Debatt: Taktikröstningen är borgerlighetens långsiktiga självmord
Rädslan för motståndarblocket får borgerliga väljare att stödrösta på småpartier – men det är precis den taktiken som håller Sverige fast i ett politiskt dödläge utan verklig förändring, skriver Fredrik Wilkens.
Varje valrörelse upprepar sig samma skådespel. Partierna i de två blocken målar upp skräckscenarier om vad som händer om motståndarsidan vinner. Medier, ledarskribenter och influencers rycks med och börjar unisont hojta om behovet av att stödrösta på riksdagens minsta partier. Men denna kortsiktiga spelteori är i själva verket en giftig bevarandecocktail som håller svensk borgerlighet i ett kvävande grepp.
Motsättningen mellan kort och lång sikt är helt avgörande för hur man resonerar som väljare. Ser man ett värde i att den egna rösten bidrar till att bevara status quo på kort sikt, eller ser man värde i att bidra till verklig förändring på lång sikt?
De etablerade partierna vill få oss att tro att valet handlar om landets undergång, men i praktiken är skillnaderna mellan blocken minimala. Det är inte särskilt länge sedan Fredrik Reinfeldt uppmanade svenska folket att ”öppna era hjärtan”, varpå Stefan Löfven replikerade med att ”mitt Europa bygger inga murar”. Idag låter retoriken visserligen tvärtom, och skillnaderna mellan blocken är alltjämt små. Båda sidor bedriver mellanmjölkspolitik som inte på allvar utmanar några systemfel.
Det som verkligen håller Sverige tillbaka är den kraftiga obalansen i riksdagen. Av åtta partier är två vänsterradikala (V och MP), men det finns inte ett enda frihetligt högerradikalt parti som balanserar upp dem. Detta faktum påverkar mittpunkten i svensk politik och gör att hela samhällsdebatten förs på vänsterns planhalva.
När borgerliga väljare låter sig skrämmas till att kortsiktigt stödrösta på misslyckade bromsklossar, röstar de ja till att cementera denna obalans. De belönar karriärpolitiker som främst jobbar för sina egna karriärer och som excellerar i att administrera socialdemokratiska samhällssystem under en förment borgerlig flagg. Att sänka drivmedelsskatter eller tillfälligt justera momsen kommer aldrig lyfta Sverige ur diket. Det är bara att snygga till ytan. De faktiska förändringarna blir för få, de går inte tillräckligt långt och de kommer alldeles för sent.
Det är här den långsiktiga riksdagsrösten på ett frihetligt högerradikalt utmanarparti blir meningsfull, även om partiet inte når hela vägen över spärren i just detta val. Varje enskild röst flyttar tidpunkten för när ett genuint systemskifte kan ske närmare i tiden. Varje röst bygger den infrastruktur som behövs för att utmana det politiska etablissemanget, medan varje kortsiktig stödröst på ett misslyckat riksdagsparti i stället skjuter upp det nödvändiga inträdet och förlänger förfallet.
Ska vi borgerliga någonsin kunna lösgöra oss från detta kvävande grepp krävs det att vi slutar låta oss skrämmas till att rösta på partier vi egentligen inte vill ha. Vi måste sluta drabbas av kortsiktig panik. Då behöver bromsklossarna lämna riksdagen för att ersättas av blåslampor som faktiskt har en vision och jobbar för medborgarna.
Fredrik Wilkens, företagsledare och aktiv i Medborgerlig Samling
