BRYSSEL – Världen följer ivrigt vaccinationskampanjerna mot covid-19 och ser fram emot en återgång till normala förhållanden efter ett års nedstängningar. Men det kommer aldrig att finnas något vaccin mot det andra överhängande hotet mot mänskligheten: klimatförändringarna.

Apokalyptiska bilder av skogsbränder i Kalifornien och förödande översvämningar i Bangladesh är ett förebud om vad som väntar oss om vi inte lyckas ta itu med klimatnödläget. Om vi inte vidtar drastiska åtgärder kommer sådana katastrofer att bli allt vanligare och alltmer ödeläggande. Dessutom är klimatförändringarna bland de största geopolitiska utmaningarna vi står inför. De leder till konflikter, underblåser den sociopolitiska instabiliteten, skapar migrationstryck, förvärrar de globala orättvisorna och äventyrar mänskliga rättigheter och fred, framför allt i instabila stater.

Klimatforskarna har klargjort att för att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till 1,5 °C över de förindustriella nivåerna – Parisavtalets mål – kan världen endast släppa ut ytterligare 580 gigaton koldioxid. Det är vår koldioxidbudget – för alltid. Men med den nuvarande globala utsläppstakten på cirka 37 gigaton per år kommer vi att ha uttömt vår budget 2032. Vi måste därför minska koldioxidutsläppen utan dröjsmål. Eftersom världen redan har värmts upp med 1,1 °C, och temperaturerna har stigit mycket mer i många regioner, är det kommande årtiondet vår sista chans att ta itu med problemet.

Europeiska unionen har varit världsledande på detta område i årtionden och hållit fast vid sina ambitioner även under covid-19-krisen. Bland annat har EU lanserat det som Europeiska kommissionens vice ordförande Frans Timmermans med all rätta kallade ”världens grönaste stimulanspaket”. Genom den europeiska gröna given har EU också skärpt sitt utsläppsminskningsmål för 2030 till 55 procent, och förbundit sig att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

För att stödja detta arbete har medlemsstaterna enats om att omvandla Europeiska investeringsbanken (EIB) till EU:s klimatbank. Såsom anges i klimatbankens färdplan 2021-2025 har EIB-gruppen som mål att mobilisera investeringar på 1 biljon euro (1,2 biljoner US-dollar) i klimatåtgärder och miljöhållbarhet mellan 2021 och 2030. Det är den första multilaterala utvecklingsbanken i världen som helt och hållet har anpassat sin verksamhet till Parisavtalet.

För att dessa interna insatser ska vara verkligt effektiva måste EU dock komplettera dem med en proaktiv utrikespolitik. I en värld där EU står för mindre än 8 procent av de globala utsläppen kan våra klimatinsatser inte begränsas till vår kontinent. Om vi tillåter att den ökande energiefterfrågan i Afrika och delar av Asien tillgodoses genom ytterligare kol- och gaskraftverk som finansieras av Kina eller andra länder, kommer våra förhoppningar om att kunna begränsa den globala uppvärmningen – bokstavligt talat – att gå upp i rök. Vi måste övertyga våra globala partner att anamma vår ambition och vi måste utöva påtryckningar på, eller hjälpa, dem att vidta de åtgärder som krävs.

Därför behöver Europa använda sitt ekonomiska och diplomatiska inflytande i klimatfrågan och bli en global makt inom klimatdiplomatin. Vi måste kombinera våra klimatinsatser med realpolitik och erkänna de obestridliga kopplingarna mellan innovation och hållbar utveckling. Endast genom innovation kan vi säkerställa Europas framtida konkurrenskraft och ta itu med klimatutmaningen både inom och utanför våra gränser. Och endast genom innovation och gröna investeringar kan vi stärka den ekonomiska motståndskraften i och utanför Afrika.

Europa har de verktyg som krävs för att göra skillnad globalt. EU är en av de största marknaderna och ett av de största handelsblocken i världen. Därför kan vi fastställa regler och standarder för importerade varor och tjänster. Vi har redan en lång rad olika handelsavtal och strategiska partnerskap med länder och regioner runtom i världen. Tillsammans är EU och dess medlemsstater världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Slutligen förfogar EU över den största multilaterala långivaren – EIB.

EIB:s genomslagskraft är i högsta grad nödvändig. Enligt Förenta nationernas konferens för handel och utveckling måste vi komma till rätta med ett årligt investeringsgap på cirka 2,5 biljoner euro för att kunna uppnå våra klimatmål och våra mål för hållbar utveckling för 2030. Vi kan inte någonstans förlita oss enbart på den offentliga sektorn, men framför allt inte i mindre utvecklade regioner. I egenskap av en offentlig finansieringsinstitution och en pionjär i fråga om gröna obligationer spelar EIB en viktig roll när det gäller att styra om privat finansiering till hållbara investeringsprojekt globalt och (genom sin bank- och ingenjörsexpertis) se till att alla projekt är ekonomiskt lönsamma. 

För att kunna påverka globalt måste EU kraftfullt utnyttja alla de instrument som står till dess förfogande. Till exempel bör alla EU:s pågående ansträngningar för att ta itu med de sociala och ekonomiska skador som covid-19 orsakar i grannregionerna utformas och genomföras med den bredare klimatagendan i åtanke. 

Dessutom bör andra utvecklingsbanker följa EIB:s exempel och anpassa sina insatser till Parismålen för att fastslå klimattåliga utvecklingsvägar med låga koldioxidutsläpp (eller åtminstone undvika att undergräva den gröna omställningen).

FN:s klimatkonferens i Glasgow (COP26) i november är en avgörande milstolpe för att höja de globala ambitionerna. Till skillnad från tidigare klimatkonferenser kommer COP26 att handla mindre om nya multilaterala regler och mer om att se till att så många länder som möjligt – särskilt de stora utsläppsländerna – stärker sina åtaganden. Nästa vecka kommer EU:s utrikesministrar att diskutera vilken ton som ska anslås för att säkerställa framgång i Glasgow och hur vi kan utveckla vår klimat- och energidiplomati för att främja den europeiska gröna givens externa dimensioner.

Att påskynda klimatåtgärderna och hantera energiomställningen måste vara centralt för EU:s utrikespolitik och i vårt arbete med partner runtom i världen. Vi välkomnar i detta sammanhang president Joe Bidens viktiga beslut att åter ansluta sig till Parisavtalet. Vad vi gör i dag stakar ut kursen för de kommande årtiondena. Vi har för avsikt att göra 2021 till ett avgörande år, då Europa använder hela sitt diplomatiska och ekonomiska inflytande i den globala kampen mot klimatförändringarna. Som FN:s generalsekreterare António Guterres säger är detta ”vår tids avgörande utmaning.”

Josep Borrell är Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. 
Werner Hoyer är ordförande i Europeiska investeringsbanken.

Copyright: Project Syndicate.