Ett påstående som under många år cirkulerat något vid sidan om politikens centrum är att en viss Teodor Holmberg är ledande sverigedemokraters politiska förebild. Personligen kan jag intyga att det i partiet fanns ett intresse för Holmberg i början av 2000-talet. Den som inte vill ta enbart mitt ord för saken kan istället söka upp Sverigedemokraternas nuvarande principprogram och titta på punkt 3, ”Sverigedemokraterna och socialkonservatismen”, som innehåller följande skrivning:

”Historiska socialkonservativa tänkare och politiker, såsom den brittiska premiärministern Benjamin Disraeli, svensken Teodor Holmberg med flera, bejakade den gamla konservatismens krav på lag och ordning, eftertänksamt framåtskridande och bevarandet av välfungerande gemenskaper såsom familjen och nationen, samtidigt som man också erkände att det inom den framväxande arbetarrörelsen fanns berättigade krav på sociala reformer, ökad rättvisa och förbättrat omhändertagande av samhällets svaga grupper.”

Partiet och dess företrädare har alltså knappast gjort någon hemlighet av att de har tagit del av Holmbergs skrifter. I detta sammanhang ska särskilt Mattias Karlsson nämnas då han var huvudförfattare till principprogrammet och kanske är den ledande sverigedemokrat som visat störst intresse för socialkonservatismen och konservativ idébildning i allmänhet. Idag är han också känd som initiativtagare bakom Insamlingsstiftelsen för svensk konservatism och tankesmedjan Oikos.

En annan sverigedemokrat som visat intresse för Teodor Holmberg är nuvarande ordföranden i riksdagens utrikesutskott, Aron Emilsson, som 2015 skrev artikeln ”Socialkonservativa tankar och tänkare” i dåvarande partitidningen SD-Kuriren.

Dessa sverigedemokraters intresse för Teodor Holmberg har i sin tur skapat aktivitet hos politiska motståndare, som ibland visat uppriktig vilja att förstå både Holmberg och Sverigedemokraterna. Desto oftare har målet kanske varit att hitta sätt att angripa partiet genom att måla upp en negativ bild av de förebilder som partiet själva angett. Detta senare är för all del även det en naturlig del av det politiska samtalet.

Men i vad grundar sig detta intresse för Holmberg, och är han relevant idag? Är det möjligt att på ett djupare plan förstå den sverigedemokratiska rörelsen genom att ta del av Holmbergs skrifter?

I ett försök att svara på frågor som dessa sökte jag mig för första gången på över tio år tillbaka till en av Holmbergs texter som enligt min uppfattning är relevant i förhållande till partiet. Det rör sig om ”Svensk nationaldemokrati – föredrag hållet i samfundet Sveriges väl i Malmö oktober 1906”, som gavs ut i skrift 1907.

Min avsikt är inte att ge en heltäckande bild av Holmberg som person, utan att förmedla vad som är anledningen till det sverigedemokratiska intresset för vissa av hans skrifter. Sverigedemokraterna är ett parti vars inflytande över svensk samtidspolitik är stort. Det är relevant för allt fler svenskar, oavsett egna politiska uppfattningar, att lära sig mer om de idéer som format rörelsen.

Mot bakgrund av just påståendet att vissa tankar hos Holmberg format Sverigedemokraterna ska man också ha med sig att detta skedde med början i det sena 1990-talet och accelererade under det nya århundradets första årtionden. Projektet att finna Holmberg igen var alltså just ett projekt som tog plats inom ett parti som fram till dess hade en annan och mörkare ideologisk grund.

Teodor Holmberg föddes 1853 i Skåne och dog 1935 i Stockholm. Förutom sitt politiska engagemang är han känd som en av den svenska folkbildningens stora gestalter. Bland annat arbetade han som föreståndare för Tärna Folkhögskola.

Redan titeln på Holmbergs föredrag ger en tydlig signal om anledningen till det sverigedemokratiska intresset. Vad är svensk nationaldemokrati? Den som är bevandrad i Sverigedemokraternas historia kommer kanske att tänka på de rester av radikala element som uteslöts ur partiet och 2001 bildade Nationaldemokraterna. Detta parti förde en tynande tillvaro fram till 2014 då det slutligen upplöstes. Av denna anledning är termen nationaldemokrati knappast något som sverigedemokrater idag vill använda. Helt tydligt är dock att denna tanke om nationalism och demokrati i förening är något som upplevts som intressant.

