Debatt: Vem äger definitionen av våra friheter?
En rättsstat prövas när dess friheter används för att begränsa andras. Sverige måste våga dra gränsen mellan religionsfrihet och religiös makt, skriver Michael Merdoyo.
Europaparlamentets nyligen antagna resolution om islamistisk infiltration och Muslimska brödraskapets inflytande väcker en större fråga: Hur stark är rättsstaten när dess egna friheter används för att utmana den?
Sveriges och Europas rättsordningar växte fram genom konflikter om religionens, statens och individens ställning. De principer som då utvecklades måste kunna försvaras även när uppfattningarna om dem skiljer sig åt.
I dag möts människor med olika erfarenheter och uppfattningar om förhållandet mellan individ, religion och stat. Problemet är inte mångfalden utan att samma rättigheter ges olika innebörd beroende på vem som gör anspråk på dem.
En rättsstat kan inte försvara principer som den inte förmår definiera. Rättigheternas innebörd måste fastställas inom den demokratiska rättsordningen, inte av krafter som gör anspråk på att stå över den.
Religionsfriheten illustrerar problemet. Den skyddar människors rätt att tro, utöva sin religion och organisera sig tillsammans med andra. Men dess yttersta syfte är att skydda människans frihet, inte att ge religiösa auktoriteter makt över individen.
I det ena perspektivet tillhör människan religionen. I det andra väljer människan religionen.
Skillnaden är avgörande. Det kräver tydliga gränser:
- Svensk lag står över religiösa regler. Ingen religiös auktoritet får åsidosätta svensk lag eller individens rättigheter.
- Rätten att lämna religionen är lika grundläggande som rätten att ansluta sig till den. Ingen ska hindras genom hot eller tvång.
- Individens kroppsliga integritet måste väga tyngre än religiösa anspråk. Religiösa traditioner ska inte i sig vara tillräckliga skäl för oåterkalleliga ingrepp på barn som inte kan samtycka eller för att begränsa kvinnors rätt till abort.
- Religion måste tåla kritik. Hädelse, satir och karikatyrer måste kunna uttryckas utan att religiösa föreställningar om vad som är kränkande tillåts begränsa yttrandefriheten.
- Religiös makt och finansiering måste tåla insyn. Utländsk finansiering ska vara transparent, och finansiering med koppling till sanktionerade organisationer eller brottslig verksamhet ska kunna stoppas med stöd av lag.
- Samma principer gäller alla. Ingen religion eller ideologi ska ges särskilda privilegier.
Religionsfriheten kan aldrig ge en obegränsad rätt att bestämma över andra.
Ett Sverige som inte själv definierar sina grundprinciper riskerar att låta andra göra det.
