Efter att Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF) nyligen friat min avhandling från alla misstankar om oredlighet känner jag både lättnad och ansvar. Lättnad, för att en lång och smärtsam process äntligen är över. Ansvar, för att försöka förstå vad som gått fel – och vad vi kan lära oss av det.

Jag har därför lämnat in två anmälningar: en mot Lunds universitet till Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och en mot universitetslektor Torsten Janson, som satt i betygsnämnden vid min disputation. Mitt syfte är inte att skuldbelägga individer, utan att bidra till en starkare och mer rättssäker akademi.

En lång resa genom universitetets korridorer

Jag disputerade den 10 februari 2023 vid Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR) vid Lunds universitet. Torsten Janson, lektor i islamologi, var ledamot i betygsnämnden. Redan vid mitt slutseminarium i juni 2022 deltog han som representant för islamologi utan att framföra invändningar mot avhandlingens metod eller material – något han enligt praxis kunde ha gjort.

När disputationen senare ställdes in i december 2022 valde en av nämndens ledamöter att lämna sitt uppdrag. Janson stannade kvar, trots att situationen var osäker och trots att han hade möjlighet att kliva av. Vid disputationen i februari framförde han sedan sina skäl för att inte godkänna avhandlingen inför publik. Kort därefter publicerade han en artikel i Expressen där han upprepade sin kritik mot metod och forskningsansats.

Jag menar att detta agerande strider mot god akademisk sed. Synpunkter från en betygsnämnd ska framföras inom ramen för den akademiska processen, inte i medier efteråt. När en nämndsledamot offentligt ifrågasätter en disputation riskerar hela systemet att förlora sin trovärdighet.

När universitetet anmäler sin egen forskare

Min andra anmälan gäller Lunds universitets beslut att anmäla min avhandling till NPOF – trots att samtliga tidigare anmälningar redan hade prövats och avfärdats av betygsnämnden. Beslutet ifrågasatte inte bara mig som forskare, utan även nämndens och handledningens professionalism.

NPOF:s beslut är nu tydligt: ingen oredlighet har förekommit, och den metod jag använt är vetenskapligt legitim. Myndigheten konstaterar att avhandlingen håller sig inom ramen för accepterad forskning. Det innebär att de invändningar som riktats mot mig saknade grund.

Mot den bakgrunden framstår Jansons offentliga agerande som oprofessionellt. En betygsnämndsledamot har ett särskilt ansvar att agera sakligt och inom akademins etiska ramar. När den gränsen överskrids skadas inte bara en enskild forskare, utan hela den kollegiala tilliten.

Förtroende är akademins ryggrad

Jag har därför begärt att Lunds universitet granskar Torsten Jansons agerande utifrån reglerna för god forskningssed och universitetets egna riktlinjer för forskningsetik. Samtidigt har jag bett UKÄ att pröva om universitetets ledning följt högskoleförordningen och principen om akademisk självständighet.

Jag skriver detta för att jag tror på akademin – men också för att jag tror att förtroende inte kan tas för givet. Det måste vårdas genom transparens, rättssäkerhet och respekt för det kollegiala ansvaret.

Om min erfarenhet kan bidra till att stärka forskarnas trygghet, universitetens integritet och forskningsfrihetens princip, då har denna långa process haft ett värde som sträcker sig bortom mig själv.