De politiker som nu med anledning av den fruktansvärda masskjutningen i Örebro vill förbjuda och återkalla vissa vapen väcker frågor. Förstod inte dessa politiker redan före skjutningen att vapen i fel händer kunde vara farliga?

Det finns viktiga historiska lärdomar att beakta. När Nazityskland och Italien planerade att invadera Schweiz 1940 genom Operation Tannenbaum (”Julgranen”), gjorde Wehrmacht en riskanalys. De insåg att de tyska förlusterna skulle bli betydande, trots sin militära överlägsenhet. En avgörande faktor var den beväpnade schweiziska befolkningen, där varje man som fullgjort värnplikt förväntades ha sitt vapen hemma. Detta, tillsammans med landets strategi att göra varje by, bro och tunnel till en dödsfälla, utgjorde en betydande riskfaktor för angriparen.

Den försvarsmässiga fördelen med en beväpnad befolkning har historiskt varit viktig även i Sverige. Skytterörelsen var länge en naturlig del av den frivilliga försvarsrörelsen, även om det statliga stödet började minska under 90-talet och Frivilliga Skytterörelsen (FSR) slutligen upplöstes 2009. Har dessa försvarsaspekter ens tagits i beaktande i dagens debatt?

Det finns också juridiska aspekter att ta hänsyn till. En vapenlicens är ett gynnande förvaltningsbeslut. Sverige har en lång rättstradition där sådana beslut inte kan återkallas, vilket är en grundläggande princip inom förvaltningsrätten. I svensk rätt gäller huvudregeln att gynnande beslut vinner negativ rättskraft, vilket innebär att de i princip inte kan ändras till den enskildes nackdel, även om de visar sig vara felaktiga.

Hur har politikerna tänkt återkalla licenser som inte har givits på felaktiga grunder där licenshavaren inte har misskött sig? Särskilt anmärkningsvärt är detta när vi samtidigt har sett att människor som ljugit och mutat till sig medborgarskap inte fått detta återkallat, just med hänvisning till samma rättsprincip.

Samtidigt måste vi erkänna att vapen med stor eldkraft i fel händer alltid är farliga. För att få en 9-millimeters pistol måste man idag genomgå en rigorös process: först ta pistolskyttekortet, därefter träna i 6 månader med kaliber 22lr och lånevapen. Efter godkända skytteprov får man söka på finkalibrigt vapen, och först efter ytterligare 6 månaders träning kan man söka på grovvapen. Under denna process sker också en naturlig utgallring i skytteföreningarna.

Detta står i kontrast till jägarexamen, som kan tas på en helg varefter vapen kan sökas direkt. Det har rapporterats om fusk vid de teoretiska proven, där exempelvis deltagare har kunnat hjälpa varandra med frågorna på andra språk.

Med ett bristfälligt fungerande rättsväsende och psykvård finns det många kriminella som inte är dömda och psykiskt instabila individer som inte är kända. Dessa kan teoretiskt få tillgång till lagliga vapen efter en godkänd jägarexamen.

Det grundläggande problemet är avsaknaden av en genomtänkt analys för hur vi ska hindra fel personer från att få tillgång till vapen, utan att straffa laglydiga skyttar och jägare. Detta är särskilt viktigt då skjutvapenvåld i absolut majoritet sker med illegala vapen, även om dådet i Örebro var ett fruktansvärt undantag.

Istället drivs frågorna nu i panik av politiska företrädare som ofta saknar sakkunskap och förståelse för jakt, vapen och vapenägande.

Lars Lundbäck är mångårig jägare och sportskytt.