Centerpartiet har gjort sitt sämsta val någonsin. Från föregående val 2018 där man hade 8,61 procent (557 500 röster) till valet 2022 med 6, 71 procent (434 945 röster) och en förlust av 7 mandatplatser i riksdagen.

Detta har gått till historieböckerna som den sämsta tänkbara utgången för Centerpartiet, och resulterat i att Annie Lööf har meddelat sin avgång.

Bönderna har visat klart och tydligt att Centerpartiet inte längre är deras parti, utan att det är ett vilset parti som utifrån alla aspekter har tappat sina värderingar och likt ett skepp utan roder saknar styrning och bara flyter fram och väntar på sin räddning.

Det som den innersta kretsen i Centerpartiet trodde var den rätta vägen, eller som Annie själv myntade, “Den breda mitten”, har visat sig vara det skadligaste någonsin för Centern.

Det är förmodligen inte bara valresultatet som ligger bakom att hon nu väljer att kliva åt sidan. Även attentatet på Almedalsveckan, då Annie enligt uppgift var den egentliga måltavlan för en nynazistisk sympatisör, spelar säkert också in. Det är oerhört tragiskt att dessa situationer uppstår överhuvudtaget, men det är inte förvånande.

När jag var tio år gammal så mördades Olof Palme på öppen gata efter att ha varit på bio med sin fru.

Jag bodde då i USA och detta blev givetvis världsnyheter och jag tillsammans med min pappa gick ut och knöt ett sorgband på husets entré. Mina föräldrar var givetvis helt bestörta över att detta kunde hända i Sverige, de var bägge två socialdemokrater och detta gjorde ett väldigt starkt intryck på mig som barn.

35 år senare samlas viktiga människor för samhället, både högt och lågt, i lilla Visby. Det vara bara en tidsfråga innan vi återigen skulle påminnas om att våra folkvalda är “sårbara” människor, precis som du och jag. Att det inte har skett tidigare är en blessing in disguise.

Självklart ska inte detta kunna ske, och det är vedervärdigt. Bara någon dag efter kunde man läsa i rubrikerna att Annie Lööf har blivit tilldelad ett målsnummer i ärendet och att hon var den egentliga måltavlan. Det är inte bara ett angrepp på enskilda personer utan på hela vår fria demokrati. Inför valrörelsen 2022 så är det klart och tydligt att Annie Lööf och många andra politiker har påverkats starkt av detta, många skrev öppet hur fel det är och hur man tar avstånd ifrån denna typ av händelser.

Maj 2022 visade klart och tydligt hur Centern tappat 25 procent av sina röster och att det var det sämsta resultatet i mätningarna sedan mars 2016. Under sommaren och hösten fortsatte deras väljare att vända sig till andra partier och Centern valde fel väg att gå.

Bönderna gjorde uppror mot sin drottning och varför de vände sig mot henne är tydligt. I januari 2022 hade Centern över 7 procent i mätningarna, och den första Januari höjdes reduktionsplikten markant. Under sista halvåret 2021 till årskiftet höjdes RP på bensin från 4,2 procent till 7,8 procent och på diesel från 21 procent till 30,5 procent.

I ett land där vi är beroende av bilen och bränslen, var detta givetvis ett hårt, hårt slag mot näringsidkare och privatpersoner. På en kort period så tappade bönderna snabbt 20 procent av sin vinst och man började höja sina röster och det enda svaret man fick var “Alla ska med” på den gröna omställningen.

Sedan kom kriget i Ukraina som pricken över i och vi har nu vad man kallar för “en perfekt storm” i en nedåtgående spiral. Inflationen har tagit ett hårt grepp, den är på många sätt självskapad med den förda energipolitiken. Vi ska ju inte glömma att Sverige redan hade världens högsta dieselpriser när kriget startade, kriget har bara gjort det ännu svårare att bedriva verksamhet ostört då det har varit brist på många saker tack vare det.

Strax efter att sanktionerna sattes in mot Ryssland upptäckte man att det fanns risk för en svältkatastrof på global basis tack vare att Ryssland blockerade hamnar i Ukraina som följd av sanktioner. Spannmålsmarknaden, där Ukraina är en av de största exportörerna i världen, blev hårt utsatt, men även andra områden påverkades.

Ett exempel på det är elektronikmarknaden som har slagits hårt av sanktioner, då i form av komponentbrist. Nybilstillverkningen har upp till två års väntetid på nya bilar tack vare detta. Men det som har varit på tal mest är ändå gasen, den ryska gasen.

Den används i mycket mer saker än man kunde förstå i början. Även här i Sverige påverkades vi negativt tack vare att drivmedelspriserna sköt iväg och sniffade 30 kr/L för diesel. I produktionen av färdiga drivmedel som våra bränslebolag köper in, så används mycket gas. Detta drev priserna uppåt, skapade en brist på biodrivmedel, och för att redan ha de högsta priserna så blev det genast mycket sämre då en tredjedel av vår diesel ska innehålla biodrivmedel.

Många av bönderna hade plötsligt inte råd att vara bönder.

Men detta är bara upptakten till den verkliga krisen som vi befinner oss i just nu, den verkliga energikrisen.

Under hela denna tid har Centerpartiet inte hjälpt landsbygden nämnvärt, man har inte agerat i deras intressen och förtroendet för Annie Lööf försvann mycket snabbare än man trodde. Medan andra partier gick ut och proklamerade att detta inte är hållbart, så svarade Centern med att vända landsbygdsborna ryggen. Inga större insatser gjordes för att direkt lätta för bönderna.

Vad väntade de sig för resultat?
Ibland är politikerna så underbart blåögda och naiva. Som nu.

Landsbygdens folk vände ryggen till Centern och har istället fått gehör från det borgerliga blocket. Det kan ha varit en avgörande faktor i valet.

Med riksdagsvalet avklarat så står nu Centern inför ett minst lika viktigt vägval. Ska man gå tillbaka till sina rötter och återigen bli ett parti för landsbygden eller ska man fortsätta gräva ner sig i någon form av social-liberalt träsk tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Min tro är att om Centerpartiet ska vara relevanta om fyra år, och även kunna påverka fram till nästa val, så måste de med tydlighet söka sig tillbaka till sina kärnvärden:

Decentralisering, småskalighet, landsbygdsutvecklig och stärkt äganderätt bör vara honnörsord. Självklart står och faller mycket med valet av ny partiledare.

Blir det Emil Källström? Eller blir det Anna-Karin Hatt?

Själv skulle jag vilja se Helena Lindahl, hon är en politiker för folket, men även för bönderna och landsbygden.

Men med en ny ledare inom kort så kan Centern öppna för samarbete med det borgerliga blocket, och vända riktningen för Centerpartiet. Då skulle vänstersidan inte ha i närheten av samma inflytande, och vi skulle kunna öppna upp för ett “äkta” samarbete inom politiken igen.

Peder Blohm Bokenhielm
Talesperson Bränsleupproret