Klimatalarmismen har nu äntligen gått till den sista vilan. Dess överdrifter, ensidighet, sektbeteende, lögner, ständigt falsifierade förutsägelser, regleringsraseri, energiutopism och antikapitalism har helt enkelt inte klarat att möta empiriska fakta, net benefit-kalkyler och en äkta popperiansk vetenskap som inte tar någon hypotes för given trots rödmosiga skrik om ”konsensus!”.

USA har som vanligt gått före och visat vägen både för alarmismen och nu dess detronisering. Man har till och med varit vänliga nog att sminka liket innan locket läggs på för gott. Så agerar gentlemän.

Inom nuvarande EU-ledning kan man dock räkna med att man kommer att försöka hålla liv i liket medelst olika buktalningsprocesser. EU-kommissionen och tyvärr större delen av de svenska partiledarna (med tillhörande knapptryckarkompanier) har ju tyvärr gått på narrativet om en ”existentiell kris” som kräver drakoniska åtgärder (som att ”fånga in CO2) och det närmast löjeväckande påståendet att om medeltemperaturen ökar mer än 1,5 grader °C så kommer det hända jättefarliga saker. Narrativet har inte ens stöd i IPCC:s vetenskapliga delar: ordet ”klimatkris” förekommer inte i arbetsgruppernas litteratur, det är en ren politisk och mediastyrd efterhandskonstruktion.

Jag citerar här professor emeritus i dynamisk meteorologi Lennart Bengtssons sammanfattning av nämnda rapport i fem punkter – och lägger till sju av mina egna för att belysa omfattningen av det alarmistiska debaclet:

”(1) den långsiktiga uppvärmningen har varit svagare än väntat;

(2) det är fortfarande otillräckligt känt hur mycket av denna uppvärmning som beror på mänskliga utsläpp av växthusgaser (HG);

(3) det finns goda skäl att tro att uppvärmningen och de ökande koldioxidutsläppens effekter på jordbruket hittills har varit mer fördelaktiga än skadliga för mänskligheten;

(4) det har inte skett några långsiktiga förändringar i extrema väderhändelser som kan kopplas till människans utsläpp av växthusgaser; och

(5) de dussintals klimatmodeller som nu används för att informera beslutsfattare om energipolitik har uppenbara brister, Även efter årtionden av förbättringar ger dessa modeller fortfarande upp till tre gånger så stora skillnader mellan de som visar minst uppvärmning och de som visar mest uppvärmning. Jämfört med observationer där detta är möjligt visar det stora flertalet klimatmodeller en snabbare uppvärmningstakt.”

Till detta lägger jag till:

(6) Kyla dödar mångdubbelt fler än värme. I Europa beräknas kyla döda mer än 10 gånger så många som värme. Värmeböljor klarar vi med ökad luftkonditionering och information. Uppvärmning resten av året är de facto viktigare.

(7) Den lilla uppvärmning som skett sedan den lilla istiden har skett mest på det norra halvklotet vintertid och på natten. Detta är bara positivt vid en net benefit-analys. (Det finns för övrigt ingen global medeltemperatur i sinnevärlden, bara lokala temperaturer, och de varierar som bekant vilt).

(8) Dödsfall på grund av extremväder har sjunkit med runt 90 procent på 100 år, trots en kraftig befolkningsökning. Minskningen av de globala dödstalen relaterade till extremt väder från år 2000 till 2025 har gått ned med cirka sextio procent!

(9) Adaption/anpassning till klimatet är mycket mer kostnadseffektivt än att försöka reglera och rå på det.

(10) CO2 är inte ett gift. Det är en förutsättning för växternas liv, för syre och för den biologiska mångfalden. Demoniseringen av CO2 (”utsläppen”) är helt nipprig. ”Mellan en fjärdedel och hälften av jordens vegetationstäckta mark har blivit betydligt grönare under de senaste 35 åren, till stor del på grund av stigande nivåer av koldioxid i atmosfären”, för att citera NASA.
”Högre CO2-koncentrationer ger en extra fördel när det gäller att hjälpa växter att motstå torka eftersom öppningar i bladen, så kallade stomata, genom vilka CO2-molekyler tas in också tillåter vattenmolekyler att fly. Med mer CO2 i luften behöver klyvöppningarna inte vara öppna lika mycket, vilket gör att växterna kan hålla kvar mer vatten.”

(11) Havsnivåerna har en jämn uppåtgående kurva sedan cirka 1850 och korrelerar inte med uppgången av de senaste decenniernas uppgång av CO2 i atmosfären. Länder med landhöjning som Sverige har i praktiken sjunkande havsnivåer. Att hitta mänsklig påverkan i nämnda minimala och hanterbara höjning havsnivån går inte att påvisa:

”Att identifiera ett potentiellt mänskligt fingeravtryck på den senaste tidens havsnivåhöjning försvåras av den stora omfattningen av naturlig intern variabilitet som är förknippad med havscirkulationsmönster. Det finns ännu inte några övertygande bevis för ett sådant fingeravtryck på havsnivåhöjningen i samband med den globala uppvärmningen som sägs ha orsakats av människan.” (Min översättning).