Det är skillnad på att försöka förstå en person och att försöka förstå en skrift som samma person har skrivit. Människor kan leva långa motsägelsefulla liv och de flesta av oss hinner ändra uppfattningar i många frågor. En skrift av den typ som vi har att göra med här är en persons försök att uttrycka en eller flera tankar på ett sammanhållet och motsägelsefritt vis. På det viset kan en text vara motsatsen till en människa.

I de första raderna av ”Svensk nationaldemokrati” påstås att vi lever i en tid som är ”synnerligen orolig”, men därefter vänder stämningen direkt. Premissen för det fortsatta föredraget är att Sverige är i en inne i en ”social ombildningstid” där allt fler får ta del av ett godare liv. I rask takt påstås att både rikedomen, kunskapen och konsten sprider sig från en liten elit till folkmassorna.

Den konservativa Holmberg tycks alltså se fram mot den nya tid av ”folklig lyftning” som står för dörren. Här märks Holmbergs livslånga engagemang för folkbildning och ökade möjligheter för unga personer ur bonde- och arbetarklassen.

Denna positiva framtidsbild utgör portal till resterande föredrag. Holmberg beskriver Sveriges långa historia med bland annat en riksdag vars ursprung spåras till början av 1400-talet. Därefter vänder han tillbaka till att delning av samhället i olika stånd varit av ondo, samt att landet lidit av uppdelningen i ”bättre och sämre folk” samt ”bildade och obildade” under lång tid. Hela inledningen till föredraget byggs upp mot att gränser mellan grupper i samhället suddas ut, även om detta inte ska förstås som socialistisk enhetlighet.

Efter att ha nämnt flera frivilliga rörelser av betydelse för Sverige under 1800-talet kommer Holmberg fram till vad som får ses som av störst intresse, nämligen arbetarrörelsen. Här uttrycks en beundran för arbetarrörelsen vilket dock inte betyder att man ska ”kritiklöst svälja de läror och dogmer, som förkunnas vara de enda riktiga och sanna” inom rörelsen. Vi har alltså att göra med en tanke om att vinna arbetarklassen för den nationella demokratins räkning. Holmberg beundrar arbetarna men har ingenting till övers för socialismen.

Det sista ska dock inte förstås som att vi har att göra med ett motstånd mot välfärdsreformer. I nästföljande stycke förespråkar Holmberg såväl allmän folkpension som ”ekonomiska reformer i demokratiskt syfte.” Holmberg slår också ett slag för egnahemsrörelsen och ser framför sig en blomstrande landsbygd med utbyggd järnväg och telefonnät.

Folk delar sig, skriver Holmberg, efter yrken, bildning och hemvist i landsbygd eller industristäder. Trots det kommer vi fram till ”det allt starkare och innerligt ljudande programmet: nationell samling i fosterlandets namn.” Därefter inkluderas även kvinnorna i det nationaldemokratiska projektet och kvinnlig rösträtt förespråkas. Inte nog med det, kvinnorna ska till och med vara en motvikt mot de mer radikala arbetarmännen.

Holmberg refererar till en grekisk berättelse om Herkules som skulle brottas med jätten Antäos. Jätten var oövervinnerlig så länge han stod med fötterna på den moderliga jorden, men när Herkules lyfte honom sinade hans krafter. Holmberg avslutar med en uppmaning till att vara stolt över att vara svensk. Denna uppmaning kunde med ett mer samtida språk skrivits av en sverigedemokrat i vår tid, med svenskfientlighet och mainstream media och allt:

”Det är alldeles nödvändigt, att vi hjälpas åt att rättvända folks ögon här i Sverige, fast man riskerar att då bli utsatt tidningssalfvor, aflossade länsvis, så att man ibland frestas tro, att ett slags publicistisk riksskyttetäfling är å bane. Ty en sanning är det: det är icke sällan rent af farligt att vara svensk i Sverige!”

