Transfrågan är en av vår tids mest omdiskuterade frågor och verkar ha delat samhället i två läger. Den ena synsättet är att det inte finns på riktigt, att det bara är frågan om någon typ av könsideologi. Det andra synsättet är att transpersoner är precis vad de upplever sig vara och att inga frågor får finnas. Det skriver Frida Håkansson.
För över 20 år sedan hade jag kommit fram till att jag var bisexuell och gick med i Sveriges största hbtq-sajt qx.se. Där fanns också en hel del transpersoner och jag tyckte att det verkade intressant, framförallt det glitter och glamour som florerade runt transor. Jag lärde känna några stycken online och deltog också länge i konversationer kring ämnet.
Så småningom flyttade jag till Göteborg och deltog aktivt i transvärlden i ett antal år. Jag hade trott att trans betydde att befria sig från könsroller. Detta visade sig inte stämma med transpersoners egna berättelser. Istället kunde stereotyper av könsroller användas för att underbygga identiteten genom uttalanden som ”Jag har en kvinnlig identitet för jag gillar att ha kjol”. Det fanns också en hel del lustkänslor kopplade till detta hos transpersonerna. Så småningom insåg jag att jag inte hörde dit, lämnade transvärlden och flyttade tillbaka till den småstad jag kom ifrån.
På senare tid, ganska många år efter att jag lämnade transvärden, har frågan diskuterats mycket i media och det mest populära som går att säga just nu är att ”transkvinnor är kvinnor”. Nu är jag inte ute efter att hindra transpersoners liv, alla människor får finnas. Min fundering är bara, om vi låter folk med manlig anatomi istället för folk med kvinnlig anatomi vara definition av en kvinna, finns det ingen risk med det alls?
Vi kan också jämföra om en transkvinna och en ciskvinna köper kläder på damavdelningen, finns det någon skillnad? Att båda trivs med liknande kläder kan ju verka som samma sak, men för ciskvinnor handlar det bara om att just trivas i största allmänhet. Ciskvinnor känner inte den inbördes attraktionen och de lust känslor som transor känner därutöver när de bär dessa kläder. Det som händer här är att en mans attraktion till det kvinnliga blir definitionen av en kvinna istället för vad en kvinna är av sig själv.
Lustkänslorna kan få transpersoner att tro sig, helt eller delvis, vara kvinna men haken är bara att lustkänslorna inte finns hos ciskvinnor i samma situation. Jag är inte ute efter att förbjuda dessa känslor, min poäng är bara att lustkänslorna kommer ifrån en mans bild av en kvinna, inte ifrån en kvinnas bild av sig själv.
Det mest troliga som jag ser det, efter att ha träffat många transpersoner under lång tid, är att fenomenet troligen beror på en sammanblandning av ”vem är jag?” och ”vem vill jag träffa?”. Det betyder inte att det är en förvirring utan kan lika gärna vara en medfödd struktur som den personen inte kan välja bort.
Jag tycker att det är bra att det finns hjälp att få för transpersoner, inklusive transvård för den som har mycket könsdysfori. Jag är inte ute efter att någon ska behöva må dåligt på grund av sin situation. Men att perspektivet behöver vara att personen som söker den vården är just transperson, inte att personen skulle vara en helt vanlig kvinna. För det är helt enkelt inte sant.
Vi behöver inte störa transpersoner, de får naturligtvis leva sitt liv. Men transkvinnor är faktiskt inte kvinnor.
