Debatt: Sverige är inget kulturellt allemansland
Varje jul dyker samma påstående upp: att våra traditioner egentligen inte är svenska. Men om ingenting är svenskt, vad finns då att värna? Migrationens omfattning är också en kulturfråga, skriver Elias Saouk.
Snart är det dags igen. Lagom till jul kryper de självutnämnda kulturhistorikerna fram och förklarar med religiös iver att varken julen, lucia eller jultomten är svenska. Nästa stora avslöjande blir väl att potatisen kommer från Sydamerika och att demokratin inte uppfanns i Borås.
Bakom denna besatthet av att förneka det svenska anar man arvet efter Edward Saids Orientalism, med dess djupt fientliga syn på västvärlden. Till slut räcker det att en tradition har utländska rötter för att den ska fråntas sin svenska identitet.
Men bakom historielektionen finns en större fråga. Om ingenting är svenskt, vad finns då att värna? Sverige reduceras då till ett kulturellt ingenmansland där allt är importerat och därför utbytbart. Resonemanget förväxlar kulturens ursprung med den gemenskap som ger den dess identitet.
Nästan all kultur har vandrat över gränser. Det avgörande är inte var en tradition föddes, utan hur generationer har format den utifrån sin värdegrund. Halloween är ett exempel. Svenskarna tog till sig högtiden frivilligt. Ingen behövde tillsätta integrationssamordnare eller anklaga skeptikerna för bristande människosyn. Det är alltid majoritetsbefolkningens värderingar, kulturella förankring och vilja att föra traditionen vidare som avgör, inte dess blotta närvaro inom landets gränser.
Därmed blir migration också en kulturfråga. Människor flyttar inte enbart med sina tillhörigheter. De bär med sig språk, traditioner, religiösa föreställningar och uppfattningar om jämställdhet, jämlikhet och individens frihet. Därför går det inte att diskutera migrationens omfattning utan att också diskutera dess kulturella konsekvenser.
Men valet står inte mellan öppna och stängda gränser. Kanada visar hur invandring kan styras genom urval, säkerhetskontroller och försörjningskrav redan före inresan. Familjeförhållanden, antal makar och barn, utbildning och eventuell brottslig bakgrund ska klarläggas innan någon beviljas inresa, inte upptäckas först när personen redan etablerat sig i Sverige.
Sverige är inget museum där kulturen ska stå orörd bakom glas. Men det är heller ingen ledig tomt på den globala bostadsmarknaden. Därför är frågan om migrationens omfattning och samhällets kulturella utveckling också en fråga om demokratiskt inflytande.
År 2000 publicerade FN rapporten Replacement Migration, där invandring undersöktes som svar på Europas åldrande befolkning. Men varför framställs invandring som lösningen på låga födelsetal, medan bättre villkor för barnfamiljer hamnar i skymundan? Sedan när blev människor demografiska reservdelar?
Redan den 6 juni 2001 argumenterades det för världsfederalism i Expressenartikeln ”Avskaffa Sverige!” Men vem ska egentligen forma Europas framtid, när välfärdsstater öppnas mot fattiga diktaturer och ständiga migrationsströmmar? Parollerna ”Öppna era hjärtan” och ”Mitt Europa bygger inte murar” erbjöd stora moraliska löften, men betydligt färre svar om konsekvenserna.
Migrationskrisen vid spanska Ceuta bevisade att auktoritära regimer använder människors utsatthet som vapen för att destabilisera andra stater. När deras cyniska beräkningar möter Europas självbelåtna naivitet där migration betraktas som demografisk lösning och politiskt ideal, riskerar vi att underminera just den frihet, trygghet och sammanhållning som våra politiker säger sig försvara.
Elias Saouk
Partipolitiskt obunden
