Ernst Jünger är främst känd för I stålstormen. Men Jünger hann med mycket i sitt 102-åriga liv utöver första världskrigets skyttegravar. Här beskriver Carl Eos författaren, entomologen, tänkaren och ”anarken” – den oövervinnerligt frie.

Det finns författare som man inte bara läser, utan går in i som landskap. Ernst Jünger är ett sådant territorium. Ibland en ruin, ibland en trädgård, alltid med en underström av metallisk kyla. Han levde länge nog för att se tre olika århundraden mötas i sitt ansikte: det hårda, det mekaniska, det transparenta. Alltid rörde han sig vid civilisationens ytterkanter, som om han förnam en annan karta än vår, en som ritats av krutstänk och fjärilsvingar.

Ernst Jünger var den siste bäraren av tapperhetsmedaljen ”Pour le Mérite”. Foto: (Jünger) Ernst Juenger, Public domain, via Wikimedia foundation /  Jan van Kessel the Elder, Public domain, via Wikimedia foundation

”Jünger lämnar oss inte med ett program utan med en figur. Människan som kan röra sig i stålets rike utan att själv bli metall. Det är en svår konst, nästan omöjlig, men kanske den enda värdig frihetens namn”

Denna artikel är endast för prenumeranter

Välkommen att prenumerera på Bulletin. Då får du tillgång till hela artikeln och allt vårt exklusiva innehåll. Välj din prenumeration och bli en del av Bulletins community idag.