Facebook noscript imageDEBATT: Spårbyte för asylsökande slopas – konsekvenser väntar
Debatt
DEBATT: Spårbyte för asylsökande slopas – konsekvenser väntar
Migrationsminister Johan Forssell (M) och debattören Arvand Askari. Foto: Anders Wiklund/TT/Privat
Migrationsminister Johan Forssell (M) och debattören Arvand Askari. Foto: Anders Wiklund/TT/Privat

När möjligheten till spårbyte för asylsökande som fått avslag dras in innebär det konsekvenser för svensk ekonomi. Dessutom är det tveksamt om det är förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Har vi råd att förlora människor som bidrar och företag som bygger vår välfärd? frågar sig juristen Arvand Askari.

Möjligheten att ansöka om arbetstillstånd genom så kallat spårbyte har länge utgjort en ventil för de som fått avslag på sin asylansökan.

När ett asylärende vunnit laga kraft (inte längre överklagbart) var det möjligt att, utan att lämna Sverige, ansöka om arbetstillstånd under förutsättning att vissa krav på anställning och villkor om försörjning varit uppfyllda.

Den 1 april 2025 avskaffades denna möjlighet genom ett regeringsbeslut. Det handlar inte om en reform. Möjligheten till spårbyte är därmed helt borttagen.

Regeringen har anfört flera skäl för lagändringen, främst:

  • Att motverka strategiskt utnyttjande av asylsystemet, där individer utan faktiska skyddsskäl söker asyl enbart i syfte att senare ansöka om arbetstillstånd.
  • Att förhindra utnyttjande av utländsk arbetskraft under oreglerade förhållanden.
  • Att stoppa möjligheten att stanna i landet tills preskriptionstiden om fyra år passerat och därefter ansöka om asyl på nytt. Nu måste man lämna landet och Schengenområdet och vänta i fem år innan en ny ansökan kan göras.

Vilka påverkas? Det tydligaste svaret är: de som skulle ha ansökt om spårbyte idag.

Men konsekvenserna sträcker sig längre än så. Även personer som beviljats arbetstillstånd efter spårbyte och nu står inför att ansöka om förlängning eller permanent uppehållstillstånd (PUT) påverkas.

Kritik har framförts från flera håll. Vår egen byrå har kontaktats av företag inom byggsektorn, IT-branschen, restaurangverksamhet och konsultverksamhet. Även sjukhus har hört av sig med oro – där utländska läkare, sjuksköterskor och tandläkare berörs.

Företag riskerar att förlora värdefulla medarbetare, ofta kollegor som arbetat hos dem i flera år. Det handlar inte bara om mänskliga tragedier – det handlar om ekonomisk påverkan. Förlust av kompetens, produktionsbortfall, ökade rekryteringskostnader. Företag som betalat in miljoner i skatter, arbetsgivaravgifter och moms riskerar att mista arbetskraft.

Kan detta leda till konkurser och negativ inverkan på svensk ekonomi? Det finns minst sagt mycket som talar för det. Det är tveksamt om denna drastiska åtgärd är förenlig med Sveriges internationella åtaganden, inklusive Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR) och Barnkonventionen.

Om en person har integrerats i samhället, arbetar, betalar skatt, talar flytande svenska och har barn i skolan – bör inte dessa omständigheter tillmätas avgörande betydelse? Det är inte bara juridiskt rimligt – det är etiskt och moraliskt korrekt.

Politiska beslut som tas i affekt, utan förebyggande analys, riskerar att få långtgående negativa följder. Det hade varit möjligt att införa tydligare kontroller för spårbyte – utan att helt avskaffa möjligheten. Nu står tusentals individer, familjer och företag inför en oviss framtid.

Det är dags att reflektera: har Sverige agerat i strid med sina egna värderingar och åtaganden? Har vi som samhälle råd att förlora både människor som bidrar och de företag som bygger vår välfärd?

Det menas att Migrationsverket rimligen bör utföra en djupgående prövning i denna typ av ärenden, särskilt när det gäller individer och familjer som har bott i Sverige i flera år och kan visa att de har integrerats och bidrar till samhället. Vi ser redan idag att många erhållit negativa beslut som väldigt kvickt hänvisar till det faktum att lagen sedan 1 april 2025 inte längre gäller och att man därav ska lämna landet.

Arvand Askari är en jurist med inriktning inom human juridik samt tvistemål/civilrätt. Vid sidan av arbetet har han även varit verksam inom Amnesty International (styrelseledamot inom Granskningskommittén).

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu