När Socialdemokraternas migrationspolitiska talesperson Lawen Redar presenterade partiets nya integrationspolitik väckte det stor debatt. Det mest uppmärksammade förslaget är att bygga bort segregationen genom socioekonomisk kvotering, samtidigt som hyresrätter ska byggas i välfungerande villaområden.

Men hur verklighetsförankrad är egentligen Socialdemokraternas nya förslag?

Socialdemokraternas nya integrationspolitik är inspirerad av Danmark. Men Danmark har, till skillnad från Socialdemokraterna, baserat sin kvotering av bostadsområdena på icke-västliga och västliga medborgare.

Danmark har satt som mål att det år 2030 inte ska finnas några utsatta områden i landet. Hittills har den grövre kriminaliteten antingen fortsatt vara på samma nivå eller ökat, medan den gängrelaterade kriminaliteten har minskat något. Dock vilar det danska projektet fortfarande i sin vagga, och man kan ännu inte dra några större slutsatser om den danska policyn har gett långsiktiga resultat.

Var i världen kan man se långsiktiga resultat av att aktivt använda bostadspolitik för att främja integration?

Singapore har aktivt använt statlig kontroll över bostadsmarknaden för att minska våldsamheter och segregation i utsatta områden. Idag har Singapore betydligt lägre integrationsproblem och större trygghet än Sverige.

Dessvärre räknas islamism fortfarande som ett hot i Singapore, även om landet sedan 60 år tillbaka tillämpar etniska kvoteringar av bostäder. Kommer Socialdemokraternas bostadspolicy, baserad på socioekonomi, vara lika effektiv som Singapores etniska tillvägagångssätt?

Bostadspolitiken i Singapore har varit effektiv eftersom landet historiskt haft ett starkt statligt ägande av bostäder. Idag beräknas 80% av Singapores befolkning bo i statligt ägda hem. I Sverige bor dock majoriteten av befolkningen i bostäder de själva äger - något som kan komma att förändras om Socialdemokraternas nya bostadspolitik får genomslag. Kan Sverige lyckas lika väl som Singapore trots att vår bostadsmarknad är betydligt mer marknadsliberal?

Klanrelaterad problematik är den största utmaningen i svensk segregation. Gängkriminalitet, infiltrering i myndigheter och korrupta jurister är några av symtomen på klanernas etablering på svensk mark.

Om en klan lyckas fördela sina resurser så att medlemmarna hamnar i olika socioekonomiska grupper skulle de som klan kunnat kringgå Socialdemokraternas socioekonomiska kvotering. Resultatet av Socialdemokraternas uppvaknande innebär i sådana fall ökad byråkrati, ett steg närmare planekonomi och ingen större effekt på klanerna.

Införskaffandet av omdömeslös byråkrati må ligga Sveriges folkvalda varmt om hjärtat, men Singapore bär på en historik och nutid präglad av meritokrati. Kulturen kring meritokratin har gjort Singapore internationellt känt för att fatta kloka beslut, och har gett en positiv inverkan på landets integrationspolitik.

Om Socialdemokraterna lyckas få igenom sin nya bostadspolitik, hade de kunnat tillsätta kompetenta personer med socialdemokratisk värdegrund för att genomföra policyn?

Bostadsprojektet i Singapore var inte den enda punkten som ökade integrationen i landet. Singapore har än idag nolltolerans mot kriminalitet och utfärdar hårda straff - något som är vanligt i diktaturer.

Men nolltoleransen mot kriminalitet går emot socialdemokratins tro på att det är samhällets ansvar när personer drivs till brott. Kommer Socialdemokraterna att klara av att gå emot sin natur och dela ut hårda straff? Hur långt är partiet villigt att gå för att få bukt med segregationsproblemen i Sverige?

När Singapore påbörjade sitt projekt att bygga bort integrationen så var landet väldigt fattigt och regimen strikt. Sverige är däremot ett rikt land med en befolkning som är van vid frihet. Finns det en risk att välbärgade personer med hög utbildningsgrad emigrerar om Socialdemokraterna införlivar sitt löfte om att bygga bort segregationen?

Mycket står på spel. Om Socialdemokraternas nya integrationspolitik har positiv effekt så är vår tids största utmaning löst. Men om de misslyckas riskerar vi en spridning av våra utsatta områden.

Adam Ivehag är fri debattör.