Sverige har enorma problem med oönskad invandring. Men det finns även högst önskvärd invandring – tyvärr misslyckas vi även där. Det är dags att bli bättre på att ta tillvara utländsk forskningskompetens, skriver Tina Persson.
Under många år har Sverige öppnat dörren för internationella mastersstudenter, doktorander och postdocs. Vi lockar talanger från hela världen, personer som investerar flera år av sina liv i våra universitet, ofta med ambitionen att bidra till svensk forskning och svensk industri.
Frågan är bara: har vi gett dem förutsättningar att förstå Sverige? Eller förutsätter vi att de själva ska lista ut vilka oskrivna regler som styr vårt samhälle och vår arbetsmarknad?
Ett land med en välkomnande yta – men komplexa koder
Sverige har en självbild av att vara ett öppet och inkluderande land. Men för den som kommer hit är verkligheten inte alltid lätt att tolka.
Vår kommunikation är indirekt, vårt ledarskap bygger på konsensus, och våra hierarkier är ovanligt platta. Allt detta är styrkor, när man förstår dem. För den som är ny i landet kan det bli en källa till förvirring.
Språket är ofta avgörande för att få jobb, men det framgår sällan tydligt. Och den som inte har vuxit upp med den svenska normen att ”man ska förstå utan att det sägs” kan lätt hamna utanför trots hög kompetens. Detta gäller inte bara forskare, det gäller alla som försökt etablera sig i Sverige.
Arbetslöshet bland forskarutbildade är ett systemfel
I dag ser vi en växande grupp arbetslösa doktorer och postdocs. Det är inte för att de saknar kvalifikationer. Det är för att Sverige, till skillnad från länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien, inte har en stark tradition av att anställa forskarutbildade utanför den akademiska världen.
Som coach har jag under mer än 6 000 timmar mött många forskare som avslutat sin utbildning utan att någonsin ha fått grundläggande stöd i hur man skriver ett industri-CV, bygger ett svenskt nätverk, översätter sina kunskaper och färdigheter till ett språk industrin förstår, eller tar reda på vilka företag som faktiskt rekryterar ens kompetens.
Det är inte rimligt att lägga allt ansvar på individen. Det handlar om en strukturell brist.
Integration är inte ensidigt – den måste vara ömsesidig
Sverige ställer ofta indirekta krav: lär dig språket, förstå arbetsmarknaden, navigera i en kultur där mycket är outtalat. Dessa krav är inte orimliga, de är en del av att leva och arbeta i ett nytt land. Problemet är att vi sällan säger det tydligt.
De flesta forskare jag möter hade gärna gjort rätt, om de bara vetat hur.
Vi behöver vara öppna med vad som gäller, vilka möjligheter som finns och vilka begränsningar som är realistiska. Chansen att bli professor i Sverige är låg även för svenskar, och det måste kommuniceras tidigt. Det är bättre med tydlighet än med tysta förhoppningar som leder till besvikelse.
Vi riskerar att förlora talang – och vårt eget anseende
När internationella forskare lämnar Sverige gör de det ofta med blandade känslor. För vissa blir Sverige ett steg i en global karriär, vilket i sig kan vara positivt. Men för andra blir minnet av Sverige ett av otydlighet och ensamhet. Det borde oroa oss. I en värld där kompetens rör sig snabbt och fritt har Sverige inte råd att tappa attraktionskraft. Vårt rykte avgör om nästa generation talanger väljer att komma hit, eller går någon annanstans.
Vad vi behöver göra
Ska vi fortsätta locka forskare måste vi också skapa förutsättningar för att de ska lyckas. Det handlar om:
- Tydliga förväntningar från start – om språket, kulturen och arbetsmarknaden.
- Karriärstöd kan inte vara en paniklösning i slutet av utbildningen - Det måste vara en del av strukturen, förankrat i universitetsledningens strategi, inte isolerat till en ensam Career Services-enhet.
- Professionella brobyggare mellan akademi och industri, med kunskap om båda världarna.
- En ärlig dialog om möjligheterna att stanna, men också om att bygga karriär i EU, USA eller andra delar av världen.
- Att vi själva utvecklar kulturell intelligens – för det är en framtidskompetens som kommer att vara avgörande även för svensk konkurrenskraft.
En ny sorts tydlighet – och en ny sorts öppenhet
Jag tror inte att Sverige behöver ändra sin kultur. Men vi behöver bli bättre på att förklara den. När vi kombinerar vårt öppna samhälle med tydliga förväntningar och konkret stöd, skapar vi möjligheter både för internationella forskare och för Sverige som nation.
När vi går från att bara välkomna talang till att även ta hand om den, lägger vi grunden för den tillväxt och innovationskraft som Sverige behöver framåt.
Dr. Tina Persson
Passage2Pro
