När Irans mullor faller står hela världens företag i kö och knackar på dörren. Frågan blir: är svenska företag på tårna?

Efter nästan 50 års isolation skriker vartenda iranskt hjärta efter omvärldens produkter. Att äntligen få ta del av allt det världen haft tillgång till under alla dessa år – fast nu på hemmaplan – är en känsla som är nästan omöjlig att beskriva. Och ännu svårare att sätta siffror på.

Med Trumps hjälp faller snart mullorna. Och med dem faller förtrycket över det iranska folkets längtan – längtan efter att få tillhöra den globala gemenskapen.

Skillnaden mellan iranier och många andra folk i regionen? Deras erkända höga intellektuella kapital.

Det handlar inte om låtsasdoktorer eller hittepåingenjörer, som vi importerat på löpande band.

Nej, det handlar om genuina, högutbildade intellektuella. Och ja – världen behöver dem.

Nu kommer de dessutom kunna dra nytta av all världens produkter – på sin egen hemmaplan.

För första gången sedan den psykopatiska islamvänstern på 70-talet krossade alla sådana förutsättningar för ett halvt sekel framåt.

Välkomna! Ni är högst välkomna in i värmen.

Omvärlden står redan i kö för att leverera sina produkter.

Tänk på hur många hem som behöver en soffa, en Emma, och en bokhylla, Billy. IKEA, be aware!

Och tänk på alla iranier som, så snart landets ekonomi stabiliserats, brinner för att upptäcka omvärlden.

Att resa. Att skapa relationer. Att söka kontakt bortom landets gränser.

Utöver olja, mineraler och andra regionalt typiska resurser – finns det historiska dragplåstret.

Iran är, tillsammans med den sumeriska och egyptiska civilisationen, en av världens äldsta och mest fascinerande kulturer.

Fråga mig – jag har varit där.

Att stå vid Xerxes, Darius I, Darius II:s gravar i Naqsh-e Rostam går inte att beskriva med ord. Det måste upplevas.

Att besöka Isfahan, Shiraz, Teheran – kom igen! Det är i princip bara ryssar och kineser som vågat resa dit utan rädsla för att gripas som sionistiska spioner – undrar varför?

Just det – jag klarade mig också. Måste ha berott på mitt fördelaktiga utseende.

Tyvärr råder fortfarande en starkt vänsterorienterad intellektuell elit i landet. Trots att den inte bidragit nämnvärt till utvecklingen på 70 år – sedan Mossadeq avsattes.

Kanske är det just därför – de har aldrig sett på nära håll hur den typen av ideologi faktiskt bryter ner samhällen.

Man kan skylla på en diktatorisk Shah, eller på långvarigt islamistiskt förtryck, hur mycket man vill.

Men vänsterns ideologi bär lika stort ansvar som de andra.

Titta på Venezuela under Maduro. Se hur långtgående konsekvenser socialist-kommunistiska experiment får för folket.

Historiska exempel från Sovjet, Kuba – och andra platser – visar utfallet av ideologiskt styrd masspolitik.

Även i våra egna samhällen kan vissa idéströmningar skapa skadliga system – se nedmonteringen av folkhemmet som socialdemokraterna byggt, särskilt genom migrationspolitiken, ivrigt påhejat av både vänstern och näringslivet.

För Iran måste detta bli en viktig lärdom:

För att bygga en fungerande demokrati behöver ledarskapet inkludera olika perspektiv – men samtidigt begränsa inflytande från de som motverkar stabilitet, rationellt beslutsfattande och samhällsutveckling.

Trump har öppnat dörren.

Nu är det upp till iranierna att göra jobbet.

Reza Shah Pahlavi säger sig redo att fungera som interim-regent. Detta för att ge folket tid att bygga en demokratisk struktur – liknande vår egen. En där kungahuset är symboliskt. Där makten utgår från folket – det verkliga folket. Där ideologiska och religiösa extremer får kliva åt sidan för det Iran som ska byggas – och återuppstå.

Ett demokratiskt nav i en annars kaosartad, islamfundamentalistiskt arabisk- och talibanstyrd hemisfär.

Och om du här i väst fortfarande inte förstått magnituden i Trumps politik – och nu senast betydelsen av aktionen i Venezuela – då återstår kanske inget annat än att fortsätta med psykofarmaka och vänsterradikal, propalestinsk psykiatri i en madrasserad cell med dörrhandtaget på utsidan.

När det iranska folket har slitit sig loss från radikala och radikalislamistiska bojor – kommer allt stöd till Hamas och Hizbollah att upphöra omedelbart. Detta kommer i sin tur leda till att Libanons folk kan befria sig från sina förtryckare. Ännu en stat kan resa sig ur en mardröm som generationer lidit under.

Både Beirut och Teheran kallades en gång Mellanösterns Paris.

Folken där drömmer inte om annat än att åter bjuda in världen.

Att visa vilka de egentligen är – och vad de har att erbjuda mänsklighetens gemensamma resa genom historien.

Jag står i startgroparna för att återse Iran.

Jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka – gärna tillsammans med iranska vänner från Sverige.

Fredrik Svensson

Samhällsdebattör och observatör