Att kvinnor i högre grad än män är känslostyrda och fattar flera beslut på empatiska snarare än rationella grunder är ingen nyhet. Ett av de mera påtagliga exemplen är väl när Annie Lööf avgjorde frågan om den så kallade gymnasielagen som innebar att cirka 9000 unga män, främst afghaner, fick stanna i Sverige av ”humanitära skäl”. Trots att Lagrådet sågade lagförslaget helt och hållet drevs det igenom av S, V, MP och C.

Enligt SCB tar kvinnor över mer och mer på statliga jobb. På ett flertal myndigheter är nu så många som åtta av tio anställda kvinnor. Antalet kvinnliga chefer inom statlig och kommunal förvaltning ökar stadigt och bland styrelseordföranden i statliga bolag är det nu kvinnlig majoritet.

Antalet kvinnor på viktiga och beslutsfattande positioner är nu så många att de till stor del, tillsammans med kvinnliga politiker, kan styra samhällsutvecklingen. Är det bra? Är det dåligt? Spelar det någon roll?

Om du svarar att det inte spelar någon roll tillhör du antagligen kategorin som uppfostrats till att tro att det endast är utseendet på könsorganen som skiljer män och kvinnor åt. I själva verket är män och kvinnor rätt olika i sitt sätt att tänka. Det finns förvisso kvinnor som tänker som män och män som tänker som kvinnor men skillnaden blir uppenbar när man ser statistik över hur män och kvinnor röstar och vilka partier som har kvinnlig majoritet.

Det är utan tvekan så att kvinnor idag delar ett stort ansvar för Sveriges (ganska dystra) utveckling på ett flertal områden och som det verkar kommer den kvinnliga delen av befolkningen att ha ett fortsatt stort, kanske avgörande, inflytande över landets framtida öde.

Den kvinnliga dominansen på Sveriges fundamentala myndigheter börjar bli brutal.

Petra Lundh tog 2023 över som rikspolischef efter Anders Thornberg. Charlotte von Essen är chef för Säpo och Katarina Johansson Wedin är riksåklagare. Lena Lindgren Schelin är generaldirektör på Kustbevakningen.

Eva Skoog Haslum, viceamiral och tidigare chef för marinen är sedan november 2024 chef för Försvarsmaktens operationsledning. Rikshemvärnschefen heter sedan 2022 Laura Swaan Wrede och tituleras generalmajor.

Maria Mindhammar är generaldirektör på Migrationsverket och Elisabet Åbjörnsson Hollmark är generaldirektör på Statens institutionsstyrelse och chef för de omdebatterade SiS-hemmen.

Hanna Stjärne, vd på SVT mellan 2015-2024 är sedan årsskiftet vd för Nobel-stiftelsen. Hennes efterträdare på SVT heter Anne Lagercrantz.

Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen av kvinnliga makthavare på skilda samhällsnivåer, på förvaltningar och statligt ägda bolag. Bilden framgår ändå klar och tydlig.

Att ge konkreta exempel kanske är nödvändigt för att en insikt om det starka kvinnliga inflytandet och överrepresentationen inom både den offentliga och privata sektorn ska få genomslag.

Både staten och kapitalet bör tänka över valet av nya utnämningar och tillsättandet av höga statliga, privata och kommunala befattningar. Det är knappast misogynt att oroa sig för de allvarliga problem som kan uppstå (och har uppstått?) i ett samhälle som domineras och styrs av kvinnor.

Det har ju också visat sig att kvinnor på höga poster misslyckas i lika hög grad som män. I takt med att fler och fler kvinnor får chefsposter på myndigheter, inom näringslivet och politiken blir också exemplen fler och fler.

Maria Ågren, generaldirektör på Transportstyrelsen fick sparken och dagsböter när hon enligt sin egen bedömning gjort ”ett tillfälligt avsteg från lagen” vid en upphandling av it-tjänster på ett sätt som innebar ett hot mot rikets säkerhet.

Ulla Sandborgh, generaldirektör på Svenska kraftnät fick sparken sedan hon bland annat gett säkerhetsklassade uppgifter till obehöriga personer.

Brigitte Bonnesen, vd och koncernchef för Swedbank fick sparken 2016 sedan hon trasslat in sig i lögner om en stor penningtvättshärva. Hovrätten dömde nyligen Bonnesen till ett år och tre månaders fängelse för grovt svindleri.

Generaldirektören på Lantmäteriet, Susanne Ås Sivborg, fick sparken i december 2024 efter att det avslöjats att hon under lång tid varit medveten om allvarliga säkerhetsrisker kopplade till myndighetens öppna arkiv utan att agera.

Anna Kinberg Batra, landshövding i Stockholms län och chef för länsstyrelsen, fick sparken i september 2024 sedan hon fått allvarlig JO-kritik för tre rekryteringar av personer som funnits i hennes bekantskapskrets och inte följt det regelverk som gäller vid ett anställningsförfarande.

Statistiken från SCB över anställda inom stat, landsting och kommuner är intressant läsning. Där framgår det att överrepresentationen av kvinnor eskalerar. SCB konstaterar i en rapport, där en lista över könsfördelningen på Sveriges myndigheter bifogas (går att googla), att staten inte längre är en jämställd arbetsgivare sett ur ett könsperspektiv!

Var är alla män på viktiga och krävande befattningar? Är de bortvalda eller har de gett upp och lämnat den offentliga scenen i ett mansfientligt och kvinnodominerat klimat för att istället låta sig representeras av personer som Jan Jönsson, det liberala socialborgarrådet i Stockholm? På L:s valafficher 2022 fanns en bild av Jönsson med texten ”Så här ser han ut -- Gängens värsta fiende”! Många undrade om det var ett bisarrt skämt och menade att den största risken för gängen var att de skrattade ihjäl sig.

Kompetens har visserligen inget med kön att göra, däremot är åsikter starkt könsbundna vilket bekräftas av tillgänglig statistik. Om politiska beslut och valresultat bygger på åsikter som är specifika för kvinnor har vi i praktiken bytt ett patriarkat mot ett matriarkat.

Den som tycker att det inte spelar någon roll räcker upp handen.

Per BM Landin är fristående debattör.