Debatt: Utan rätten att lämna finns ingen religionsfrihet

Sverige försvarar religionsfriheten. Det är en självklar del av ett fritt samhälle. Varje människa ska ha rätt att tro, utöva sin religion och organisera sitt religiösa liv.

Men religionsfriheten måste också innebära motsatsen: rätten att lämna religionen. Det borde vara lika självklart. Ändå talar vi betydligt mindre om den sidan av religionsfriheten.

I ett demokratiskt samhälle är det individen som har rättigheter. Islam, judendomen, kristendomen eller någon annan troslära har inga mänskliga rättigheter. Människor har det.

Därför är apostasin religionsfrihetens kanske viktigaste test.

Den som i dag är muslim måste i morgon ha en lika självklar rätt att säga: jag är inte muslim längre. Utan hot, tvång eller sanktioner. Samma rätt gäller naturligtvis den som lämnar någon annan religion.

Problemet blir tydligt i religiösa miljöer där apostasi inte betraktas som ett individuellt val, utan som ett svek mot religionen eller gemenskapen. Där möts två helt olika synsätt. I det ena tillhör människan religionen. I det andra väljer människan religionen.

Motsättningen är inte ny. När traditionella religiösa och sociala gemenskaper möter det moderna samhällets individualism utmanas också gamla auktoritetsstrukturer. Den liberala demokratins svar är att individen måste vara utgångspunkten. Människans grundläggande fri- och rättigheter kan inte göras beroende av familjens, religionens eller kollektivets vilja.

Här uppstår den frihetliga paradoxen. Ett fritt samhälle måste ge utrymme även åt idéer som är intoleranta. En religion måste få lära att det är fel eller syndigt att lämna den. Men religionsfriheten kan aldrig innebära en rätt att med hot eller tvång hindra någon från att göra det.

Religion är en frihet för individen, inte en rätt för religionen över individen.

Det krävs trots allt inte särskilt mycket tolerans för att acceptera den som stannar kvar och tror. Den verkliga prövningen är hur man behandlar den som lämnar. Rätten att tro betyder därför väldigt lite om den inte också innefattar rätten att sluta tro.

I Sverige måste rätten till apostasi vara en självklar och okränkbar del av religionsfriheten. En troslära som gör anspråk på religionsfrihetens skydd måste också respektera individens frihet att lämna den. Ett samhälle som skyddar människans rätt att välja religion måste med samma kraft skydda hennes rätt att lämna den.

Religionen ska aldrig ha rätt till människan. Människan ska ha rätt till – och från – religionen.

Michael Merdoyo, kandidat till Stockholms regionfullmäktige för Medborgerlig Samling