Socialdemokraternas finansborgarråd i Stockholm, Karin Wanngård, drar sig tillbaka. Hon hyllas av sina socialdemokratiska kollegor, men stockholmarna kommer att lida av hennes misstag i många år framöver. Detta skriver Lars Ört.
Karin Wanngård (S) lämnar politiken – och hyllas av sitt parti som en ansvarstagande ledare. Men stockholmarna vet bättre. Under hennes tid vid makten växte otryggheten, gängen stärkte sitt grepp och skattepengar slösades bort på symbolpolitik.
Så lämnar Karin Wanngård (S) politiken. Socialdemokraterna applåderar förstås sin egen trotjänare och beskriver hennes gärning som ett ”ansvarsfullt ledarskap” för Stockholm. Men för alla som faktiskt lever i staden klingar orden falskt. Om ansvar betyder att vända bort blicken när gängen tar över förorterna, om ansvar betyder att pumpa miljarder i symboliska klimatsatsningar samtidigt som pensionärer inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott – ja, då kan man tala om ett mycket speciellt ansvar.
Under Wanngårds tid vid makten förvandlades Stockholm till en stad där tunnelbanan blivit otrygg på kvällarna, där skjutningarna blivit vardag och där barnfamiljer packar väskorna för att ge sina barn en chans till en normal uppväxt. Socialdemokraterna kallar det för ”utmaningar i en mångfaldig stad”. Alla som lever i verkligheten vet att det är ett misslyckande.
När S beskriver utvecklingen som att Stockholm ”gått framåt” är det ungefär som att säga att Titanic hade en trevlig resa fram till isberget. Sanningen är att politiken öppnat famnen för parallellsamhällen och låtit dem växa. När notan för detta vansinne kommer, är det som alltid de svenska skattebetalarna som får stå för kalaset.
Att Karin Wanngård nu kliver av scenen är i sig inget problem. Problemet är att Socialdemokraterna redan står redo med nya ansikten – som kommer att säga samma ord, göra samma prioriteringar och fortsätta ignorera de frågor som faktiskt avgör Stockholms framtid: trygghet, ordning och respekt för stadens egna invånare.
Stockholm förtjänar bättre. Vi behöver politiker som inte ser svenskar som en belastning, utan som stadens ryggrad. Politiker som vågar säga nej till gängen, nej till bidragskarusellen och nej till den politiska naivitet som Socialdemokratin levt på i årtionden.
Så tack och hej, Karin. Du kanske får blommor av dina partikamrater – men stockholmarna glömmer inte vad du lämnar efter dig.
Lars Ört
Knivsta
