Många försök har gjorts från liberala och vänstersinnade tidningar och tidskrifter att avfärda idén om en ”Islam-Vänster”, främst i Frankrike där uttrycket Islamo-Gauchisme först myntades.

Som många av de termer som florerar i debatten: islamism, Islam-kritik och islamofobi, rör det sig inte om ett vetenskapligt begrepp. Ovan nämnda begrepp berör dock reella fenomen som terrorism, antisemitism, massinvandring, assimilation och integration.

Med begreppet Islam avses den religion som praktiseras och predikas runt om i världen och som mer än en miljard människor bekänner sig till. I en utvidgad bemärkelse är Islam ett kulturellt och normativt kitt som har miljontals kulturbärare i form av människor som nominellt anses vara muslimer, i samma bemärkelse som majoriteten svenskar för ca 150 år måste ha ansetts vara ”kristna”.

Just eftersom kulturell assimilation och sekularism inte är närmelsesvis lika utspridda i Mellanöstern, Afrika och Sydasien som i Västeuropa stämmer detta samband mellan religion och människor ihop till högre grad än det gör i Sverige idag.

Det normativa och kulturella kitt som muslimer bär på som härstammar i Islam rör sig givetvis på en gråskala och är inte någonting statiskt, och påverkas givetvis av den nya verklighet dessa immigranter befinner sig i Sverige. Man kan tänka sig att anknytningen till Islam blir både starkare och svagare hos första och andra generationens muslimska invandrare i Sverige.

Vad som står klart är dock att det i Sverige idag finns mycket mer Islam än för ca 30 år sedan. Islam och dess värderingar har kommit in i landet med hjälp av stora grupper invandrare.

Det postmoderna samhället och dess identitetspolitik och normkritiska agenda - den nya ”värdegrunden” - försöker luckra upp och rentav förklara kulturellt krig mot de traditionella värderingar som majoritetsbefolkningen har, i detta fall etniska svenskar.

Allt detta sker medan respekten för minoritetskulturer, och framför allt den största representanten bland dessa minoritetskulturer - Islam, hela tiden omhuldas.

Man får här en känsla av att marken bereds för ett reellt kulturbyte, där anknytningen till religionen och kulturen försvagas bland majoriteten men där samma försvagning inte sker i den stora minoritetsgruppen.

Majoritetsbefolkningen kommer därför inte kunna stå emot en växande minoritet som har en mycket starkare anknytning till sin religion och sin specifika kultur än den förra har. Detta utmynnar här i en väldigt besynnerlig blandning av post-modernism och Islam som dominerar i många europeiska länder idag.

Detta är ett sätt att förstå konceptet Islam-Vänstern.

Vänsterns företrädare och tänkare, som är bland de största förespråkarna för post-modernismen i politik och samhälle, har ingenting emot denna utveckling. De lågutbildade skarorna invandrare från Mellanöstern, Asien och Afrika är deras nya proletariat och röstfoder.

Många svenskar som tidigare har varit arbetarklass har nu rört sig mot medelklassen och börjar då rösta med ”plånboken” för icke-socialistiska partier. Var ska vänstern få röster ifrån då? Inte bara från intellektuella och innerstadsbor som bryr sig om miljön.

Det måste alltid finnas ett proletariat, en stor skara socio-ekonomiskt svaga individer i vars namn man vill omvandla samhället, antingen genom revolution eller reform.

Många muslimska invandrare passar perfekt in som vänsterns målgrupp, och vänsterns utrikespolitik passar perfekt in på många muslimers preferenser, främst vad gäller USA och Israel.

Jag kommer i denna diskussion luta mig mer mot det franska konceptet Islamo-Gauchisme än mot tidigare användningar av uttrycket ”Islamic-Left” på engelska.

Skillnaden mellan de två är att det senare engelska konceptet berör socialistiska rörelser i arabvärlden som har haft islamiska motiv eller har använt sig av islamistisk retorik osv, som tex Gamal Abdel Nasser, Gaddafi och i viss utsträckning Baath-partiet i Irak och Syrien.

När jag här talar om Islam-Vänstern är det det franska konceptet jag använder mig av. Detta koncept myntades ursprungligen av statsvetaren Pierre-André Taguieff, som i boken ”La Nouvelle Judeophobie” (2002) gjorde iakttagelsen, att rent islamistiska rörelser, utan någon som helst beröring med socialism, samarbetade eller understöddes av vänsterrörelser i Väst och i övriga delar av världen.

Detta skedde med liknande motiv i form av anti-globalism, anti-sionism (i själva verket antisemitism) och anti-amerikanism. Det rör sig här om en konvergens snarare än en enhetlig ideologi.

Vad gäller den aspekt av Islam-Vänstern vi ska diskutera mer ingående här, kan en relaterad term som används i en relativt nyutgiven bok av Jakes Wallis Simons - ”Israelophobia” (2023), vara användbar.

”Israelfobin” blir här den senaste ompackeringen av det äldsta form av rasism som finns, nämligen judehatet, enligt ordningen: judehat-antisemitism-antisionism-Israelfobi.

I denna artikelserie kommer jag i tre delar att gå igenom de olika komponenterna i Islam-Vänsteralliansen och hur den tar sitt uttryck i den så kallade Israel-Palestinafrågan. Första delen kommer handla om alliansens ursprung, den andra om Vänsterns och Islams inställning till Israel, den tredje om Islam-Vänsteralliansens mest vidsträckande mål - Västerlandet i stort.

Tobias Goldman
Lärare och skribent.