
Enligt en ny rapport är svenska ungdomar mindre toleranta än tidigare mot minoriteter. Detta har fått stor uppmärksamhet, men frågan ”varför?” besvaras faktiskt i rapporten själv, skriver Birger Salt.
Jag har nu läst igenom rapporten som regeringen beställt från Forum för levande historia. Den avhandlar “Hur ser ungdomar på minoritetsgrupper i samhället och hur upplever de egen utsatthet för mobbning, hot och våld?” Rapporten har rubriken “Unga tycker om andra”.
Om man läser rapporten så stödjer den mycket av det Joakim Lamotte skriver: “Utsattheten för våld och hot ökar allra mest i gruppen svenska barn med svensk bakgrund.”
När jag läser igenom rapporten så kan jag också konstatera att samma trend gäller för kristna barn. Under 2013 såg man följande siffror för kristna barn: retade 34 procent, hotade 8 procent, slagna 10 procent. De siffrorna har ökat till följande siffror fram till 2024: retade 54 procent, hotade 14 procent, slagna 16 procent. Jämför det med muslimer som hade lägre siffror än de kristna på samtliga punkter. Muslimer hade år 2013: retade 39 procent, hotade 10 procent, slagna 8 procent. Detta förändrades fram till 2024 till: retade 44 procent, hotade 9 procent, slagna 8 procent.
Hur som helst, så kompletteras då rapporten med en sammanfattning. Jag antar att man har en sammanfattning eftersom många inte orkar läsa hela rapporten. Jag läser då följande:
”I fokus är attityderna till sju minoritetsgrupper:
• invandrare
• afrosvenskar/svarta personer
• judar
• muslimer
• romer
• samer
• homo- och bisexuella samt transpersoner.”
Så klart så handlar det om minoriteter. Vilket inte är så konstigt, eftersom svenska barn och ungdomar inte existerar. De finns inte. Jo, kanske som förövare, men aldrig som offer. Det nämns aldrig hur barn från minoriteter ser på svenska barn. Varför då?
Jag har lyckats producera några svenska ungdomar med min fru. Varför är de inte viktiga för dem som sammanställt denna rapport? För mig är de viktiga i alla fall. Jag vill att man tar deras säkerhet i skolan på allvar. Att man ser att deras svenskhet faktiskt inte heller får förtryckas.
Barn med två eller en svensk förälder och kristna får ju antas vara majoriteter. Om man sitter med den här statistiken och ser denna kraftigt negativa trend för dessa två majoritetsgrupperna så måste jag ju ifrågasätta varför detta inte nämns i sammanfattningen?
Man kan ju läsa i sammanfattningen: ”Det finns relativt starka samband mellan oro för ökad invandring i framtiden och mer negativa attityder till invandrare och muslimer.” Kan det vara så att det hör ihop med de här siffrorna som visar att svenska barn utsätts för mer våld och hot nu än 2013? Samma siffror som inte nämns i sammanfattningen.
Vänsterfolk och traditionell media skriker högt om högerextremism och aktivklubbar bland unga. Man säger att barn och unga lockas in i dessa klubbar, men man frågar sig sällan varför. Har dessa svenska barn fötts onda eller kan det vara så att mobbning och våld mot svenska barn och unga har konsekvenser? En personlig fundering är: Kan det vara så att en del av dessa unga svenska offer har tröttnat och vänt sig till högerextremism?
Det som undersökningen har samlat in är intressant, men rapportskrivarna har missat många intressanta frågeställningar. Sen så tycker jag att undersökningen bör kompletteras i framtida undersökningar med frågor om attityder till majoritetsgruppen och kopplingar mellan utsatthet och politisk radikalisering.
Birger Salt