Europa talar om principer. Om rättvisa, demokrati, människovärde. Om motstånd mot despoti. Men när det gäller handling, när orden måste bära vikt, då är kontinentens ryggrad ofta gjord av mjukaste gummi.

Vi ser det just nu. Medan europeiska ledare poserar framför ukrainska flaggor, delar ut vackra ord om solidaritet, så köper deras länder – i det tysta – rysk olja och gas för tiotals miljarder euro. Under 2024 uppgick importen av rysk energi till 21,9 miljarder euro. Under samma år gav man 18,7 miljarder i ekonomiskt stöd till Ukraina. Stödet är alltså mindre än priset man betalar till Ryssland. Landet man påstår sig bekämpa.

Detta är inte bara ett svek mot Ukraina. Det är ett svek mot Europas egna medborgare, mot ärligheten, mot ansvar. Det är ett moraliskt haveri som underminerar varje uttalad princip.

Samtidigt som Europa slår sig för bröstet över sitt motstånd mot Trump – den amerikanske presidenten som ifrågasätter NATO:s obalanser, som vill minska byråkratin och sänka skatter för medelklassen – så väljer man att markera genom att bojkotta amerikanska företag. Tesla, Coca-Cola, Levi’s – produkter som skapas av arbetande amerikaner, företag som i många fall vill bryta ny mark för en mer hållbar eller effektiv framtid. Men de får betala priset för att deras ledare ogillas av europeiska eliter.

Den europeiska vänstern ser Trump som en demon. Det är enklare så. Det kräver inget ansvar. Då slipper man diskutera varför man aldrig byggt upp en egen stark försvarsförmåga. Då slipper man fundera på varför man aldrig förhandlat ärligt med Ukraina och Ryssland. Då slipper man också förklara varför man aldrig utmanat det beroende till rysk energi som nu blivit ett etiskt sänke.

Hyckleri är farligare än lögn. En lögn kan avslöjas. Men hyckleri gömmer sig bakom dygdens språk. Det är lögn klädd i moral. Europa gör anspråk på att vara ett moraliskt ledarskap i världen – men detta är en självbild som alltmer krackelerar.

I idealet om den rättvisa staten är det tänkt att ledare ska styras av förnuft och moral – inte av begär, påtryckningar eller rädsla för opinionen. Men vad ser vi i dag? Ledare som viker sig för populistiska vindar, lobbyintressen och bekväma kompromisser. Inte för folkets bästa. Inte för framtidens skull.

Frågan är: varför tillåts detta fortsätta? Varför finns inget ansvar? Varför ställs inga krav på integritet? Varför applåderas hyckleri?

Att fortsätta köpa rysk energi är att fortsätta mata det krig man säger sig bekämpa. Att bojkotta Trump samtidigt som man blundar för sin egen moraliska dubbelhet är att spela ett spel – ett spel där folkets förtroende är insatsen.

Europa borde stå rakryggat. Men just nu hukar det bakom sin egen spegelbild.