Donald Trump har djupa personlighetsstörningar, där han överskattar sin egen förmåga, missförstår hur saker fungerar samt vägrar att ta hjälp eller lära sig nya saker – för det skulle innebära att han medgav okunskap. Hans irrationella beteende har nu nått vägs ände med ett impulsivt krig mot Iran där Hormuzsundet de facto är blockerat. Världens ekonomi riskerar nu kollaps av logistikkedjor likt den som skedde under pandemin, med varubrist och prisinflation och massuppsägningar som följd.

I sin omkrets har Trump denna mandatperiod samlat ett gäng främst unga män som gör vad som helst för att hålla presidenten glad, försvarar alla hans beslut och upprätthåller hans självförhärligande image. Ingen vågar säga emot. De låter honom till och med välja deras skor!

USA:s 45:e och 47:e president har alltid gillat att stå i centrum, en narcissistisk personlighet med grandios självbild som hela tiden vill vara störst, bäst och vackrast. Trump vet allt och är expert på alla ämnen, han vet bättre än journalisterna som ställer fel frågor, han vet bättre om juridik än samtliga domare i högsta domstolen, han vet bättre än de europeiska ledarna om hotet från Ryssland, han vet bättre än alla ekonomerna om tullarnas destruktiva effekter, han vet till och med bättre än sina egna generaler och militärstrateger som varnade för riskerna för att Hormuzsundet skulle stängas med en konflikt med Iran och hur det i praktiken är omöjligt att stoppa det.

För Gulfländerna som har en nära relation till USA är Irankriget en katastrof. Speciellt för Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som med drönarattacker riskerar att få biljoner i hotell, infrastrukturinvesteringar och fastighetsvärden utplånade. Dubai har helt enkelt inte samma dragningskraft samtidigt som turister bombas och flygtrafiken står stilla.

Att kriget inte redan är över passar inte Trump då han har koncentrationssvårigheter som innebär att han inte klarar att bibehålla uppmärksamhet och fokus på en uppgift mer än någon vecka innan han tröttnar. Trump trodde i sin okunskap att bara Iran bombades sönder och samman så skulle de ge upp, hylla Trump och sen låta amerikanska oljeföretag exploatera Irans energitillgångar. Det blev inte så.

Större delen av Irans militära förmågor som skepp och flygvapen tillsammans med flera personer i ledarskapet är utslagna. Men den asymmetriska krigsförklaringen som växt fram under Ukrainakriget där enkla flyg- och vattendrönare kan slå ut mycket dyrare utrustning och verka nästan ostört riskerar skapa ett utdraget dödläge som inga högteknologiska missiler eller stridsflygplan kan rå på. Irans kust är lång och omöjlig att helt kontrollera. Iran är dessutom djupt sårade, inga avtal kan blidka de känslomässiga skador som USA och Israel har orsakat.

I ett desperat försök att minimera skadorna för Amerikanska företag, partners i Gulfländerna samt amerikanska konsumenter och arbetstillfällen ber han nu Europeiska länder med hjälp att ”öppna sundet”. Andra länder som Frankrike och Storbritannien ska lösa den röran Trump har orsakat. Samma länder som han ägnat senaste året med att håna och hota med både invasion och strafftullar. Även NATO borde hjälpa enligt Trump:

”Om Natoländerna inte hjälper till ser det mörkt ut för försvarsalliansens framtid. Om de inte svarar eller om det är ett nekande svar så tror jag det kommer vara väldigt dåligt för Natos framtid.”

Världshandeln idag innebär att allt är ”on demand”, företag saknar lager och förseningar skapar avbrott i logistikkedjor. Matbutiker har till exempel inga lager, utan det som står i butiken är det som finns och måste hela tiden fyllas på med nya leveranser för att du ska kunna köpa mat. Det betyder att den dryga 20 procent av oljan som borde vara del av handeln men som idag sitter fast i persiska viken skapar brist och bortfall i produktion. Genom marknadsprinciper skapar detta både högre priser samt dikterar vem som blir utan. Risken är att produktionsländer som Kina och Indien stänger sin export och brister på material och råvaror snabbt blir akut i Europa och USA. Detta skulle i så fall leda till nedstängningar av fabriker, minskad försäljning och breda uppsägningar.

I likhet med den ekonomiska kraschen 2020 som effekt av nedstängningarna under pandemin är ingen bransch fredad utan dominoeffekterna påverkar hela samhället.

Efter Venezuela och Iran väntar troligtvis en ockupation av Kuba, som efter oljeembargot mot Venezuela nu är totalt strömlöst och sannolikt värnlöst mot amerikanska bomber.

Det finns många likheter med andra ”stora härskare” genom tiderna som ser sig som fantastiska och samtidigt ofelbara, där personlighetsstörningarna som en gång hjälpt dem till makten och fungerat för att dominera sin omgivning till slut blir en betongkloss runt deras ben.

På grund av att en man är oförmögen att förstå sina egna begränsningar och har ett omättligt begär av makt riskerar nu världen ännu en gång drabbas av ekonomiskt kaos, varubrist, prisinflation och massuppsägningar. Eller värre.

Jonas Wahlin

Oberoende skribent