År 2015 skakades Frankrike av en rad brutala terrorattentat som satte västvärlden i chock. I januari attackerades personalen på satirtidningen Charlie Hebdo, och senare under året följde blodiga attacker på Bataclanteatern, på restauranger och vid Stade de France. Sammanlagt dödades 130 personer och hundratals skadades. Det internationella samfundet reagerade med avsky och enade sig i solidaritet mot det islamistiska hotet. Västvärlden slöt upp bakom Frankrike, som med rätta försvarade sig, och “Je suis Charlie” blev en slogan.

Frankrike svarade kraftfullt; undantagstillstånd infördes och flyganfall genomfördes mot IS-fästen i Syrien och Irak. Vi såg inte protester och fördömanden i kriget mot IS, utan ovillkorlig uppbackning då Frankrike som suveränt land ansågs ha rätt att försvara sina medborgare mot terror.

Den 7 oktober 2023 skedde dock en attack som överträffade de franska attentaten i både brutalitet och omfattning när Hamas utförde en attack som resulterade i över 1400 döda, torterade, kidnappade och våldtagna israeler. Sedan dess har Israel varit under konstanta missilattacker från bland annat Hizbollah i Libanon. Precis som Frankrike 2015 har Israel med full legitimitet svarat på dessa attacker för att skydda sin befolkning och eliminera hotet från angriparna.

Men här stannar likheterna. Medan Frankrikes motattacker möttes med stöd, möts Israels med fördömanden. Trots att Israel, precis som Frankrike och varje annan suverän stat, gör vad som är nödvändigt för att försvara sitt folk, är det nu plötsligt kontroversiellt. Världssamfundet som tidigare visade stöd för Frankrikes försvar av sin suveränitet ställer sig i led för att stoppa Israel från att utplåna de terrorister som mördat och fortsatt försöker att mörda deras medborgare.

Det är svårt att föreställa sig ett scenario där stora delar av världen försöker att hindra Frankrike från att bekämpa de som begått terrorattacker på deras mark, men när Emmanuel Macron nyligen föreslog ett vapenembargo mot Israel blev det smärtsamt tydligt att dubbla måttstockar gäller.

Frankrike har rätt att försvara sig – men Israel förväntas avstå. Man kan undra om Macron är mer intresserad av att spela på hemmapublikens känslor än att stå upp för principer om rättvisa, självförsvar och suveränitet. Och allt detta samtidigt som radikala aktivister skamlöst firar årsdagen av den grymma attacken den 7 oktober.

Macron, som själv leder en nation med djupt blodig historia både när det gäller folkmord och slaveri från Haiti till Algeriet, och en än idag pågående exploatering av afrikanska länder, har mage att försöka isolera Israel. Hyckleriet är slående. Frankrike, som inte tvekar på att använda våld när dess intressen hotas, anser sig kunna diktera hur andra länder ska skydda sina medborgare. Det är ett slående exempel på dubbelmoral.

Övriga länders medborgare, som skanderade “Je suis Charlie” borde lika högljutt ropa “Am Yisrael Chai”, men när det gäller judiska liv verkar solidariteten vara villkorad – den existerar bara när förövaren är blond och blåögd. Det är både en skam och ett svek mot de värden som vi en gång lovade att försvara.

Mosa Mazroui-Sebdani

Systemutvecklare och debattör

Följ Mosa på X HÄR.