Sverige står idag vid ett avgörande vägval. Antingen fortsätter vi på den väg som lett till ökad trygghet, stabilare ekonomi och tydligare ledarskap, eller så riskerar vi att kasta tillbaka landet in i politisk splittring, höga skatter och en total vänstersväng utan kontroll.

Under många år såg svenska folket hur problemen växte medan politikerna pratade istället för att agera. Gängkriminaliteten exploderade, dödsskjutningarna blev vardag och människor tappade tron på att staten kunde skydda dem. Samtidigt steg priserna, drivmedelskostnaderna ökade och hushållens ekonomi blev allt svagare. Sverige var på väg åt fel håll.

Men efter regeringsskiftet 2022 började något förändras. Ulf Kristersson visade direkt att Sverige återigen skulle styras med ansvar. Regeringen började fatta beslut istället för att skjuta problemen framför sig. Hårdare lagar infördes, fler verktyg gavs till polisen och kampen mot gängen prioriterades på riktigt. Resultaten syns nu tydligt. Dödsskjutningarna har minskat kraftigt, närmare bestämt med 75 procent och tryggheten börjar äntligen återvända.

Detta är exakt varför Sverige behöver Ulf Kristersson. Han vågar ta beslut även när de är svåra. Han förstår att ett land inte kan fungera utan lag och ordning. Svenska folket är trötta på politiker som ursäktar kriminalitet eller tror att gängvåld kan lösas med fler fritidsgårdar och mjuka samtal. Sverige behövde en statsminister som satte tryggheten först och det har Ulf Kristersson gjort.

Men det handlar inte bara om kriminalitet. Sverige behöver också ett ledarskap som förstår ekonomi. När inflationen 2022 låg på runt 10 procent drabbades vanliga människor hårt. Barnfamiljer fick vända på varje krona, pensionärer såg sina besparingar minska och drivmedelspriserna slog hårt mot hela landet. Under den nuvarande regeringen har inflationen pressats ned kraftigt, från 10 procent från Socialdemokraternas styre till 2 procent samtidigt som ekonomin har stabiliserats. Sverige har gått från att vara ett av EU svagaste tillväxtländer till att nu tillhöra de starkare ekonomierna.

Det visar skillnaden mellan högerpolitik och vänsterpolitik. Tidöpartierna tror på arbete, företagande och ansvar. De förstår att det är viktigt att människor får behålla mer av sina egna pengar. Därför har reduktionsplikten sänkts så att drivmedelspriserna blivit lägre. Därför har matmomsen halverats för att hjälpa hushållen. Därför försöker regeringen stärka svensk ekonomi istället för att straffa människor med nya skatter.

Om de rödgröna vinner valet väntar något helt annat. Då riskerar Sverige att göra en vänstersväng som vi aldrig tidigare sett. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att tvingas förhandla fram en politik där ytterkantspartier får enorm makt. Centerpartiet vill inte ens ha Vänsterpartiet i regeringen samtidigt som Vänsterpartiet kräver ministerposter för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. Redan innan valet ser vi alltså hur instabilt det rödgröna samarbetet är.

Och om de trots allt lyckas bilda regering kommer priset att bli högt för svenska folket. Vänsterpartiet vill införa fastighetsskatt, arvsskatt och miljardärsskatt. Dessutom vill de kraftigt sänka den skattefria gränsen på ISK från 300 000 kronor till 50 000 kronor. Det betyder att vanligt sparande ska beskattas hårdare. För vänstern verkar människor som sparat ihop lite pengar till sin framtid nästan betraktas som överklass.

Det är inte rättvist mot vanligt folk som arbetat hårt hela livet. Svenskar ska inte straffas för att de sparar, arbetar eller vill skapa trygghet för sina familjer. Ett samhälle blir starkt när människor får möjlighet att lyckas, inte när staten tar mer och mer av deras pengar.

Socialdemokraterna vill dessutom införa en ny bolåneskatt. Bankerna har själva varnat för att detta riskerar att höja bolåneräntorna ytterligare. Vanliga hushåll som redan kämpar med höga kostnader kommer då att få ännu mindre kvar i plånboken. Det är det som är så motsägelsefullt med vänsterns politik. De säger att de hjälper vanligt folk, men resultatet blir nästan alltid dyrare vardag och högre skatter.

Historien visar också att ett högt skattetryck aldrig är lösningen på ekonomiska problem. När staten beskattar människor hårdare minskar investeringar, företagande och tillväxt. Företag får svårare att anställa och hushåll får mindre pengar kvar. Det leder i längden till svagare ekonomi och mindre frihet för människor att själva bestämma över sina liv.

Vi har redan sett vad den gamla vänsterpolitiken leder till. “Saft och bulle-politiken”, där problem möts med bidrag och ursäkter istället för krav och ansvar, fungerade inte då och fungerar inte idag. Sverige behöver inte mer bidragsberoende och fler symboliska projekt. Sverige behöver fler människor i arbete, starkare företag och en politik som belönar ansvarstagande.

Det är också därför Tidöpolitiken behövs framöver. För första gången på länge finns ett regeringsunderlag där partierna faktiskt samarbetar och driver landet åt samma håll. Tidöpartierna visar att det går att kombinera trygghet, ekonomiskt ansvar och reformer för tillväxt. Det är den stabiliteten Sverige behöver i en osäker värld.

I slutändan handlar valet om vilket land vi vill lämna över till nästa generation. Ett Sverige där människor känner trygghet, där arbete lönar sig och där staten inte straffar människor med högre skatter varje gång ekonomin blir svår. Eller ett Sverige präglat av splittring, regeringskriser och en vänstersväng där vanligt folk får betala priset.

Sverige behöver en statsminister som vågar leda landet framåt istället för bakåt. Ulf Kristersson har visat att han kan ta ansvar, samarbeta och leverera resultat. Därför behöver Sverige ge honom och Tidöpartierna minst fyra år till.

Pushpit Singh

Student i statsvetenskap

Kandidat till kommunfullmäktige i Upplands-Bro kommun för Moderaterna