Håller Åklagarmyndigheten på att infiltreras av kriminella? Fallet Rahima Ortac är beviset på att Åklagarmyndigheten inte tagit sitt säkerhetsskydd på allvar. Denna typ av agerande riskerar inte bara att äventyra landets säkerhet, utan också att undergräva rättssäkerheten och exponera myndigheten för korruption.

Nyligen dömdes den unga åklagaren Rahima Ortac för brott mot tystnadsplikten. Ortac har kurdisk-turkiska rötter och är kusin till Ismail ”Jordgubben” Abdo, en av Sveriges mest eftersökta och grovt kriminellt belastade gängledare. Hon hade röjt sekretessbelagda uppgifter från förundersökningar som hon som åklagare ledde, och båda fallen gällde gängkriminalitet.

Ortac har uppgett i en intervju att hon under uppväxten haft nära kontakt med sina kusiner, inklusive Ismail Abdo, och att denna kontakt har fortsatt genom åren. Hon besökte dessutom Ismail Abdo vid minst tjugo tillfällen under hans fängelsevistelse, vilket hon undanhöll från Åklagarmyndigheten. Samtidigt har Ismail Abdo haft tillstånd att ringa Rahima Ortac från anstalt. Denna typ av koppling mellan en åklagare och en av Sveriges mest kända gängledare – särskilt under tiden då han var på toppen av sin kriminella karriär – utgör en allvarlig säkerhetsrisk.

Det är oacceptabelt att Åklagarmyndigheten inte har genomfört tillräcklig säkerhetsprövning av sina anställda, vilket Rahima Ortac är ett tydligt exempel på. En sådan brist i grundläggande säkerhets- och informationsskydd gör myndigheten sårbar för infiltration och korruption.

Enligt gärningsbeskrivning av åtalet mot Rahima Ortac (som hon erkänt) har hon skickat textmeddelanden i WhatsApp till sina syskon med uppgifter från en förundersökning rörande mord. Uppgifterna har avsett namn, ålder på målsäganden, att denne blivit skjuten, detaljer om var på målsäganden skotten träffat, gärningsort och vilka åtgärder närstående till målsäganden gjort i omedelbar anslutning till gärningen, samt bekräftat att det var denne som blivit dödad. Detta agerande indikerar en allvarlig brist på omdöme och ett flagrant brott mot tystnadsplikten.

Om någon borde förstå allvaret med sekretessbelagd information är det en åklagare. Detta fall handlar inte enbart om en isolerad händelse om brott mot tystnadsplikten, utan också om en allvarlig sårbarhet i form av en personlig och stark koppling till gängkriminella. Detta utgör ett allvarligt hot mot rättsväsendets integritet.

Det är dessutom särskilt problematiskt att Rahima Ortac varit aktiv i SSU, vilket i kombination med hennes etniska bakgrund verkar ha varit en avgörande faktor i myndighetens rekrytering av henne, i en tid då mångfald och kvotering varit prioriterade.

Att låta en ung person med så starka kopplingar till kriminella individer hantera och fatta beslut i allvarliga brottmålsförundersökningen kan inte beskrivas som annat än ”naivt”. Detta är ett misslyckande på flera nivåer inom Åklagarmyndigheten.

Denna pinsamma situation får inte fortsätta. Trots dom och de facto-erkännande, har Statens ansvarsnämnd (SAN), som ansvarar för avskedande av åklagare, inte vidtagit några åtgärder för att avskeda Rahima Ortac från tjänsten. I ett beslut från 22 oktober 2024 har SAN valt att avvakta med att fatta ett slutgiltigt beslut om Rahima Ortacs avskedande tills domen mot henne har vunnit laga kraft. Detta är helt oacceptabelt.

Rahima Ortacs starka band med gängkriminella och hennes uppenbara brister i att upprätthålla tystnadsplikten ger mer än tillräckliga skäl för att omedelbart avskeda henne. Hon, liksom hennes närmaste chefer och flera andra beslutsfattare på myndigheten, borde stå till svars för detta sviktande ansvar. Detta fall visar tydligt på ett allvarligt misslyckande i att utkräva tjänstemannaansvar i Sverige.

Nima Rostami

Advokat och debattör