Vad tänker en samtida svensk som läser denna text? Förmodligen är det få som har läst den, men om någon skulle vara intresserad är den lätt tillgänglig via Kungliga bibliotekets elektroniska samlingar. För alla med internetuppkoppling är den alltså bokstavligt talat några knapptryck bort. Texten i sig är lättläst för den som tar sig tid. För en sverigedemokrat med intresse för politiska idéer och politisk historia är detta högintressant.

Det är inte alls svårt att se hur dagens sverigedemokrater kan känna igen sig. Medan Moderaterna ägnat åtskilliga årtionden åt att distansera sig från högermän ur sin egen historia har sverigedemokrater återupptäckt dem. Och återupptäckten har blivit en succé.

Om Holmbergs projekt var att vinna arbetarklassen för den konservativa och nationalistiska saken så tycks det som att Sverigedemokraterna till viss del lyckats med just detta. Sverigedemokraternas socialkonservatism innehåller en mer positiv syn på ekonomisk trygghet via offentlig välfärd än vad borgerliga partier vill ge uttryck för. Detta är möjligt att argumentera för ur ett sverigedemokratiskt perspektiv eftersom ekonomiska aspekter kopplas till en gemenskap. Svenskar ska vara solidariska med varandra.

Vår tids Sverige står inför hot om splittring, framförallt av religiösa och kulturella skäl. Där Holmberg såg socialismen som en splittrande faktor är det sverigedemokratiska fokuset för tillfället på invandringen.

Man kan argumentera för att de svenska Socialdemokraterna under en period delvis övergav den internationella klasskampen och istället blev just mer nationalistiska. Som bekant har Per Albin Hanssons berömda införlivande av folkhemmet som politiskt begrepp inom socialdemokratin en konservativ bakgrund. Både Rudolf Kjellén och Teodor Holmberg använde det sannolikt ursprungligen tyska begreppet lång innan Per Albin Hansson. Därefter rörde sig Socialdemokraterna först i en mer socialistisk riktning, och därefter övergavs arbetarklassen för vad som idag kallas woke.

I ett svenskt politiskt klimat där den övergripande motsättningen under lång tid uttryckts som liberalisering eller socialdemokrati har det varit svårt för vissa att bestämma sig för om Sverigedemokraterna är höger eller vänster. Möjligen säger det mer om det politiska klimatet från 1970-talet och framåt än vad det säger om Sverigedemokraterna.

För den som idag läser partiets dokument och lyssnar på dess företrädare är det inte svårt att landa i slutsatsen att partiet har skäl att vilja se kopplingar till vissa av Teodor Holmbergs tankar. Att betona samhällsgemenskapen inom ramen för nationen, en ekonomisk solidaritet mellan svenska medborgare, och en värdegemenskap kopplat till detta. Uttryckt med för sammanhanget rätt ord förefaller detta i vår tid vara mycket politiskt gångbart. Frågan är om inte åtminstone alla tre större partierna i någon utsträckning vill stå för detta.

Sverigedemokraterna har fördelen att kunna peka på att det tycks som om konkurrenterna övergav idén om svensk gemenskap till förmån för olika former av internationalism.

Det finns alltså goda möjligheter för det förhållandevis nya partiet att finna sin historia i Teodor Holmbergs idéer. Huruvida partiet kommer vilja fortsätta att göra detta återstår att se. Att stora delar av den skrift som jag här har tagit upp passar Sverigedemokraterna bra betyder inte nödvändigtvis att alla andra av Holmbergs tankar gör det. Men mot bakgrund av att Sverigedemokraterna i hög utsträckning är och vill vara ett parti för arbetare, småföretagare och lägre tjänstemän är en kombination av pragmatisk konservatism, folklig socialdemokrati och mjuk nationalism gångbar.

Nya unga sverigedemokrater med ett intresse för politiska idéer kommer även framgent ha ett behov av att placera sitt parti och sin rörelse i ett historiskt sammanhang. Även om Jimmie Åkesson eller framtida partiledare kanske inte kommer citera Teodor Holmberg i partiledardebatter håller jag det för troligt att han kvarstår som högintressant i den interna ideologiska diskussionen.

Med detta önskar jag alla läsare ett gott nytt år! På återseende!

Teodor Gustafsson

Författare, aktuell med Utanförskap – En berättelse om främlingar