Problemen som finns på Utrikespolitiska institutet slutar inte med den beryktade Rouzbeh Parsis avgång. UI bör nu bland annat ta ställning till huruvida dess direktör Jakob Hallgren kan sitta kvar, skriver Lars Petersson.
Efter att Utrikespolitiska institutets styrelse på måndagen fattade beslutet att offentliggöra Biörn Rieses och Staffan Carlssons rapport om Rouzbeh Parsis eventuella kopplingar till ett nätverk styrt av den iranska regimen innebar det också slutet på Parsis tid på UI.
Styrelsen och UI:s direktör Jakob Hallgren hoppas med detta att saken är utagerad. Förhoppningsvis är detta snarare slutet på början. Om UI i allmänhet och dess MENA-avdelning i synnerhet ska kunna gå vidare krävs att UI tar till sig vad som skrivs i rapporten och sedan agerar utifrån det.
”Det är anmärkningsvärt att UI när Rouzbeh Parsi anställdes liksom därefter verkar ha ägnat ett så förstrött intresse åt EIRG och dess verksamhet”, slår utredarna fast.
Jakob Hallgren kan inte beskyllas för anställningen av Parsi men ordet ”därefter” bekräftar att Hallgren ej tagit uppgifterna om Parsis sidoengagemang på allvar.
Dessa uppgifter har framförts långt tidigare än TV4:s reportage den 28 januari 2025. Dagen efter uppgifterna i TV4 försvarade dessutom Jakob Hallgren Parsi och menade att Parsis kontakter med irans regim var naturliga och transperenta. När rapporten släpptes under måndagen accepterade ej heller Jakob Hallgren slutsatserna i rapporten om att Parsi drivit opinion till förmån för regimen i Iran. Det är beklagligt att Hallgren inte vill ta till sig allvaret i kritiken.
”Rouzbeh Parsi ägnar liten uppmärksamhet åt terrorn, förtrycket, övervakningen av medborgarna och den bristande respekten för mänskliga rättigheter. Iran är inte, säger han, en ’fullödig diktatur’ och ’inte ett totalitärt system’”, står det i rapporten.
En annan passage lyder:
”Kombinationen av bristande transparens om IEI-nätverket gentemot UI och bristande öppenhet utåt om kontakterna med den iranska regimens företrädare, samt den omständigheten att Rouzbeh Parsi sällan ger uttryck för att det finns andra uppfattningar än hans egna i de frågor med koppling till Iran som han uttalar sig om, framstår inte som förenliga med UIs intressen och regelverk.”
Ovanstående är kritik mot Rouzbeh Parsi. Men det är mer än så.
De forskare som idag finns på MENA-programmet uttrycker nästan enhetligt samma åsikter som Rouzbeh Parsi gällande frågor om Iran och dess fiende Israel. Parsi har rekryterat personal med goda akademiska meriter, men som driver samma narrativ som han själv.
Vad har hänt med de forskare som sökt tjänster på UI med en annan syn på Iran såväl som på Israel?
Om UI och dess MENA-program ska återfå trovärdigheten bör styrelsen:
- Utvärdera om Jakob Hallgren kan sitta kvar
- Under ordnade former avsluta tjänsterna för de forskare som är knutna till MENA-programmet och göra en riktig omstart.
Avslutningsvis var det ödets ironi att samma dag som utredningen presenterades var Rouzbeh Parsi intervjuad i Dagens Nyheter. Där framförde han åsikten att Svenska regeringen var för svag gentemot Israel och borde införa sanktioner.
I alla andra sammanhang där sanktioner mot Iran eller Ryssland har diskuterats har Parsi argumenterat för att sanktioner är verkningslösa och kan få motsatt effekt. Den korta intervjun visade med all tydlighet varför Parsi är olämplig på UI.
Lars Petersson,
Entreprenör
