Aktivister är märkligt besatta med att peta i sådant som fungerar. Hur mycket tid, pengar och energi måste slösas bara för att en liten klick vill testa något nytt? Detta frågar sig Carl Eos/Teodor Gustafsson.
Den 18 juni meddelade Sveriges Radio P4 att den 30 år gamla signal som bryter ordinarie sändning för trafikinformation kommer tillbaka. Den nya ersättningsjingeln hann inte vara i bruk många timmar innan den slängdes i papperskorgen tillsammans med tid, planering och pengar för att ta fram den.
En struntsak? Kanske. Missnöjet med den nya signalen var stort och Sveriges Radio backade. Gott så, får man anta. Men det leder också tankarna till en annan fråga: Vem bestämde att den skulle bytas ut?
Samtidigt med denna inte oviktiga fråga om trafikinformation pågår en debatt om finansieringen av public service. Där finns ett missnöje kring politiskt föreslagna ekonomiska ramar. Trots det lyckas någon komma på tanken att byta ut något fungerande mot något som visade sig inte fungera. Men även om den nya trafiksignalen hade accepterats av Sveriges alla yrkeschaufförer så uppstår ju frågan varför den signal som de också var nöjda med inte fick vara kvar.
En parallell till en annan och större fars poppar upp i mitt huvud: På Nya Zeeland hittade politiker och aktivister med för mycket tid på att man skulle byta landets flagga. Den gamla påminde för mycket om landets europeiska band, påstods det. Diskussionerna pågick i flera år och man tvingade fram folkomröstningar om saken.
Till slut röstade folket med bred majoritet för att behålla den flagga man redan hade. Skälen för detta varierade: Vissa ville inte alls tappa sina historiska band till Europa och Storbritannien. Många röstade också för att behålla det man hade i protest mot aktivisterna som hittat på hela frågeställningen. Det tycktes för många tramsigt att ägna tid åt saken. Folkets röst blev en knäpp på näsan för eliten.
Det man kan fundera över är alltså om vi borde sluta försöka laga det som inte är trasigt. Den här typen av förändringar för förändringarnas egen skull har något tramsigt och bortskämt över sig. Det finns viktigare saker att ägna energi åt.
Och vad mera är: Så mycket runt oss förändras vare sig vi vill det eller inte. Det kan ha ett värde att bevara det som inte behöver förändras. Även om det bara handlar om en signal för trafikinformation i radio.
