DEBATT: ”Tvåkönsnormen” är ett faktum
Barnläkaren Mats Reimer. Foto: privat
Är könet baserat på en själ eller en kropp? Det blir frågan när ett socialdemokratiskt lagförslag om förenklat könsbyte nu landat på den borgerliga regeringens bord. Tidöavtalet ger inga svar på detta filosofiska spörsmål, hur man vet om någon är kvinna eller man. Att döma av den pågående diskussionen i Storbritannien kan förslag om självidentifierad könstillhörighet skapa splittring, både inom borgerligheten och inom de traditionellt mer feministiska partierna på vänstersidan. Detta är vad som skett både i engelska Labour och i Scottish National Party, där kvinnliga folkvalda träder fram och vägrar gå med på att män kan bli kvinnor enbart genom att identifiera sig som det motsatta könet, skriver dagens debattör Mats Reimer.
Det vore nog klokt om vår nuvarande regering avstår från att gå fram med en proposition om förenklat juridiskt könsbyte baserat på den förra regeringens lagrådsremiss. Frågan behöver utredas mer grundligt, och det är förvånande att Lagrådet inte hade mer invändningar den här gången. Det ursprungliga rödgröna förslaget blev 2018 totalt sågat, både av tunga remissinstanser och av Lagrådet. De hårdaste kritikerna var feministiska organisationer: Sveriges Kvinnolobby, Kvinnofronten och Roks, riksorganisationen för kvinnojourerna.
Kön är biologi, och ”tvåkönsnormen” är ett faktum hos människa och alla andra däggdjur. Att det föds enstaka individer med sällsynta sjukdomar, som gör det nyfödda barnet svårt för barnmorskan att könsbestämma, det ändrar inte på faktum att vår biologi är binär. Kvinnor bildar få men stora äggceller, män bildar mängder med små spermier. Våra kroppar är olika, anpassade till våra olika funktioner i fortplantningen. Ingen människa kan byta kön på riktigt, oavsett lagstiftning. Så kallad ”könsbekräftande” vård kan blott ytligt ändra kroppen att något likna det motsatta könet. Ändå kan sådana medicinska insatser ibland vara rimliga.
I sitt korta yttrande om det reviderade lagförslaget hänger Lagrådet upp sig på änkepensionen, som ett exempel där olika bestämmelser kan krocka med att låta ett byte av juridiskt kön få rättsverkan. Å ena sidan borde en kvinna som byter till man förlora sin änkepension, men å andra sidan får Pensionsmyndigheten enligt socialförsäkringsbalken inte ändra ett tidigare beslut till nackdel för den enskilde.
Man skulle önska att Lagrådet också hade övervägt vad som kan ske när biologiska män ändrar sitt juridiska kön och kräver tillträde till kvinnliga sfärer. Exempel från England och USA förskräcker. Där har biologiska män utklassat kvinnliga toppidrottare, blottat sig i kvinnliga omklädningsrum, förgripit sig på medfångar i kvinnofängelser och gjort dem gravida. En kanadensisk transkvinna stämde flera skönhetssalonger (som enbart vände sig till kvinnliga kunder) när de inte ville intimvaxa hens manliga genitalia.
Inget talar för att män som identifierar sig som transkvinnor skulle vara mer benägna till brott än andra män. Men biologiska män är mycket oftare kriminella än vad biologiska kvinnor är, och förutom denna statistiskt ökade risk får man ta hänsyn till den oro bland kvinnor som är att förvänta om det dyker upp biologiska män i kvinnliga rum.
I det lagförslag som Lagrådet filat på skall vuxna och barn från 16 års ålder ”efter ansökan få fastställt att personen har ett annat kön än det som framgår av folkbokföringen” om det biologiska könet ”inte stämmer överens med personens upplevda könsidentitet”. Socialstyrelsen föreslås bli beslutande instans, men det framgår inte hur den sökande skall visa att det ”kan antas att personen kommer att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid”.
Hur kom den socialdemokratiska regeringen fram till att 16 år vore en lämplig åldersgräns, när den rödgröna regeringen dessförinnan hade föreslagit 12 år? De refererade till råd från Socialstyrelsen: ”Åldersgränsen 16 år förekommer även inom vården på så sätt att ett kriterium att överväga när det gäller beslut om könsbekräftande hormonbehandling är att ungdomen är minst 16 år gammal”.
Men det kunskapsstöd som hänvisas till är under omarbetning, och de kommande riktlinjerna från Socialstyrelsen lär förorda psykoterapi som enda behandling för barn med könsdysfori. Antalet unga vuxna som ångrar sin medicinska transition ökar. Då är det ingen bra idé att låta barn göra en juridisk transition. Och det har aldrig varit någon bra idé att ge biologiska män tillträde i kvinnliga rum.
Mats Reimer
Barnläkare
