Att äta en bläckfisk levande är en arbetsuppgift de flesta skulle invända emot. Under inspelningen av ”Old Boy” (2003) blev det extra pinsamt på grund av skådisen Choi Min-siks buddhistiska konfession (religionen kräver som huvudregel vegetarianism). Kompromissen utgjordes av att Min-sik bad djuret om förlåt innan han satte tänderna i stackarn.

Händelsen illustrerar ett osmickrande mönster av (förment) upplyst snack med smutsig verkstad. Buddhismen bedöms ofta av lekmän som en moraliskt överlägsen religion. Logiken bakom detta är som att löst läsa ländernas grundlagar och komma fram till att Sovjet var snällare än USA, eftersom 1977 års sovjetiska konstitution garanterar flera rättigheter som inte finns i den amerikanska.

Religioner och stater är inte bara principer skrivna på papper utan även krångliga koalitioner av människor med tolkningar styrda av vibbar, kompromisser och outtalade prioriteringar.

När det kommer till avskaffande av slaveri inom den theravadabuddhistiska världen så dokumenteras påtryckningar från kristna länder ha utgjort ”signifikant” draghjälp, medan buddhismen ”spelade en roll”. Buddhismen hjälpte inte alls till när kristna länder befriade sina trälar. I Japan så spelade mahayanabuddhismen en roll av oklar styrka i övergången från slaveri till livegenskap. Koreansk människohandel avskaffades av ett japanskt kabinett 1894 (så buddhistiskt inflytande fanns där), men det gjordes under påtryckningar från det kristna väst. Trots landets långa buddhistiska kulturarv fann Kinas kommunistregim under 1980-talet att de behövde lägga resurser på att övertyga delar den rurala befolkningen att människohandel var förkastligt.

Den kinesiska kejsaren Wang Mangs (45 f.Kr.–23 e.Kr.) tidiga och misslyckade försök att förbjuda slaveri kan knappast buddhismen ta ära för, då han var konfucian. Man kan sammanfatta läget med att buddhismens påskyndande av slaveriets avskaffande var begränsad och diskutabel i storlek.

Religionsforskaren William G. Clarence-Smith nämner att alla världsreligioner haft segment som invänt mot slaveri, jag förnekar inte de buddhistiska teologer han tänker på, men enligt historikern Rodney Stark var inhemska religiösa folkrörelser emot slaveri ett unikt kristet fenomen (Clarence-Smith, Stark 2003, sida 352). Det blir skillnad på vad teologer debatterar sinsemellan och religionen som mobiliserar kreti och pleti emot att äga andra.

Att buddhismen är mellan 300–500 år äldre än kristendomen, och att kristna länder ändå hann före med att frige trälar och sedan fick kräva av buddhistiska nationer att komma ikapp, gör det hela ännu mer genant.

Så sent som under 1500-talet offrade japanska soldater koreanska civila till en bodhisattva (Kiernan 2007, sida 88). Säg vad du vill om jihadister och korsfarare, men mig veterligen har de inte ägnat sig åt människooffer .

Olikt buddhismen i öst spelade kristendomen en nyckelroll i avskaffandet av slaveriet i occidenten. Efter att Storbritannien förbjöd delaktighet i transatlantisk slavhandel, till följd av en kristen folkrörelse emot den vidriga verksamheten, satsade Storbritannien och Frankrike pengar och sina soldaters blod på att stoppa slavskepp som seglade från Afrika och människohandlande karavaner inom kontinenten (Stark 2003).

Än idag underpresterar buddhismen pinsamt. I praktiken kan du äta levande havsdjur i postbuddhistiska Japan och Korea (rätterna heter ikizukuri och san-nakji), medan det skulle leda till åtal för djurplågeri i troligen alla kristendomsinfluerade europeiska länder samt i Syd- och Nordamerika.

Veganaktivisten Earthling Ed beklagade sig nyligen över att djurrätt är en “icke-fråga” i Japan, och hur landet av internationella bedömare getts lägsta möjliga betyg gällande behandling av boskap, samt det samtida fenomenet av att plågsamt undernärda grisar hålls på caféer för att de ska se gulliga ut. Än idag har Kina inget förbud mot djurplågeri (bara vissa specifika övergrepp mot boskap som förhindras). Sverige förbjöd djurplågeri redan 1857.

Alla topp tio länder i senaste Human Freedom Index hade kristen bakgrund, det buddhistiska Taiwan kommer först in på plats 14. I senaste Democracy Index är det bara två av 25 fullvärdiga demokratier som har ett buddhistiskt präglat religiöst arv. Ett av de övriga har ett hinduiskt arv (Mauritius), och alla andra 22 är kristna eller postkristna.

Min tidigare karaktärisering i stil med ”buddhismen är bra i teorin men undermålig i praktiken” kanske är för snäll. Är ens teorin bra? Den hädiska buddhisten David Chapman beskriver självkritiskt sin egen religions ursprungliga moral som ”medeltida”, och buddhismens moderna rättssyn menar han utgörs av importerade vänstervärderingar från västvärlden. Chapman belyser hur buddhismens heliga texter tillskriver kvinnor en lägre roll än män, accepterar slaveri och hur Siddhartha Gautama själv lät sin Sangha (samfund) motta slavar som gåvor; utan att frige trälarna!

Staffan Marklund