(12) Människans välstånd i form av minskad fattigdom, ökad läskunnighet, ökade skördar, minskad barnadödlighet och ökad livslängd har skett globalt samtidigt som CO2 har ökat. Ingenting tyder på att detta skulle ändras förutsatt fortsatt marknadsdriven teknikutveckling och stabil och prisvärd energitillgång, även om det skulle bli någon grad varmare (mest vintertid och på natten) i genomsnitt. Och som sagt är det regionala och lokala vädret det som betyder något för människan, inte det ingenstans existerande ”genomsnittet”.

Om EU:s ”nettonoll” politik

Om EU skulle nå ”nettonollutsläpp” i morgon dag så skulle påverkan på den globala temperaturen vara helt försumbar. Låt oss här utgå från alarmisternas egen teori om CO2 (och inte solen) som klimatets kontrollratt:

EU står för cirka 7 procent av mänsklighetens koldioxidutsläpp, som i sin tur bara utgör 4 procent av de totala. Resten står naturen för. Resultatet blir: 40 Gt: 40 x 0.07 = 2.8 Gt CO₂ = 2.8 ÷7.8 ≈ 0.36 ppm ≈ ca -0.0001–0.002 °C. Alltså en helt försumbar effekt på den globala medeltemperaturen.

Och argumentet att ”vi” skulle agera som föredöme kan vi glömma. EU är numera ett varnande exempel när det gäller klimatpolitiken. Att nå ”nettonoll” till 2100 beräknas dessutom kosta åtminstone cirka 300 000 kronor per person per år i västvärlden utan någon som helst rimlig vinst därav. Läs mer om detta och alla vansinniga ”klimatmål” HÄR.

Prognos

Inom några få år – efter nästa EU-val – kommer vi att kunna andas friare även inom EU. Då kommer vi att kunna återgå till välståndsutveckling och den klimatanpassning som människan alltid sysslat med, ledd av en marknadsstyrd teknologisk utveckling (inga fler planekonomiska gröna bubblor!) och pålitlig och prisvärd energi.

Detta kommer att hjälpa oss den dag vi står inför ett problem som verkligen kräver alarmism – nästa istid. Det kan dröja kanske 1000 år, men att den kommer vet vi. Först då kan vi tala om en klimatbaserad domedag. Men tills den dagen kommer ska vi bara njuta av vår framgång visavi en natur som ständigt hotat och ännu hotar oss (och ännu mer hotar fattiga länder) med olika klimathändelser. Men genom tidigare diskuterade utveckling blir vi allt bättre på att stå emot dessa. På så vis kan vi i trygghet njuta av moder natur och allt den har att bjuda – mellan de alltid förekommande ovädren.

Museet över människans dårskap

Själv ser jag fram emot att gå på ett framtida museum över klimatalarmismen (en underavdelning inom ”Museet över människans dårskaper”). Den alarmism som en gång höll på att sänka västvärlden i armod, ovetenskaplig dogmatik och ett otroligt kostsamt och fullständigt – visavi ”klimatet” – meningslöst och extremt kostsamt regelraseri.

På muséet kommer vi att kunna se vaxdockor av sådana som Johan Rockström (ärkealarmisten) och Greta ”mass extinction” Thunberg. En skylt kommer att förklara att Thunberg var barnet som blev ett anti-kapitalistiskt klimatorakel utan att kunna ett dugg om den bakomliggande vetenskapen eller vad verklig vetenskap innebär – det vill säga ständig prövning av hypoteser mot empiriska data.

På museet ska vi också finna mediehus som drivit alarmismen särskilt hårt, som Public Service och Dagens Nyheter – Greta T. – chefredaktör! Här kommer vi också finna närmast parodiska program som Sveriges radios ”Klotet” – ta en hörlur och lyssna! Det kommer också att ställas ut en vaxdocka av SVT:s Erika Bjerström, som tillsammans med FN-chefen António Guterres får stå som symboler både för okunskapen och den dogmatiska och fradgatuggande och närmast komiska domedagsretoriken: ”Vi gräver våra egna gravar”.

Där fick Guterres för en gång skull rätt. Nu är kistan nedlagd. Jord skottas. Vila i frid.

Leif V Erixell

Författare med inriktning på kultur- och samhällsanalys. Bland hans böcker kan nämnas Om den civila freden, Omstart Sverige, Samhällspolitisk ordbok och Den svenska statsideologin.