I januari 2026 står Sverige inför ett valår där opinionen sägs vara mätbar, förutsägbar och – enligt etablerade medier – ganska tryggt placerad till vänster. Novus väljarbarometer från början av månaden visar Socialdemokraterna på 34 procent, SD på 23 procent (en liten nedgång), Moderaterna på 18 procent och oppositionen (S+V+MP+C) med ett försprång på drygt 4–5 procentenheter gentemot Tidö-partierna. SVT:s väljarbarometer och SCB:s partisympatiundersökningar pekar i liknande riktning: vänsterblocket har övertaget, regeringen tappar mark.

Men är detta verkligheten – eller bara en spegelbild av ett slutet system?

På X (tidigare Twitter) ser bilden annorlunda ut. En analys av kommentarsfälten under de mest engagerade inläggen från ledande höger- och vänsterkonton under 2025–2026 visar en markant obalans: högersidan lockar 5 000–7 000 unika kommentatorer över ett urval av 80 poster, medan vänstersidan stannar vid 2 500–3 500 över 60 poster. Totalt rör det sig om 7 500–10 500 unika röster – spontana, realtidsengagerade och ofta lojala. Högerfälten domineras av stöd (cirka 70 procent), vänsterfälten av kritik från högerhåll (cirka 70 procent).

Samma mönster upprepar sig på Facebook, där SD:s officiella sida har cirka 379 000 likes och följare – betydligt fler än Socialdemokraternas uppskattningsvis 200 000–300 000. Videor och inlägg på SD-sidan når ofta tiotusentals till hundratusentals visningar, med starkt stödjande engagemang i kommentarsfälten. SD-relaterade supportergrupper och debattgrupper visar hög aktivitet kring migration, trygghet och val 2026, medan vänster- och anti-SD-grupper (som ”Vi som absolut inte kommer att rösta på SD, M, KD och L i valet 2026”) har stora medlemsantal men mer reaktivt och defensivt engagemang. Högern är alltså överrepresenterad på båda de stora sociala plattformarna – X och Facebook – trots att opinionsmätningarna ger en annan bild.

Och vad gör traditionella medier med detta? De kallar det ”trollfabrik”. TV4:s rapportering 2025 om Sverigedemokraternas ”trollfabrik” – anonyma konton som sprider partiets budskap – blev en stor grej. Högerdebatten på sociala medier avfärdades som orkestrerad manipulation.

Men när Socialdemokraterna själva avslöjades med liknande metoder (vilseledande konton, partinära sajter), blev det en parentes i bevakningen. Högerengagemang på sociala medier är per automatik ”troll” eller ”bottar”; vänsterns metoder är ”kampanj” eller ”informationsspridning”.

Samma medier som snabbt stämplar X- och Facebook-användare som oäkta förlitar sig själva på opinionsmätningar med små urval. Kantar SIFO, Novus och Demoskop frågar typiskt 1 000–3 000 personer – ett urval som instituten själva väljer via paneler, kvoter och slump. Metodiken är rigorös på pappret, men kritiker pekar på problem: självselektion, stort bortfall bland unga och låginkomsttagare, samt en historisk tendens att underskatta SD-stöd. Ändå citeras dessa siffror som ”folket har talat”, medan tiotusentals unika röster på X och Facebook avfärdas som brus.

Detta är inte bara en metodfråga – det är en maktfråga. Public service (SVT, SR, UR) och stora tidningar som DN och Expressen har länge kritiserats för ett vänsterliberalt bias. RSF (2020) och Media Bias/Fact Check (2024) beskriver SVT som ”slightly left-center”: positiv ton mot jämlikhet och miljö, skeptisk mot högerpolitik.

Journalistkåren är till 80–90 procent vänsterorienterad. Nyhetsval prioriterar ofta vänster-teman, medan högerfrågor som invandringsrelaterad brottslighet kontextualiseras som ”sociala problem” snarare än politikmisslyckanden.

När både X och Facebook visar ett starkare högerengagemang än mätningarna antyder, blir sociala medier ett hot. Istället för att ifrågasätta varför SIFO:s 1 000 respondenter inte fångar upp den energi som syns på nätet väljer man att diskreditera källan. Tusentals – ja, tiotusentals – unika röster kan inte vara ”troll” – de är medborgare som känner sig osedda av etablissemanget.

2026 står vi inför ett vägval: Litar vi på små, kontrollerade paneler som producerar förutsägbara resultat, eller på den råa, decentraliserade debatten där högern faktiskt dominerar engagemanget på både X och Facebook? Om medier och institut fortsätter att avfärda sociala medier som en ”trollfabrik” medan de ignorerar sin egen bias, riskerar de att missa den verkliga opinionen – och förlora förtroendet hos de väljare som redan känner sig representerade någon annanstans.

Folket talar – på plattformar där de faktiskt får höras. Frågan är om någon lyssnar utanför bubblan.

Fredrik Svensson

Samhällsdebattör och observatör