
Opinionsmätningarna har länge visat ett stort övertag för vänsterblocket. Men stämmer verkligen det? Om man tittar på nätet så verkar tvärtom högern dominera totalt. Vem har makten över verklighetsbeskrivningen? Detta frågar sig Fredrik Svensson.
I januari 2026 står Sverige inför ett valår där opinionen sägs vara mätbar, förutsägbar och – enligt etablerade medier – ganska tryggt placerad till vänster. Novus väljarbarometer från början av månaden visar Socialdemokraterna på 34 procent, SD på 23 procent (en liten nedgång), Moderaterna på 18 procent och oppositionen (S+V+MP+C) med ett försprång på drygt 4–5 procentenheter gentemot Tidö-partierna. SVT:s väljarbarometer och SCB:s partisympatiundersökningar pekar i liknande riktning: vänsterblocket har övertaget, regeringen tappar mark.
Men är detta verkligheten – eller bara en spegelbild av ett slutet system?
På X (tidigare Twitter) ser bilden annorlunda ut. En analys av kommentarsfälten under de mest engagerade inläggen från ledande höger- och vänsterkonton under 2025–2026 visar en markant obalans: högersidan lockar 5 000–7 000 unika kommentatorer över ett urval av 80 poster, medan vänstersidan stannar vid 2 500–3 500 över 60 poster. Totalt rör det sig om 7 500–10 500 unika röster – spontana, realtidsengagerade och ofta lojala. Högerfälten domineras av stöd (cirka 70 procent), vänsterfälten av kritik från högerhåll (cirka 70 procent).
Samma mönster upprepar sig på Facebook, där SD:s officiella sida har cirka 379 000 likes och följare – betydligt fler än Socialdemokraternas uppskattningsvis 200 000–300 000. Videor och inlägg på SD-sidan når ofta tiotusentals till hundratusentals visningar, med starkt stödjande engagemang i kommentarsfälten. SD-relaterade supportergrupper och debattgrupper visar hög aktivitet kring migration, trygghet och val 2026, medan vänster- och anti-SD-grupper (som ”Vi som absolut inte kommer att rösta på SD, M, KD och L i valet 2026”) har stora medlemsantal men mer reaktivt och defensivt engagemang. Högern är alltså överrepresenterad på båda de stora sociala plattformarna – X och Facebook – trots att opinionsmätningarna ger en annan bild.
Och vad gör traditionella medier med detta? De kallar det ”trollfabrik”. TV4:s rapportering 2025 om Sverigedemokraternas ”trollfabrik” – anonyma konton som sprider partiets budskap – blev en stor grej. Högerdebatten på sociala medier avfärdades som orkestrerad manipulation.
Men när Socialdemokraterna själva avslöjades med liknande metoder (vilseledande konton, partinära sajter), blev det en parentes i bevakningen. Högerengagemang på sociala medier är per automatik ”troll” eller ”bottar”; vänsterns metoder är ”kampanj” eller ”informationsspridning”.
Samma medier som snabbt stämplar X- och Facebook-användare som oäkta förlitar sig själva på opinionsmätningar med små urval. Kantar SIFO, Novus och Demoskop frågar typiskt 1 000–3 000 personer – ett urval som instituten själva väljer via paneler, kvoter och slump. Metodiken är rigorös på pappret, men kritiker pekar på problem: självselektion, stort bortfall bland unga och låginkomsttagare, samt en historisk tendens att underskatta SD-stöd. Ändå citeras dessa siffror som ”folket har talat”, medan tiotusentals unika röster på X och Facebook avfärdas som brus.
Detta är inte bara en metodfråga – det är en maktfråga. Public service (SVT, SR, UR) och stora tidningar som DN och Expressen har länge kritiserats för ett vänsterliberalt bias. RSF (2020) och Media Bias/Fact Check (2024) beskriver SVT som ”slightly left-center”: positiv ton mot jämlikhet och miljö, skeptisk mot högerpolitik.
Journalistkåren är till 80–90 procent vänsterorienterad. Nyhetsval prioriterar ofta vänster-teman, medan högerfrågor som invandringsrelaterad brottslighet kontextualiseras som ”sociala problem” snarare än politikmisslyckanden.
När både X och Facebook visar ett starkare högerengagemang än mätningarna antyder, blir sociala medier ett hot. Istället för att ifrågasätta varför SIFO:s 1 000 respondenter inte fångar upp den energi som syns på nätet väljer man att diskreditera källan. Tusentals – ja, tiotusentals – unika röster kan inte vara ”troll” – de är medborgare som känner sig osedda av etablissemanget.
2026 står vi inför ett vägval: Litar vi på små, kontrollerade paneler som producerar förutsägbara resultat, eller på den råa, decentraliserade debatten där högern faktiskt dominerar engagemanget på både X och Facebook? Om medier och institut fortsätter att avfärda sociala medier som en ”trollfabrik” medan de ignorerar sin egen bias, riskerar de att missa den verkliga opinionen – och förlora förtroendet hos de väljare som redan känner sig representerade någon annanstans.
Folket talar – på plattformar där de faktiskt får höras. Frågan är om någon lyssnar utanför bubblan.
Fredrik Svensson
Samhällsdebattör och observatör