Ingen annan konflikt har i västvärlden väckt sådan debatt och engagemang som nuvarande Gaza-kris. Nyhetsrapporteringen och sociala medier domineras av striden mellan Hamas och Israel. Alla har skarpa åsikter. Dialogen är exceptionellt argsint. Men vår huvudfråga handlar snarare om att förstå vad som gör denna konflikt starkare än konflikter i vår närhet eller katastrofer med mer dödligt utfall.

Vår uppkopplade samtid har möjliggjort nya arsenaler främmande för föregående generationers krigförande stater, vapen de inte ens kunde drömma om. Cyberkrigsföring och psykologiska påverkansoperationer tär betydligt mindre på statsfinanser och sparar förtvivlade anhöriga hemskickade kistor med stupade.

Frontlinjerna expanderar dock och IT-tekniken förvandlar den geografiskt begränsade konflikten till en global krigsskådeplats. Externa påverkanskampanjer – Sveriges Nato-ansökan, Koranbränningarna och LVU-kampanjen – är bara några konkreta exempel på händelser som givit upphov till omfattande följdeffekter.

”Nyttiga idioter”, omedvetna om den påverkan de utsatts för, har globalt under många decennier effektivt använts av regimer. ”Trollfabriker” har webben som internationellt slagfält. Målsättningen, utöver att sprida desinformation, är att etablera en arena för ett polariserande debattklimat. Utöver ökad samhällsoro, belastas ordningsmakt och underrättelsetjänst.

Säkerhetspolisen vet att främmande makter som Iran agerar för att skapa splittring och stärka den egna regimen. Sårbarheter utnyttjas för att främja en agenda. ”Vi ser att de nu agerar allt mer aggressivt och det är en utveckling som sannolikt kan komma att eskalera. Här är det viktigt att alla delar av samhället ser över det egna skyddet”, säger Fredrik Hallström, operativ chef inom SÄPO.

Vi avkrävs ställningstagande. Mediakonsumenten uppmanas välja sida. För eller emot. Gråzoner upphör.

Polariseringen har nått sitt krön i den aktuella Gaza-frågan. Röster utanför det operativa politiska arbetet hävdar med fast övertygelse att den ena parten i konflikten gör sig skyldig till folkmord. Influencers och kändisar uttalar sig plötsligt om de båda stridande parternas historia. I hög hastighet delas i flera led, ståndpunkter och uppmaningar. Demonstrationer arrangeras, bojkotter planeras, vänner blir ovänner, splittring sås.

Det mänskliga lidandet i Gaza är en katastrof vilken illa kvickt måste få ett slut. Yttre påverkansoperationer som tjänar andra intressen riskerar däremot att blockera lösningar och förvandlar det tragiska till ett gyckelspel. För att underlätta fredsprocessen kan det inom civilsamhället vara bra att ställa några frågor:

-Vilka krafter eller aktörer tjänar på ökad polarisering genom illasinnat utnyttjande av de dominerande narrativen?

-Hur kan det komma sig att just Gaza-konflikten gett upphov till så stort västerländskt engagemang när andra samtida, mer blodiga och offerkrävande konflikter knappt alls väckt något publikt intresse?

-Är den enskilda konflikten främst en specifikt lokal angelägenhet eller är den en komponent i en större global konflikt?

-Finns skäl att misstänka att publicerat bildmaterial är manipulerat?

-Finns anledning att mer omfattande undersöka huruvida de större svenska mediekanalerna präglas av politisk aktivism och yttre påverkan?

- Kan det vara strategiskt konstruktivt att i debatten ligga lågt och inte frekvent publicera inlägg och inlagor vilka kan underblåsa intern splittring?

Ett första steg mot fred handlar om att inse att debatten påverkas av andra agendor än det uttalade. Ett betydligt större mått av ifrågasättande kan parallellt dessutom förstärka vår egen sammanhållning, stabilitet och öppenhet – det vill säga de oumbärliga gemensamma västerländska och demokratiska värderingar som utgör kärnan i Kristdemokratiskt tankegods och politik.