Det finns två sorters rättssäkerhet – vilka som döms, och vilket straff de dömda får. När det gäller våldtäkt finns stora problem med båda två, skriver Nina Hamilton och Jenny French från nätverket Mannaminne.
Hundratals personer sitter i svenska fängelser dömda för våldtäkt, trots att bevisningen i många fall är tveksam och långt ifrån säkerställd utom rimligt tvivel. Samtidigt ser vi exempel där Högsta domstolen sänker straff i liknande fall och bedömer brottet som mindre grovt. Denna stora variation i domstolarnas bedömningar hotar rättssäkerheten och är en skamfläck för vårt rättssystem.
På våra anstalter sitter hundratals personer dömda för våldtäkt – många av dem oskyldigt eller på tvivelaktiga grunder. De har fått fängelsestraff på tre år enligt Brottsbalken 6 kap. 1 §, trots att bevisningen ofta inte når upp till kravet om “utom rimligt tvivel”. Samtidigt kan vi läsa om ett liknande fall, bland många, som Högsta domstolen nyligen prövat där straffet sänkts till ett år och sex månader med motiveringen att brottet ska bedömas som “mindre grovt”.
Hur kan det vara möjligt att de olika underrätterna dömer så mycket hårdare än Högsta domstolen i liknande fall? Är det rättssäkerhet? Eller är det en skam för vårt rättssystem?
Den svenska rättsstatens trovärdighet hotas när människor fängslas på osäkra bevis och domar skiljer sig så kraftigt beroende på vilken domstol som handlägger målet. Domstolarna tillämpar lagarna inkonsekvent och lämnar människor i händerna på rättslig slump. Att en del döms till fängelse i tre år för “våldtäkt” medan andra – i princip likadana fall – får reducerade straff eller bedöms för “mindre grov våldtäkt” visar att rättssystemet brister i både konsekvens och rättssäkerhet.
När dessa skillnader får så stor betydelse för människors liv och frihet måste staten ta sitt ansvar. Det duger inte att lagstiftare pratar om rättssäkerhet i teorin men tystnar när rättsosäkerhet drabbar människor i verkligheten. Politikerna måste agera för att säkerställa att lagstiftningen är tydlig och rättssäkerheten garanterad. Samtidigt måste rättsväsendet säkerställa att beviskraven är höga och tillämpas konsekvent i samtliga instanser. Rättssäkerheten får aldrig offras i jakten på symboliska segrar eller politisk populism.
Det är dags att stoppa godtycket, värna rättssäkerheten och skydda oskyldiga från felaktiga domar. När rättssystemet sviker, undrar man: känner staten ingen skam?
Nina Hamilton och Jenny French
Mammor till dömda söner
Medlemmar i nätverket Mannaminne – för allas rättssäkerhet i sexualbrottsmål
