Under de senaste månaderna har en debatt rasat om Sverigedemokraternas inställning till judar och Israel.

Gellert Tamas skrev en lång artikel (DN, 28 oktober) som gick ut på att Sverigedemokraternas stöd till Israel är en cynisk taktik vars syfte är att sanera partiets nazianstrukna image. Tamas kritiserar dock staten Israels försvarskrig mot Hamas, vilket gör hans lojalitetstest av Sverigedemokraternas pro-israeliska hållning än mindre trovärdig.

Men utöver detta skulle man kunna ifrågasätta varför Sverigedemokraterna skulle vara mer ”taktiska” i sin politik än exempelvis Centerpartiet. Detta parti har inte gjort avbön för de ställningstaganden som partiets föregångare, det gamla Bondeförbundet, gjorde under 30- och 40-talen, då partiet var pro-nazistiskt. Bondeförbundet stödde även det rasistiska rasbiologiska institutet i Uppsala. Är det någon idag som skulle ifrågasätta att Centerpartiet tog avstånd från antisemitism, eller menade allvar om de försvarade den judiska statens rätt till självförsvar?

Men kritiken har även kommit från ledande judiska och israeliska företrädare i Sverige.

Nyligen fick vi läsa om Israels ambassadör, Ziv Nevo Kulman, som i en intervju i Aftonbladet hävdade att Sverigedemokraterna måste be om ursäkt till Förintelsens offer, och i februari månad fick vi också höra att ordföranden för judiska centralrådet, Aron Verständig, krävde att Israel skulle ta avstånd från Sverigedemokraterna.

Ingen av dessa företrädare bör göra sådana partipolitiska uttalanden, speciellt inte Israels ambassadör. Dessa företrädare ska representera alla judars och israelers intressen i Sverige, och ska inte blanda sig i Sveriges partipolitik och försöka påverka den.

Sverigedemokraterna blev emottagna ytterst väl när de gjorde ett solidaritetsbesök till Israel i januari månad, där Jimmie Åkesson och Charlie Weimers bland annat samtalade med Knessets talman, Amichai Chikli och Israels minister för vetenskap och teknologi, Gila Gamliel. Charlie Weimers, Sverigedemokraternas ledande EU-politiker gjorde även tidigare ett solidaritetsbesök till en av de kibbutzer som drabbats av massakern mot civila den 7 oktober.

Sverigedemokraterna är ett parti som konsekvent tar ställning för den judiska staten. I hela Europaparlamentet finns det bara två andra partier som är mer proisraeliska än Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har igen och åter igen fördömt 7 oktober pogromen i de hårdaste ordalag, och har argumenterat emot att palestinier från Gaza får asyl i Sverige. Detta skulle helt säkert förvärra den antisemitism vi ser i Malmö och på andra platser i landet.

När Göteborgs kommun tidigare i år ville bojkotta israeliska varor var det sverigedemokraten Jörgen Fogelklou som tillsammans med andra fick detta beslut upphävt i Förvaltningsrätten.

Det allvarligaste med det nästintill tvångsmässiga fokuset på Sverigedemokraterna är att detta utgör en kampanj från vänsterliberala judiska och icke-judiska krafter för att distrahera från den antisemitiska verklighet vi ser idag.

Sverigedemokraternas belackare i denna debatt lever i en nästintill alternativ verklighet, där ett års antisemitiska protester från vänsteraktivister, och fruktansvärd islamistisk och muslimsk terror, både mot israeler och mot judar, inte har ägt rum. Stora delar av vänstern har gjort gemensam sak med muslimska krafter i frågan om den judiska staten och har krävt att Palestina ska ”befrias från floden till havet”, alltså hela staten Israel. Där bor idag sex miljoner judar, samma antal judar som mördades under Förintelsen.

Den moderna antisemitismen är helt orienterad mot Israel, och detta har varit ett välkänt faktum under hela efterkrigstiden. I den mån att judar attackeras runtom i världen idag är det oftast genom association till staten Israel.

Det kraftigt försämrade säkerhetsläget för judar i Europa som den muslimska massinvandringen har inneburit skapar en påtaglig rädsla som judar lever med varje dag, och har ingenting med konspirationsteorier att göra. I Frankrike har judar våldtagits, torterats och mördats av muslimer i blodiga terrordåd, och senast såg vi hur muslimska huliganer begick en pogrom på judar i Amsterdam i samband med en fotbollsmatch.

Man behöver inte vara en expert på den nazistiska ideologin för att förstå det orimliga och ologiska i påståendet att man kan vara nazist och samtidigt stödja den enda judiska staten. Nazismen såg och ser fortfarande den judiska folkgruppen som roten till allt det onda i samhället och världen. Nynazister anklagar ofta judarna för att ha påtvingat det västerländska samhället mångkulturalismen och massinvandring. Men framför allt så är nazismens centrala mål att utrota alla judar. Detta är fullständigt oförenligt med att stötta staten Israels rätt till självförsvar.

Stormuftin av Jerusalem, som var muslimernas högsta religiösa ledare i det dåvarande brittiska mandatet för ”Palestina” hade ett tätt samarbete med Hitler och Himmler och andra ledande och tongivande nazister. Nynazister inom Nordiska motståndsrörelsen fortsätter denna tradition idag då de deltar på Palestinademonstrationer i Sverige.

Det som oroar den absoluta majoriteten svenska judar och svenska israeler år 2024 är det konstanta hat och fysiska hot de utsätts för av vänsterkrafter och antisemitiska muslimer. En av de krafter som har gjort mest för att motverka demoniseringen av Israel och indirekt av alla judar, och som försöker att förändra den verklighet som utgör ett reellt hot mot judarna i Sverige idag, är just Sverigedemokraterna.

Tobias Goldman