTO har drygt 20 000 betalande medlemmar torde säga allt om svenskens intresse och stöd för restriktiv alkoholpolitik.
Nykterhetsorganisationer i Sverige har i 150-talet år drivit utvecklingen i Sverige från Motboken, vidare till den där ostmackan som gick ut och in från köket för att du var tvungen att beställa mat om du ville ha en öl, och vidare till sushirestaurangen som inte fick alkoholservering för att man inte installerat ett stekbord, till salladsbaren som inte installerat fläktsystem och fettavskiljare i köket.
Jag kan göra listan hur lång som helst efter att i 50 år på plats upplevt regelivrande nykterhetsivrare på kommunala utskänkningsmyndigheter från norr till söder.
Dessutom skiljer sig kommunernas tolkning av utskänkningsförordningen en hel del från det mera strikta Norrland med effekten att det sups i stugorna istället, till det mera kontinentala Skåne, där man till och med enkelt kan åka över till Danmark som har en betydligt friare alkoholpolitik.
Alla som någon gång de senaste 50 åren gått på disco eller nattklubb vet alltför väl att när den verksamheten drar igång så är INGEN intresserad av mat trots att utskänkningsmyndigheter tvingar diskotek och nattklubbar att erbjuda lagad mat fram till 30 minuter före stängning – oavsett om stängning är 01.00 eller 05.00.
Krögare har genom tiderna använt mycket fantasi för att kringgå myndigheters absurda och verklighetsfrånvända krav gällande mat och alkoholservering. Möjligtvis serveras en portion fortfarande lätt fryst pyttipanna en gång i månaden, men alla andra är där för att umgås och dricka i olika hög grad.
Svenskar och turister som vill ta en öl eller ett glas vin vill bli behandlade som vuxna på restauranger och serveringar även om dessa etablissemang inte erbjuder lagad mat eller mat över huvud taget. Att alkoholkonsumtionen därmed skulle öka drastiskt bland befolkningen är inget annat än absurt och fria fantasier. Svenskens alkoholkonsumtion skulle definitivt inte i nämnvärd grad påverkas av ett beslut som tillåter alkoholförsäljning utan mattvång.
Varenda förälder vet att just det som är förbjudet för barnen också är det som intresserar mest. Det vore förtjänstfullt om politiker och myndigheter kunde ta med sig den erfarenheten upp i vuxen ålder och inse att förbud är fel väg att gå.
Alkoholkonsumtion på restauranger med utskänkningstillstånd sker under kontrollerade former, till skillnad mot den som sker i hemmet efter ett besök på grannens egenimporterade lager eller på systembolag – något som varenda
18-åring som får dricka på restaurang men inte handla på bolaget är medveten om.
Att IOGT-NTO desperat håller kvar vid Europas mest restriktiva, bakåtsträvande och omyndighetsförklarande alkoholpolitik är dock inte förvånande. Utan mantrat om hur skadlig alkoholen är skulle dessa organisationer inte ha något existensberättigande och dessutom inte kunna köpa och marknadsföra Socialdemokraternas lotteriverksamhet via Kombilotteriet och Svenska Lotterier & Insamlingar för 57,5 miljoner – pengar som i huvudsak härstammar från bidrag betalda av svenska skattepengar.
Leif Kullberg
Samhällsdebattör