Västvärlden står inför kulturella, intellektuella och andliga utmaningar. Den största krisen i dagens västvärld är inte de yttre hoten, utan den interna förlusten av mening och moral. Den rådande sekulära och materialistiska världssynen spär på krisen och banar vägen för västvärldens ledare och deras önskan om en global internationalism som kommer med imperialistiska förtecken, vilket betyder att de styrande inte lärt sig någonting av historien.

Ska vi förstå historien måste vi kunna se in i framtiden. Det kan låta som ett bakvänt resonemang, men med ett allt aggressivare Ryssland, Kina och Mellanöstern gäller det för människan att förbereda sig inför en ny historisk upprepning och då måste fördumningens tidevarv vara till ända.

Vi bör av det skälet vara kritisk mot staten i det avseendet att staten är ett komplex, ett politiskt och ideologiskt system, styrt av och förvaltad av en politisk aristokrati som gör att systemet aldrig förändras oavsett politisk färg.

Det är inte enbart politiker som innehar en aristokratisk status utan även medier, forskare och kulturpersonligheter som ingår i samma komplex och upprätthåller rådande status. I en allt mer internationalistisk värld får internationalismen allt större makt och inflytande över suveräna nationer, och vi är inte hjälpta av att europeiska stater håller på att förlora sin självständighet och sitt självbestämmande till ett EU som vill se Europa under en flagg.

Västvärlden behöver återgå till sina rötter, den bibliska traditionen, för att ha en chans att återta visdomen, en visdom som har slagits i spillror av den politiska aristokratin, ateismen och vetenskapen. Istället har visdomen ersatts av en tro på staten som välgörare, ett allsmäktigt statskomplex och en vetenskap som har tagit över rollen som själavårdare.

Politiker och politiken har de senaste trettio åren distanserat sig från människan och politiska beslut tas utifrån politikernas egna agendor, inte människans. Det skapar ett politiskt vakuum där postmodernistiska idé- och kulturkrigare fyller vakuumet inom statskomplexet, de vetenskapliga institutionerna och media.

Människor måste enas. Men det kommer inte att bli möjligt så länge vi accepterar att slutna religiösa kulturer som inte delar västs värderingar kräver särrättigheter som inte främjar nationen, samtidigt som den neomarxistiska allt-till-alla rörelsen – den röda religionen – stödjer allt som underminerar våra traditioner och vår kultur genom att ge en bild av väst som ren ondska. Det postmodernistiska idé- och kulturkriget splittrar människan och gör henne väldigt sårbar för yttre påverkan.

Idén om att alla människor är lika och har en universell moral och förnuft oberoende av kultur, arv och miljö är inte förankrad som en absolut sanning utan är ett subjektivt idégods. Människans fria vilja och moral är visdomens verktyg och hennes försvar mot den konformistiska samtiden där människan ska tänka lika, ha lika utfall oberoende av insats och där hon enbart är en pjäs i ett politiskt spel. Det människan behöver är själslig och andlig autonomi för att orka stå emot trycket hon utsätts för när hon tvingas välja sida.

Västvärldens arkitekter byggde de fria samhällena på den traditionsbundna bibliska religionen och på politisk pragmatism. Detta har ersatts av liberal pluralism och neomarxistisk egalitarism, och med det har västvärlden förlorat sin visdom och identitet. Vi européer måste bli självständiga med självbestämmande nationer där vi kan leva och verka under ett gemensamt moraliskt regelverk med en uppsättning grundprinciper.

För det krävs en ny politisk modell som utgår ifrån människan, inte bara politiskt och ekonomiskt, utan en grund som bygger på sammanhållning och en konservativ kulturell värdegemenskap. Av det skälet bör människan istället föredra mindre nationalstater med ett demokratiskt system som värnar människan, inte politiken och politikerna. Fler och mindre nationalstater med goda handelsavtal och samarbeten kommer minska risken för konflikter och upprätthålla fred och frihet för människan.

Västvärlden och inte minst Europa måste återta visdomen och sitt arv som en etisk och moralisk traditionsbärare genom biblisk tradition och fri vilja med traditionella värderingar som ger en djupare mening och hållbarhet till våra nationer. Utan en solid andlig och biblisk grund står vi inför ett existentiellt förfall.

Thomas Nimtoft

Författare till Det perplexa: Västvärldens förlorade visdom