I en kolumn på SvD:s ledarsida, “Sharia missbrukas i svensk debatt”, beskriver Christer Sfeir sharia som ett begrepp som ofta missförstås och förenklas. Resonemanget rör sig kring tolkning, tradition och variation. Men den avgörande frågan hamnar vid sidan av: hur sharia faktiskt fungerar i praktiken.

Det är välkommet att sharia diskuteras öppet i Sverige. Samtalet behövs.
Man kan, som Sfeir, inta en akademisk hållning. Men det förändrar inte att sharia också är en praktik som påverkar människors vardag, oavsett teori, tolkningar och variationer.

När debatten om sharia fastnar i definitioner missas det avgörande: hur dess regler faktiskt formar människors vardag. Med rättslärda, normer och anspråk på samhällsordning får sharia i praktiken en funktion som liknar lagstiftning – och där uppstår konflikten med svensk lag.

När debatten om sharia och islam fastnar i akademiska och teoretiska definitioner förskjuts fokus från det som faktiskt spelar roll: hur sharias normer och regelverk formar människors vardag, även i Sverige.

Sharia beskrivs i Encyclopaedia Britannica som islams religiösa lag – “the religious law of Islam” – ett system av lagar som anses uttrycka Guds vilja och som vägleder människors handlingar i både privat och offentligt liv. Det handlar om en gudomlig lag, inte en lag stiftad av människor, men tolkad och tillämpad av rättslärda inom sharia.

Samma bild framträder i forskning från Pew Research Center, där sharia inte bara beskrivs som religiös privat vägledning, utan som grunden för samhällets lagstiftning. Och som också efterfrågas av många av dem som lever enligt dessa lagar.

Sharia rör alltså inte enbart personlig tro med personligt tolkningsutrymme såsom inom kristendomen i Sverige. Sharia har, likt våra juridiska system, rättslärda som utbildats för att tolka och tillämpa dess lagar. Det är just denna dimension som ofta tonas ner i debatten. Sharia beskrivs som tolkning, tradition och ideal, medan det som faktiskt avgör – lagar, regler, rättslärda, tillämpning och konsekvenser i människors vardag – hamnar i skymundan.

Informella lagar och regler som styr relationer, familjeliv och social ordning påverkar ofrånkomligen det samhälle där de utövas. Sharias lagar, krav och tillämpning genom rättslärda eller liknande är lika verkliga och betydelsefulla för dess följare som lagar och domstolar är i en rättsstat.

Man kan också se hur sharia dagligen utövas i praktiken genom klädsel som hijab och skylande kläder redan på förskolebarn, krav på könsseparering och social kontroll. Krav på att omgivningen – skola, arbete och offentligheten – anpassar sig till normer för vad som anses vara rätt och fel beteende enligt sharias rättssystem.

När ett organiserat och väl etablerat system som sharia gör anspråk på att styra människors vardag, och har särskilda rättstolkare som definierar innehållet, har det i praktiken en funktion som liknar vår lagstiftning.

Och här uppstår den avgörande konflikten: sharia gör anspråk på makt som i Sverige tillhör lagen och rättsutövningen.

Vissa av sharias lagar strider mot svensk lagstiftning och de internationella konventioner Sverige undertecknat, bland annat om jämställdhet, individuell integritet och homosexuellas och HBTQI-personers rättigheter, samt om vem som har rätt att utdöma och verkställa straff.

Frågan gäller därför inte hur enskilda rättslärda tolkar, utan att sharias system gör anspråk på att reglera livet utifrån andra principer än de som gäller i Sverige. Svensk rätt vilar på likhet inför lagen och individens frihet, formad genom sekler av reformer. Och det oomstridda faktum är: i Sverige gäller svensk lag.

Regeringsformen slår fast att all offentlig makt utövas under lagarna och att samma lagar gäller för alla. Den ordningen innebär en stat fri från religiösa lag- och normsystem och utan parallella rättsordningar i det offentliga livet.

När ett system har rättslärda, regler för vardagslivet och anspråk på samhällsordning spelar det mindre roll att det inte ligger i en svensk lagbok. Det fungerar ändå som lag för dem som lever under det – och där uppstår konflikten med den svenska rättsstatens grund.

Caroline Thelning

Grundare och talesperson, Kvinnokraft 4.0